Mänskliga rättigheter

Imam Hassan Askari(A) sade: ”De bästa människorna hos Gud är de som känner till sina bröders rättigheter mer än någon annan och anstränger sig mest för att utföra deras plikter gentemot varandra. Och den som är ödmjuk gentemot sina bröder, kommer vara bland Seddiqin (de sannfärdiga) och denne kommer att anses vara en sann Shia (efterföljare) till Ali ibn Abi Talib(A)[1].

Att lära oss om andra människors rättigheter kan hjälpa oss att skapa en starkare och mer immun band till varandra. Självkännedom hjälper människan att distansera sig från ignorans och glömska. Självkännedom är baserad på det faktum att det mänskliga samfundet formar en enda enhet och har en enda mänsklig samvete. Självkännedom är också baserad på det faktum att medlidande för mänskligheten är en känsla som finns hos alla människor. Faktum är att självkännedom påminner människan om hennes verkliga entitet och förhindrar människan från försummelse. En person med god självkännedom känner till sin position gentemot andra i ömsesidiga och sociala relationer.

Om en person utvecklar en sådan självkännedom så kommer dennes mål och drömmar att röra sig mot att tjäna andra och han/hon kommer per automatik att känna med i andras smärtor. Vad han/hon gillar och ogillar kommer vara mänskligare. Han/hon kommer att bli en förespråkare av saker som är för människans bästa, som vetenskap, kultur, frihet, rättvisa och kärlek; samtidigt kommer han/hon att bli motståndare till det som hotar mänskligheten som analfabetism, fattigdom, tyranni, sjukdomar och andra former av rasism.

Låt oss nu vända vår uppmärksamhet till vem denna person med självkännedom kan vara som bryr sig om andra människor.

Uppenbarligen kan inte alla människor känna så. Till exempel kan inte en beduin som levt hela sitt liv i det vilda vara motiverad att använda sitt samvete bortom hans dagliga behov. En person som har glömt den verkliga värdet i att vara människa och har blivit förslavat med hans begär handlar på samma sätt.

Således, de vars begär reflekterar andras behov är de människor som glänser bland mänskligheten. Deras naturliga värderingar har ökat till att omfatta andra också. Men eftersom tron är på topp bland de naturliga och ursprungliga mänskliga värderingarna så är människor med självkännedom faktiskt dem som är de sanna troende individerna.

Därför är det som verkligen gör människorna till en enad grupp och enigheten omfamnar dem och gör att de skapar moraliska och mänskliga framgångar är föreningen i tro snarare än ras eller etnicitet.

Vad som är idealiskt och sanning samtidigt är enigheten bland människorna som har blivit medvetna om mänsklighetens värderingar och sitter på mänskliga värderingar. Profeten(S) sade: ”De troende är som olika organ i kroppen; när en av organen får ont, så visar de andra organen deras sympati med det sjuka organet genom att få feber och sova dåligt”[2].

Det finns ingen tvekan om att människor som når mänskligheten älskar alla skapelser. Det är därför Allah(Swt) hänvisar till Profeten Mohammad(S) som barmhärtighet till båda världarna. Sådana individer visar kärlek och barmhärtighet även mot deras fiender. I sin kommentar om Ibn Muljem Muradi, personen som sårade Imam Ali(A) i moskén med sitt giftiga svärd, säger Imam Ali(A): ”Jag gillar hans liv och han gillar min död”[3].

Kärlek och medlidande är en tvåfilig gata. Dock finner den mening endast när den följs av tro och troende individer.


(Utdrag från boken ”Människan i Koranen” av martyren Ayatollah Murtadha Mutahhari)

Fotnoter:
[1]. Al.-Ihtijaj, vol. 2, s. 460
[2]. Bihar al-Anwar, vol. 58, s. 150
[3]. ‘Ilaam al-Waraa, s. 226