”Mitaaya Qaysar-o-Kisra Ke Istibdaad Ko Jis Ne,
Wo Kiya Tha? Zor-e-Hyder, Faqr-e-Bu Zar, Sidq-e-Salmani”
De poetiska verserna ovan har hämtats från Allamah Iqbals(RA – Rahemah-o Allah – må Gud vara honom nådig) kända revolutionära diktsamling Tuloo-e Islam (Islams uppståndelse). I dessa två verser, har Allamah Iqbal(RA) identifierat tre viktiga delar i den Islamiska andan som en gång styrde världen, och enligt honom, så borde dessa delar upprepas igen. Dessa delar är:
I. Andan av martyskap personifierad i Imam Ali(A – Alayh as-salam – frid vare med honom).
II. Den socialistiska glöden av Abu Tharr Ghaffari (RA)
III. Den hängivna framhärdande av Salman al-Farsi(RA).
Det som är mycket speciellt med dessa verser är att Allamah Iqbal(RA) använde namnen på två stora imperier, det romerska och det persiska, från det förflutna för att identifiera förtryck och tyranni. De utmärker sig också i historien, när Islam kom till världen under tiden och det var två imperier som stred emot varandra i den arabiska halvön. I den processen, krossade de den mänskliga själens frihet, fred och mänskliga rättigheter. Islam kom och förgjorde båda imperierna genom att ge folk budskapet om sann Tawhid (Guds Enighet).
Abu Tharrs(R) riktiga namn var Jundab ibn Junadah ibn Sakan, men han var mer känd som Abu Thar Ghaffari. Han uppskattas ha givits födsel år 568 e.K som innebär att han var två år äldre än Profeten Mohammad(S – Salla Allah-o Alayh wa Aleh – frid vare med honom och hans hushåll).
Abu Tharr(R) tillhörde den arabiska stammen Ghaffar, därav släktnamnet.
Han var väldigt missnöjd över den avgudadyrkan som frodades i Arabien på 700-talet. Han trodde redan på en överlägsen Gud och han tillbringade den större delen av sin tid med att reflektera över det.
När nyheten om Profetens(S) budskap spred sig igenom Arabien, fick även stammen Ghaffar del av det. Abu Tharr(R) fick höra om det. Han skickade sin bror till Hijaz, för att ta reda på mer.
Abu Tharr(R) beslöt sig sedan för att träffa Profeten Mohammad(S) personligen. Det var under tiden då Islam endast hade ett par konvertiter. Han träffade först Imam Ali(A) som presenterade honom för sin far Abu Talib(A) som i sin tur tog honom till sin bror Hamza(A). Slutligen presenterades Abu Tharr(R) för Profeten(S).
Det sägs att Abu Tharr(R) hälsade till Profeten(S) med ”Salam”. Det var långt innan den Islamiska ”Salam” blev introducerad för den muslimska kulturen i Arabien. Abu Tharr(R) häpnades utav Profetens(S) charm och vänlighet. Han sa Shahada (trohetseden) och accepterade Islam, vilket även hans bror gjorde.
Abu Tharr befann sig i Mecka i ett par dagar. Han blev omedelbart omringad av icke-troenda och blev faktiskt svårt misshandlad utav dem. Profetens(S) farbror, Abbas(A) ibn Abdal Mutallib(A), kom till hans räddning och incidenterna rapporterades till Profeten(S) som därav kallade på honom och rådgav honom att gå tillbaka till sin stam Ghaffar. Han skulle stanna där tills Profeten(S) begav sig till Medina så att muslimerna skulle kunna bli etablerade. Så Abu Tharr(RA) åkte hem och under påverkan av båda sönerna, så accepterade även hans mor Islam.
Abu Tharr(RA) hade ett rykte för att vara en frispråkig talare och yttrade alltid sina åsikter oavsett konsekvenserna. Han och hans bror började berätta om deras nya tro bland de andra i stammen. Det förekom omedelbart förbittring gentemot Abu Tharr(RA) och hans bror. Stammen hyste stor respekt för honom. Hursomhelst, när stamledaren kallade på honom och hans bror, fick de båda inställa sig inför honom. De frågades om problemet de hade skapat.
Abu Tharr(RA) åberopade fallet med starka skäl, men med respekt och medkänsla. Stamledaren reflekterade över hans ord och efter en viss betänketid accepterade även han Islam. Då accepterade även många andra ur stammen Islam, och han fortsatte att lära ut Islam.
Abu Tharr(RA) hade äran att få kalla Profeten(S) för ”Ya Habibi” (O min älskade- ömhetsuttryck) medan de flesta andra bara kunde tilltala honom ”Ya Rasool Allah” (O, Profet[S]). Abu Tharr(RA) anlände till Yathrib (nuvarande Medina) efter slaget vid Ahzab år 5 e.H (efter Hijrah – Profetens utvandring från Mecka till Medina) och tillbringade resten av sina dagar i Profeten Mohammads(S) sällskap.
Där blev Abu Tharr(RA) nära bekant med Profetens(S) kusin och närmaste man, Imam Ali(A). Det var fyra personer, Salman al-Farsi(RA), Abu Thar Ghaffari(RA), Miqdad ibn Aswad(RA) och Ammar ibn Yasir(RA) som alltid sågs i sällskap med Imam Ali(A). De kom att bli kända som Shi’at Ali (Alis partigrupp).
Under det 9:e året e. H förberedde sig Profeten Mohammad(S) för att konfrontera romarna och han begav sig ut mot Tabuk, och Imam Ali(A) utsågs till förvaltaren över Medina. Abu Tharr(RA) medföljde Profeten(S). Han hade en mycket svag och föråldrad kamel som misslyckades i att hålla jämna steg med resten av gruppen. Slutligen, då han hade hamnat efter med ett stort avstånd, lämnade han kamelen och började gå till fots. Efter ett tag såg folk Abu Tharr(RA) närma sig, vandrandes i den extrema hettan och då de kallade på Profeten Mohammad(S) tittade Profeten(S) på honom och sade: ”Det där är Abu Tharr(RA), min övergivna följeslagare som vandrar ensam, kommer att leva ensam, och en främmande dag skall dö ensam. En grupp av främlingar från Irak kommer att sköta om hans begravning.”
Abu Thar Ghaffari(R) levde ett rättskaffens liv och han spenderade resten av sina dagar i salat (bön) och Ibadah (dyrkan). Hans dagliga måltid brukade knappt bestå utav en handfull dadlar. Han talade alltid i enlighet med sanningen och var lojal gentemot sin tro.
Någon frågade honom en gång om varför han alltid bar på samma kläder, och han svarade: ”Jag hade ett annat par men jag såg någon som behövde de mer än mig. Hur kunde jag behålla de när det fanns någon annan som inte ens hade ett enda par? Detta visar Abu Tharrs(R) tankesätt.
Han höll en mycket låg profil efter Profetens(S) bortgång och under de två första khaliferna, Abu Bakr och Umar ibn Khattab. Under den tredje khalifen Uthman ibn Affans tid utvecklades saker från dåligt till värre. Uthman vägrade att ta emot råd från ummahns (folkets) välönskare, Imam Ali(A) och Abdur-Rahman ibn Auf.
När Uthman började missbruka statskassan för sitt egna bruk och började distribuera det till sina kusiner, så blev Abu Tharr(RA) aktiv igen och började reagera mot det.
Uthman vart oerhört missnöjd över det. När Abu Tharrs(RA) aktiviteter blev outhärdliga för honom, så beordrade han en fullständig bojkott mot honom. Ingen fick samtala med honom i moskén, inte heller fick någon besöka honom eller ens bjuda honom hem till sig.
Abu Tharrs(RA) aktiva röst var trots allt svårt att tysta ner. När Uthman insåg sig brista i kapaciteten att tysta ner Abu Tharr(RA) beordrades hans transport till Mu’awiyah i Damaskus, Syrien.
Vad Abu Tharr(RA) såg i Damaskus var till och med värre. Folk byggde palats för sig själva och levde i lyx. Han ansåg att allt det vara långt ifrån det Islamiska arv som Profeten(S) hade givit samhället. Han byggde en koja av filtar i utkanten av staden och levde där med sin familj.
En dag passerade Abu Tharr(RA) platsen där Mu’awiyah hade fått sitt Gröna Palats uppbyggt. Han gick fram till honom och sade: ”O Mu’awiyah, om du spenderar Allahs(SWT – Sobhanah-o wa ta’ala – glorifierad och upphöjd äro Han) rikedom för detta projekt, så är du en oärlig slav eftersom du missbrukar Allahs(SWT) rikedom; om detta skall byggas av din egen rikedom så är det ett upprörande slöseri.” Mu’awiyah kunde inte säga ett enda ord till svar.
Abu Tharr(RA) fortsatte sedan vidare till den centrala moskén. Han stod bland folket och höll ett tal. Folk samlades runtomkring honom och började lyssna på hans ord. De fattiga och fördrivna lockades till honom medan de rika och förmögna var rädda för honom.
En man, vid namn Habib ibn Muslim Fehri, såg det hela och sa för sig själv ”Det här är stor fitna (tvist/prövning)” och tog sig sedan upp till Mu’awiyah och sade ”Om du vill fortsätta att regera över Syrien, gör något åt Abu Tharr, annars kommer han att sätta igång en revolution här.”
Mu’awiyah var mycket oroad. Han ansåg det vara en stor förlust om han inte skulle kunna kontrollera en gammal ’tok’ som Abu Tharr(RA). Först försökte Mu’awiyah att tysta ner honom genom att erbjuda mutor. Han skickade trehundra dinarer till Abu Tharr(RA). Pengarna skickades omedelbart tillbaka med hälsningen ”Jag behöver inte dina pengar.”
När Abu Tharr(RA) öppet kritiserade Mu’awiyah, böjde sig en person över till honom och viskade: ”Vad säger du om härskaren? Var rädd för hans vrede.”
Abu Tharr(RA) vände sig till honom och svarade: ”Min vän, Profeten Mohammad(S) rådgav mig att alltid tala sanning, även om det vore bitter sanning, och att inte vara rädd för kritik i sanningens väg. Jag ber till Allah(SWT) ’O Allah(SWT), jag ber om Ditt skydd mot feghet, rädda mig från att vara snål’, jag ber inte om ett långt liv, jag ber för Allahs(SWT) förlåtelse från den här världen och från helvetet i den andra världen.”
Abu Tharr(RA) fortsatte med sitt predikande för de förmögna. Slutligen, en dag, blev han tillkallad av Mu’awiyah. Han gick dit och där satte sig Mu’awiyah bredvid honom. Mat serverades och det bestod utav alla sorters läckra rätter. Mu’awiyah bjöd honom att äta. Han vägrade och sa: ”Jag äter endast en handfull dadlar eller vete per vecka. Det var det jag brukade göra under Profeten Mohammads(S) tid och jag kommer att fortsätta med det till dess att jag går vidare och möter upp min älskde vän. (habibi)”
Han sade till Mu’awiyah: ”du har ändrat din livsstil. Det var inte så här förut. Du brukade endast äta bröd. Men nu äter du flera olika måltider på en och samma gång och byter kläder två gånger per dag. Du var inte så här under Profetens(S) tid. Då levde du som en tiggare.”
Mu’awiyah försökte med alla möjliga knep mot honom men Abu Tharr(RA) besegrade varenda en av dem. Slutligen bannlystes han utav Mu’awiyah till Jabal Amil (vilket ligger i den nuvarande Libanon)
Folket där var inte särskilt förmögna men de var trevliga och mycket gästvänliga. Då Abu Tharr(RA) levde där, introducerade han Ahl al-Bait(Profetens Hushåll[A]) för folket. Det var också emot Mu’awiyahh politik. Mu’awiyahs propaganda i det området var att Bani Umayya (Umayyaddynastin) var Ahl al-Bait(A) och att kärleken till dem [Ummayyaddunastin] var wajib (obligatorisk) för muslimer.
På Mu’awiyahs order bannlystes Abu Tharr(RA) i exil oerhört kvickt, utan att ens få ta med sig sin familj. När han anlände till Medina, ridande på en kamel, hade köttet på båda hans lår slitits.
Abu Tharr(RA) presenterades för khalifen Uthman ibn Affan i en öppen församling. Khalifen Uthman sade till honom: ”Det sägs att du har återberättat en hadith(återberättelse) från Profeten Mohammad(S) att när antalet män från Bani Umayya (i makten) skulle komma upp till trettio, så skulle de använda Allahs(SWT) rike som deras personliga egendom, behandla Allahs(SWT) dyrkare som deras personliga tjänare och att de skulle korrumpera och missbruka Allahs(SWT) lag till sin egen fördel.”
Abu Tharr(RA) instämmde.
Uthman frågade församlingen om de hade hört det eller inte. Sedan kallade han på Imam Ali(A) ibn Abu Talib(A) och frågade honom samma fråga. Imam Ali(A) bekräftade Abu Tharrs(R) påstående. Uthman frågade sedan efter bevis. Imam Ali(A) svarade att det tydligaste beviset för det var att det fanns ett annat uttalande av Profeten(S) då han hade sagt: ”Himlen har ingen skugga, och jorden har inte haft någon ärligare och mer sanningsenlig än Abu Tharr(RA).”
Ett par dagar efter händelsen skickade Uthman honom ett meddelande om att han skulle bannlysas från Medina.
Han konfronterade Uthman ”Tänker du bannlysa mig från Profetens(S) stad?”
”Ja” svarade Uthman.
”Tänker du bannlysa mig till Mecka?”
”Nej”
”Till Basra?”
”Nej.”
”Till Kufa?”
”Nej” svarade Uthman ”jag skall kasta ut dig till Rabza, där vi båda kommer från, och jag önskar att du dör där.”
Uthman vände sig sedan till Marwan och beordrade honom att eskortera Abu Tharr(RA) ut ur Medina och att inte låta någon annan få träffa honom eller tala med honom. Så Marwan satte Abu Tharr(RA) och hans dotter på en kamel och eskorterade dem ut ur Medina. Imam Ali(A) gick med Abu Tharr(RA). Han grät:
”O Ahl al-Bait(A), må Allah(SWT) förbarma er. O Abo’l-Hasan, när jag ser dig och dina barn påminns jag om Profeten Mohammad(S).”
Abu Tharr(RA) stannade i Rabza fram till sin död.
”Jag är ensam här och jag räds tanken att inte kunna beskydda dig från de vilda djuren”, sade hans dotter gråtande under hans sista ögonblick.
”Var inte rädd, snart nog kommer några troende män att anlända här” sade han tröstande, ”ser du någon?”
Hans dotter kollade omkring sig ”Nej, ingen alls.”
”Det betyder att jag har en liten stund kvar att leva,” sade Abu Tharr(RA).
Efter ett litet tag frågade han samma fråga igen. Hon tittade omkring sig och sade: ”Ja, jag ser några ryttare som är på väg hit.”
Han utbrast ”Allahu Akbar, Gud är större (än allt)” och sedan fortsatte:
”Allah(SWT) och hans Profet(S) är verkligen sanningsenliga. Vänd mitt ansikte emot Qibla (böneriktningen). När dessa ryttare anländer, sänd min ’Salam”’ till dem. När de är färdiga med mina begravningsriter, slakta denna get för de och säg att jag har bett dem under ed att inte gå härifrån utan att äta en måltid.”
Abu Thar Ghaffari(R), den store följeslagaren till Profeten Mohammad(S) dog ensam i exil utan någon annan än sin dotter vid sidan om sig, precis som Profeten Mohammad(S) hade förutspått, år 652 e.K, i Rabza, i ökenutkanten nära Medina.
Imam Ja’far Sadiq(A) sade: ”Abu Tharr(RA), som var Profeten Mohammads(S) följeslagare, grät utav fruktan för Allah(SWT) tills det att han nästan förblindades. Folk sa till honom att han borde be för att hans ögon skulle bli bra igen men han svarade, ’Jag är för upptagen med viktigare saker’. När han blev frågad om vad dessa saker var, svarade han, ’rädslan för helvetet och glädjen i himlen.'” (Tagen ur Syed-Mohsin Naquvis skrifter med vissa ändringar.)