Vid solnedgång, den 20 av månaden Ramadan år 40 A.H, serverade Imamens(A) dotter Um Kulthom mat åt sin far för att han skulle kunna bryta fastan. Maten bestod av två stycken brödskivor, en yoghurtskål och lite salt. När Imam Ali(A) avslutade bönen satte han sig ner för att äta. När han såg vad som hade dukats upp skakade han på huvudet och sade gråtande: ”Jag tror inte att någon dotter har sårat sin far så som du gör nu”. Förvirrat frågade Um Kulthom sin far: ”Vad har jag gjort?”, Imamen(A) svarade: ”Hur kan du erbjuda mig två sorters födor i en måltid? Vill du förlänga tiden som jag kommer att stå inför Allah(SWT) på domedagen? Min bror och kusin Mohammad(S), Allahs(SWT) Profet har aldrig ätit två sorters födor i en måltid i hela sitt liv. O min dotter, alla som äter utsökta måltider eller klär sig i fina tyger kommer att stå längre framför Allah(SWT) på domedagen. Jag svär vid Allah(SWT) att jag inte kommer att äta något innan du tar bort en av de två”.

Han åt en brödskiva med lite salt. Sedan tackade han Gud och gick för att be. Han bad flera böner och läste flera åkallelser (duaa) och fortsatte med att läsa surah Ya Sin. När Imamen(A) var klar med recitationen sov han en liten stund och vaknade sedan upp i chock. Han stod upp och sade: ”Må Allah(SWT) välsigna vårt möte med Honom”. Han repeterade sedan denna åkallan flera gånger: ”Det finns ingen styrka eller makt förutom Allah(SWT), den Högste, den Högsta”.