Abbasid kalifen Mu’tamid var precis som sina förfäder en öppen fiende till Ahl al-Bait(A). Han beordrade att Imam Askari(A)skulle fängslas och att ingen nåd skulle skänkas till honom. Ordern utfärdades och Imam Askari(A)blev fängslad, han fortsatte att be under de långa nätterna och fasta under dagarna i fängelset. Hans fångvaktare var en grym man. En dag fick han ett råd av sin fru, som följde: ”Frukta Allah(SWT)! Vet du inte vem det är som du har fängslad i ditt fängelse? Han är en from man och en ivrig tjänare till Allah(SWT).
Jag fruktar att Allah(SWT) ska förbanna dig” ”Jasså? Är det du fruktar? Se då hur jag slänger in honom i de vilda djurens bur”. Fångvaktaren bad om tillåtelse från sin kalif och beviljades sin förfrågan och började sätta planen i verk. Imam al-Askari(A) sattes i vilddjurens bur och folket trodde att det var slutet för Imamen(A).
Men när folket gick för att se efter Imam Hassan Askari(A), fick de istället vittna Imamen(A) omringad av djuren som bugade för Imamen(A) medan han bad till Allah(SWT). Efter denna händelse lydde orden att Imam Hassan Askari(A) skulle skickas tillbaka till sin föregående cell.