Idag är det vårdagjämning, som det persiska nyåret sammanfaller med. Traditionellt brukar folk, vid tidpunkten då året skiftar, försöka vara på en speciell plats. En plats som ligger varmt om hjärtat och gärna hos dem som är mest betydelsefulla och en välsignelse att få ha. De som är måna om en och vars blotta existens innebär ett värme för hjärtat och ett stöd i ryggen. De som betyder en kärleksfull famn som alltid vill ens bästa. Många åker därför till sina föräldrar eller de äldre i familjen. Samtidigt åker många familjer tillsammans till Mashhad för att vara nära Imam Ridha(A) i den stunden. De som kan, tar sig till Imam Ali(A) i Najaf.
När man ser det filmat från himlen, lyser den skinande kupolen mitt i vimlet, likt en närande sol som värmer alla med sin närvaro.
Alla gårdsplaner omkring Imamens(A) helgedom myllrar av människor. Även gatorna som leder till helgedomen är fyllda med längtande hjärtan. Alla är där för att spendera nyår vid sin Imam(A). Alla är där för att inleda det nya året under Imamens(A) skugga. Alla är där för att säga: våra viktigaste stunder är era och hos er vill vi börja årets första stund så att det speglar sig på hela vårt år.
Så många ögon som är fästa och hjärtan som är riktade just i den stunden.
Och med den bilden i sinnet, gör sig den vackra versen av duaa Nudba påmind igen dit hjärtat längtar…
”När må tro, kommer du se oss och vi se dig, och det medan du höjt fanan av seger?! Kommer vi omge dig och det medan du leder folkmassan och har fyllt jorden med rättvisa?!”