I domedagen kommer en gudomlig utropare ropa: ”Ayna al-Rajabiyoon?” Dvs. ”Var är de som hyllar och är anhängare av månaden Rajab?” Bland hela världens befolkning som har samlats för domen stiger upp endast en del människor medan ljuset av deras ansikte lyser upp hela området. De har krönts med kronor, smyckat med ädelstenar och är medföljda av tusen änglar som går vid deras vänstra och högra sida.
Detta kommer ur en återberättelse från Imam Sadiq(A). [Iqbal, s. 630]
Denna återberättelse är lika alla andra återberättelser om denna heliga månad leder till reflektioner.
Varför är denna månad så viktigt? Varför påbjuds man hela tiden att ta vara i den? Varför har så många gärningar och belöningar specificerat för just denna månad?
