Han var sin fars starka arm; han rörde sig som en dykare i stridsfältet som såg vatten men fortsatte att dyka och röra sig framåt. Han bröt genom fiende arméns kontinuerliga linjer och tvingade de att gå i reträtt. Imam Hassan(A) stred så tappert i ”Kamel” kriget och fick ett slut på striderna med hans starka slag på Aishas kamel och därmed störtade han hyckleriets flagga.
Han ärvde tapperheten och modet från sin far, han rusade mot fiendens armé i Siffin kriget på ett så tappert sätt att hans far, arabernas unika hjälte, blev orolig.
Sannerligen hade han ingen fruktan för att möta fienderna, det var till den nivån att flera år efter hans fars martyrskap och under hans fredsavtal med Mu’awiyah så tilltalade Imam Hassan(A) Abu Sufyans och Hinds son med dessa starka ord: ”O Mu’awiyah! Om jag hade tillräckligt med anhängare så skulle jag spendera alla dagar och nätter i att strida mot dig”(1).
Dock behövde han lugna ner sina följeslagare också. Därför sade han till de som ivrigt ville strida mot Mu’awiyah: ”Ni har inte insett syftet med mina handlingar och det är därför ni är arga över mig. Om jag inte hade gjort detta (fredsavtalet med Mu’awiyah) så hade inte en enda Shia människa varit kvar på jordens yta och alla skulle ha dödats”(2).
Å andra sidan när det kom till att dyrka Herren så fanns det ingen som överträffade den här tappra riddaren i fromhet och asketism(3). Han brukade gråta varje gång han mindes döden och räkenskapen på Domedagen; han mindes Allah(Swt) med fruktan och hopp vid varje tillfälle. Hans vackra ord till Junadah al-Azdi (en av hans följeslagare) vittnar om djupet av hans kunskap om döden och livet efter döden:
”O Junadah! Förbered dig inför din resa till livet efter detta och samla på din proviant innan du dör. Du bör veta att du är ute efter den här världen och döden är ute efter dig…”(4).
När det gäller fromhet så var han en förebild; han brukade sig till Junadah: ”Du bör veta om att du kommer hållas till svars för det som är tillåtet i den här världen och du kommer att bestraffas för det som inte är tillåtet här och du kommer klandras för dess tvivelaktiga ting. Därför bör du se den här världen som en död kropp och ta så mycket som du behöver bara…”(5).
Trots all hans asketism och fromhet inför sin Herre så var han extremt ödmjuk och artig inför människorna. Han ville aldrig se människor stå upp av respekt för honom medan han satt. Faktum är att han inte tillät människor att ställa sig upp av respekt för honom.
Han brukade sitta med de fattiga, äta me dem och hjälpa de finansiellt. Hans tjänare brukade lägga ut en matta vid ingången till hans hus och han brukade sitta på den och se till de fattigas behov innan de skulle förlora anseende genom att fråga. Han använde sig av vad han hade för att tillfredsställa sin Herre och ta hand om de behövande människorna; han gav sina egendomar till de fattiga vid flera tillfällen. Generositet och givmildhet var så manifesterade i honom att han gavs titeln ”Ahl al-Baits givmilda”.
Trots detta så höll Ahl al-Baits(A) fiender aldrig tyst utan de gjorde allt för att skada Imam Hassan(A). Man han förblev tålmodig inför alla de svårigheterna. Slutligen bestämde fienderna att de skulle döda honom då de inte klarade av en sådan värdefull karaktär. Så de förgiftade honom svekfullt och Imam Hassan(A) blev martyr.
Faktum är att fiendernas förtryck mot Imam Hassan(A) inte slutade med hans martyrskap. När man tog hans kropp för att begrava den bredvid hans morfar, Profeten Mohammad(S), i enlighet med hans testamente, så nöjde de sig inte med att hindra hans kropp från att begravas där men de förolämpade honom även mer. Istället för att kasta blommor över kroppen tillhörande Profetens(S) barnbarn så sköt de pilar mot hans kista och orsakade ännu en tragedi för Ahl al-Bait(A). Hycklarna ersatte Profetens(S) predikan på ett sådant sätt, precis som innan, och fick med det den hedervärda familjen i Ahl al-Bait(A) att sörja igen.(6)
(Ovan är ett urval taget från ”Imam al-Mujtaba (PBUH), the oppressed one in narration and history” av Dr Hossein Fereydouni)
Fotnoter:
1. Ihtijaj, vol. 2, s. 12
2. Bihar an-Anwar, vol. 44, s. 2 som citerar Ilal al-Sharaye’ som svar till Abu Saeed Aqisa; Kalimah al-Imam al-Hassan, sid. 255-256
3. Shaikh Saduq, Muhammad ibn Ali ibn Hussain ibn Babwayh Qummi (gick bort 381 EH) har skrivit en bok som heter “Asceticism of Hassan” angående detta ämne.
4. Bihar an-Anwar, vol. 44, s. 138, råd till Junadah ibn Abi Umayyah
5. Bihar an-Anwar, vol. 44, s. 138, råd till Junadah ibn Abi Umayyah
6. Irshad, s. 174-176; Manaaqib Ibn Shahr Ashub, vo. 4, s. 50