Abd al-Razzaq återberättar att han hade hört Manar, som i sin tur hörde al-Zuhri säga: ”Jag har aldrig någonsin sett någon från Profeten Mohammads(S) hushåll vara mer prisvärdig än Imam Sajjad(A).”
Abu Mohammad Hassan ibn Mohammad återberättade för mig [Sheikh Mufid(RA)]: ”Min farfar (Yahya ibn Hassan) sade till mig: ’Mohammad ibn Ja’far och även andra återberättade för mig [följande]: ’En man ställde sig framför Imam Sajjad(A) och började förolämpa honom. Imam Sajjad(A), däremot, sade inget tillbaka. När mannen gick, sade Imam Sajjad(A) till dem som satt med honom: ’Hörde ni vad mannen sade? Jag vill att ni följer med mig så att ni får höra mitt svar till honom.’ ’Vi skall följa med dig’, svarade dem. ’Fast vi önskade att du skulle ha svarat honom medan vi satt tillsammans.’ Han tog sina sandaler och gick. På vägen dit reciterade han: ’Gud älskar de som gör gott, tyglar sin vrede och de som förlåter folk.’ (Surah al-’Imran, 3:133) ’Vid det laget förstod vi att han inte skulle säga något till mannen’, sa vännerna. Han kom fram till huset där mannen som hade kritiserat honom bodde. ’Detta är Imam Ali [Sajjad] ibn Hossein(A)’ sade vi till honom. Med ond avsikt sprang han emot oss.
Han hade ingen tvekan om att Imam Sajjad(A) hade kommit [hit] för att bete sig mot honom såsom han hade gjort mot Imamen(A). ’Min bror’, sa Imam Sajjad(A), ’du stod högmodigt framför mig och sade en massa saker och ting. Jag ber Gud att förlåta mig om dem anklagelser du framförde mot mig är sanna. Om det du tillskrev mig skulle vara osant ber jag Gud att förlåta dig.’
Mannen pussade Imamen(A) på pannan och svarade: ’Ja det är sant, jag tillskrev dig sådant som inte är sant, må jag vara värdig Guds förlåtelse.’”
