Under de senaste åren så har Sverige drabbats av flera stormar som i sin tur leder till att en del av samhället förstörs. Hinder skapas såsom översvämmade vägar, elavbrott och nedfallna träd. Då stormen är över så återhämtar samhället sig genom att bygga upp det som har blivit förstört, men man bygger på ett sätt som förebygger förstörelse för framtida stormar.
Det är ofta om inte varje dag som det brukar storma till i hjärtat. Vi utsätts för en prövning som vänder upp och ner på hela livet och hjärtat blir översvämmad av känslor eller så blir det ”elavbrott” mellan hjärtat och hjärnan. Även om stormen inte är stor så blåser det till väldigt ofta i våra hjärtan som får oss att tappa fokus från vår Imam(AJ). När stormen sedan är över, bygger vi då upp vårt hjärta för att klara nästa storm bättre? Bygger vi ett vindskydd mot de vindar som får oss tappa fokus på Imamen(AJ)? Eller glömmer vi bort tills att det händer nästa gång?