Fram till denna punkt har vi kommit fram till att Mu’awiyah bröt mot samtliga villkor han förpliktigat för sig själv.
Vi har lärt oss att Mu’awiyah inte brydde sig om de fem punkterna som fanns i fredsavtalet. Med andra ord var inte hans handlingar i samstämmighet med de avtal, överenskommelser, och eder som han ålade på sig själv.
När Mu’awiyah tog över makten, agerade han inte i enlighet med Koranen, sunnah av hans Profet(S), och de rättrogna kalifernas sedvänjor (sira). Inte heller lämnade han över befogenheten till den samrådet eller till den rättmätiga ägaren (dvs. Imam Hassan(A)) efter sig. Han avstod inte heller från att fördöma Imam Ali(A), eller ge (Imam Hassan(A)) den statliga skatten. Han avstod också från att ge säkerhet åt Imam Alis(A) shiiter och följeslagare. Trots dessa avtal och löften, ökade fördömandet av Imam Ali(A) till en sådan grad att han beordrade alla sina talesmän att fördöma honom överallt. Utöver detta, utförde han fruktansvärda brott gentemot Imam Alis(A) shia:
Den första mannen att bli begravd levande inom Islam var från dem. Han beordrade honom att bli begraven levande.
Den första kvinnan att bli fängslad inom Islam var från dem. Han beordrade henne att bli fängslad.
De första tålmodiga martyrerna var från dem. Det var han som mördade dem.
Mu’awiyah bröt mot samtliga punkter i fredavtalet, bröt sitt stadiga löfte, och motarbetade sina specifika löften som hade avlagts inför Gud, den Högste.
Därför undrar jag (författaren):
Är detta den religiösa tronföljden?
Mu’awiyah skyddade sig själv från det sista villkoret i fredsavtalet, för detta var det känsligaste och starkaste av alla villkor. Om han hade brutit mot detta villkor, skulle han öppet och direkt ha trotsat Koranen och Profeten(S).
Således väntade Mu’awiyah tålmodigt under åtta år med att bryta mot detta villkor. Efter denna långa tid kunde han inte längre bära på detta villkor, ty hans Umayyad härstamning drev honom att låta sina barn ärva befogenheten. På detta sätt betonade han att han var sonen till Hind och Abu Sufyan.
Var det inte en stor skillnad mellan Abu Sufyans son (Mu’awiyah) och Profeten(S)? Var det inte en stor skillnad mellan Hinds son och Guds bok?
Därefter var det (dvs. Yazids övertagande av makten) den första ondskan som drabbade araberna, såsom Ibn Abbas sade.
Snarare var det den första ondskan som kom till folket, såsom Abu Ishaq al-Subay’i sade.
Detta makt överlåtande var i dess natur, det största förräderiet av alla punkter i fredsavtalet. Det var det värsta brottet i Mu’awiyahs kriminella liv. Fredavtalet inträffade när soldaterna var obeväpnade, när krigsfanan var ihoprullad, och då fienden förpliktade sig att fullfölja villkoren.
Varken i Medina (Imam Hassans(A) hemtrakter), bland Ahl al-Baits(A) medlemmar, eller bland shiiterna och Imam Hassans(A) släktingar fanns det ett berättigande i att låta Mu’awiyah frukta för sitt liv i denna värld.
Därför, vad är det här för ett bedrägeri? Vad är ursäkten?
Var inte avtalen, överenskommelserna, och ederna några av de starkaste och säkraste orden i det arabiska språkets vokabulär?
Jag (författaren) undrar: Skall vi be om ursäkt å Mu’awiyahs vägnar, såsom de högt uppsatta som tillerkänner sig själv till Islam, ber om ursäkt å Yazids vägnar för mordet på Imam Hossein(A), Profetens(S) barnbarn, då de hävdar: ”Han (Yazid) var en fåfäng ung man. Aporna förvirrade honom. Vin och utsvävningar kontrollerade honom”?
Därför, vart var Mu’awiyahs erfarenhet och påstådda smarthet? Vart var hans höga ålder och erfarenhet gällande frågor därav?
Denna handling av Mu’awiyah sporrade sonen (Yazid) att följa i sin faders fotspår för att uppnå sina ambitioner. Således samarbetade de med varandra för att åstadkomma det största brottet i Islams historia, vilket var mordet på de två Mästarna av paradisets unga, de två av vilka det inte fanns en tredje. De samarbetade även med varandra för att bryta den enda länken för vilken Profetens(S) avkomma, var begränsad till. Detta brott, i dess bemärkelse, är ett direkt mord på den historiska kontinuiteten av Profetens(S) liv.
Ja, icke desto mindre, var dessa två mördare två khalifer i det Islamiska riket!
Vilken stor förlust Islam led av när dessa khalifer var av sådan härkomst!
Det var den påstådda intelligensen som sporrade Mu’awiyah att fullfölja ett sådant mord, vilket hans son Yazid var oförmögen att åstadkomma på egen hand. Således var den ena (dvs. Yazid) ”en fåfäng ung man” och den andra (dvs. Mu’awiyah) erfaren gällande utförandet av angelägenheterna!
Om Abu Sufyan hade levt under en längre tid, skulle han varit säker på att hans två söner (dvs. hans son Mu’awiyah och hans barnbarn Yazid) var kapabla att vinna detta spel, vilket han önskade för sina barn.
Följaktligen, beordrade Mu’awiyah Marwan ibn Hakam [1] att övertyga Ju’da bint al-Ash’ath ibn Qays al-Kindi, en av Imam Hassans(A) fruar, att ge Imam Hassan(A) en förgiftad dryck, av honung blandat med rosvatten, att dricka. Om Imam Hassan(A) dog, skulle Mu’awiyah gifta bort henne med hans son Yazid, och ge henne ett hundra tusen dirham.
Då Ju’da var dottern av al-Ash’ath ibn Qays, den kända hycklaren som blev muslim två gånger och däremellan utförde förrädiska handlingar, var hon den mest lämpade av alla att acceptera denna avskyvärda byteshandel.
Imam Sadiq(A) sade: ”Sannerligen, deltog al-Ash’ath i mordet på Imam Ali(A). Hans dotter Ju’da förgiftade Imam Hassan(A). Utöver detta, var hans son Mohammad en av de som deltog i mordet på Imam Hossein(A).”
Jag (författaren) säger: På detta sätt lyckades Mu’awiyah med sina planer.
Genom denna sammansvärjning, tilläts Mu’awiyah kontrollera samhällets angelägenheter. Således utsatte han samhället för många katastrofer. Utöver detta, fyllde han sig själv och sina barn med ondska så att de blev benägna att utföra många krig och kupper.
Mu’awiyah lyckades, genom denna sammansvärjning, avskaffa alla punkter i fredsavtalet.
När Imam Hassan(A) var på väg att avlida, sade han: ”Mu’awiyahs dryck (av gift) har gjort inverkan (på mig). Han har erhållit sin önskan. Vid Allah(SWT), han har inte uppfyllt vad han lovat, inte heller var han sanningsenlig gällande det han sade.” [2]
Marwans brev angående utförandet av den ondskefulla planen nådde Mu’awiyah. Den senare sade då: ”Vad underbart! Imam Hassan(A) tog en dryck av honung (blandat med) rosvatten, och dog.” [3]
Således kunde inte Mu’awiyah hålla tillbaka sin glädje när Imam Hassan(A) blev martyr.
Mu’awiyah befann sig vid al-Khadra. Där utropade han: ”Gud är störst!” Folket i al-Khadra utropade: ”Gud är störst!”tillsammans med honom. Sedan utropade folket i moskén: ”Gud är störst!”, efter att folket i al-Khadra gjort det. Då kom Fakhta (Mu’awiyahs fru) bint Qarza ibn Amr ibn Nawfa ibn Abd Munaf ut från sin dörr och sade: ”De troendes mästare, må Gud vara nöjd med dig. Vad gör dig så glad?” ”Imam Hassan(A) är död”, svarade han. ”Gud tillhör vi och till Gud skall vi åter komma,”sade hon. Sedan grät hon och sade: ”Muslimernas ledare och sonen till Profetens(S) dotter har avlidit.” ”Vid Gud, vad du har åstadkommit är underbart. Således var han det. Han är värdig att gråta över, sade han (Mu’awiyah).”
Vid sidan av detta sade Ibn Qutayba: ”När nyheten (om Imam Hassans(A) död) nådde Mu’awiyah, visade han glädje och vällust till den graden att han och de som var med honom bugade sig. Abd Allah ibn Abbas, som vid denna tidpunkt befann sig i Sham (Syrien), hörde talas om vad som hänt och begav sig till Mu’awiyah. När han slog sig ned, sade Mu’awiyah: ’Ibn Abbas, Imam Hassan(A) har förgåtts.’ Då sade Ibn Abbas: ’Ja, han har bragts om livet. Gud tillhör vi och till Honom skall vi återvända. Jag fick veta att du visade glädje och välbehag när han dog. Sannerligen, vid Gud, har hans kropp inte tagit platsen i din grav, inte heller har hans förkortade liv, utökat ditt liv. Han dog medan han var bättre än dig. Om vi hade blivit plågade av honom, hade vi blivit plågade av den som är bättre än honom, dvs. hans morfar Profeten Mohammad(S). Således tröstade Gud hans olycka och utsedde den bästa efterträdaren för oss efter honom.’
’Sedan började Ibn Abbas att gråta. De som närvarade i detta möte grät. Mu’awiyah grät.'” Återberättaren sade: ”Jag har aldrig sett så många sörjare tillsammans som var närvarande under den dagen. ’Hur gammal var Imam Hassan(A)?’ frågade Mu’awiyah. ’Imam Hassans(A) födelse är så känd att alla känner till det’, svarade Ibn Abbas.” Han (dvs. återberättaren) sade: ”Mu’awiyah förblev tyst för en stund och sade sedan: ’Ibn Abbas, du har blivit mästaren över ditt folk efter honom.’ ’(Jag är inte mästaren över mitt folk) så länge Gud håller Imam Hossein(A) vid liv, sade Ibn Abbas.’” [4]
Al-Ya’qubi (Ta’rikh, vol. 2, sid 203) har nämnt en beskrivning av den stora sorg som folket i Kufa kände när de nåddes av nyheterna om Imam Hassans(A) död. Vi detta tillfälle höll shiiternas ledare i Kufa ett möte, i deras ledare Sulayman ibn Sirt al Khuza’is hus. Utöver detta, skickade de sina kondoleanser till Imam Hossein(A) med ett smärtsamt och vältaligt brev.
Nyheterna om Imam Hassans(A) död nådde folket i Basra där Ziyad ibn Sumayya regerade. Folket grät högljutt. Då sade Abu Bakra, Ziyads halvbroder (på moderns sida), som då var sjuk och befann sig i hans hus, efter att ha hört nyheten: ”Gud har befriat honom från mycket ondska. Folket har förlorat mycket på grund av hans bortgång. Må Gud ha barmhärtighet över Imam Hassan(A).” [5]
Imam Hassans(A) broder, Mohammad ibn Hanafiya, prisade honom då han stod intill hans heliga kropp. Följande är hans egna ord: ”Abu Mohammad (dvs. Imam Hassan(A)), må Gud ha barmhärtighet över dig. Vid Gud, sannerligen, om ditt liv var värdefullt, har din död försvagat (oss). Den utmärkta själen var den genom vilken din kropp levde. Den förnäma kroppen är den vilken ditt tygstycke täckt. Självklart är du på detta sätt. För du är vägledningens ättling, de troendes allierade, och den femte (personen) av de som täcktes med manteln (ashab al-Kisa’). Sanningens namn gav dig näring. Du växte upp i Islams knä. De två brösten av tro ammade dig. Du är präktig vare sig du är levande eller död. Må därför Guds frid och välsignelser vara över dig, trots att vi inte hatade dig och inte heller hade några tvivel om att valet föll på dig.” [6]
De skrifter som betecknar att Mu’awiyah förgiftade Imam Hassan(A) är väldigt uppenbara genom historien. Dessa skrifter har nämnts i följande böcker:
1) al-Isti’ab av Abd al-Bir al-Maliki,
2) al-Isaba fi Tamyiz al Sahaba av Ahmad Shahab al-Din al-Asqalani,
3) Maqatil al-Talibiyyin av Abu al-Faraj al-Isfahani,
4) al-Furuq bayna al-Abatil wa al-Huquq av al-Shaybani,
5) Ta’rikh av al-Ya’qubi,
6) al-Tabaqat av b. Sa’d,
7) al-Ahdath av al-Mada’ini,
8 ) Ta’rikh Dimashq av Ibn Asakir,
9) Asad al Ghaba fi Tamyiz al-Sahaba av Ibn al-Athir,
10) Muruj al-Dhahab av al-Mas’udi,
11) Sharh Nahjol Balagha av Ibn Abil Hadid,
12) Tanzih al Anbiya’ av al-Murtada,
13) al-Amali av al-Tusi,
14) al-Diwan av al-Sharif al-Radi,
15) Mostadrak av al-Hakim,
16) al-Irshad av al-Mufid,
17) Tadhkirat al-Khawas av al-Dhahabi,
18) Dala’il al-Imama av al-Tabari,
Och dylikt.
I sin bok, al-Bidaya wa al-Nihaya, sade Ibn Kathir: ”Imam Hassan(A) avled år 49 e.H. Ju’da bint al-Ash’ath förgiftade honom med vad Mu’awiyah hade skickat till henne. Han arrangerade för henne att gifta sig med hans son Yazid. Sedan bröt han sitt löfte.”
I sin bok, al-Tabaqat, säger Ibn Sa’d: ”Mu’awiyah förgiftade Imam Hassan(A) flera gånger.”
Al-Mada’ini sade: ”Imam Hassan(A) gavs att dricka gift fyra gånger.”
I sin bok, Mostadrak, sade al-Hakim: ”Sannerligen blev Imam Hassan(A) given gift att dricka vid flera tillfällen. Han klarade sig de första gångerna förutom den sista gången, då han avled.” [7]
Al-Ya’qubi sade: ”När döden nalkades för Imam Hassan(A), sade han till sin broder Imam Hossein(A): ’Min broder, under de tidigare tre gångerna har jag inte tilldelats ett sådant gift att dricka som denna gång. Jag kommer att dö under denna dag. När jag dör, begrav mig intill Profeten(S). För det finns ingen annan mer värdig honom än jag. När du hindras att genomföra detta, spill då inte blod i koppglaset genom att (utföra detta).’”
Ibn Abd al-Bir sade: ”Imam Hossein(A) kom till Imam Hassan(A), som sade: ’Min broder, jag har blivit tilldelad att dricka gift vid tre tillfällen, men aldrig druckit ett gift som detta. Jag kommer att spy upp min lever.’ Imam Hossein(A) sade då: ’Vem gav dig detta gift att dricka?’ ’Varför frågar du detta, önskar du kriga mot dem?’ frågade Imam Hassan(A). ’Gör motstånd mot dem inför Allah(SWT).’”
Al-Tabari sade i Dala’il al-Imama: ”Orsaken till Imam Hassans(A) död var att Mu’awiyah förgiftade honom sjuttio gånger. Dock bet inte giftet på honom. Sedan skickade han (någon) till hans (dvs. Imam Hassans(A)) fru Ju’da bint al-Ash’ath ibn Qays al-Kindi och gav henne tjugo tusen dinarer, och tio markområden i Irak. Han försäkrade henne även att hon skulle få gifta sig med hans son Yazid. Således gav hon Imam Hassan(A) giftet att dricka. Giftet (blandades med) sockrat mjöl i en guld skål.” [8]
Allah(SWT), den Store och Allsmäktige sade: ”Skall man kanske vänta av er – om ni vänder ryggen [åt Profeten och hans budskap] – att ni [går tillbaka till ert gamla liv och] stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv och river itu alla familjeband?” [Surah Mohammad, 47:22]
Källhänvisning:
[1] Al-Mas’udi (Hamish ibn al-Athir, vol. 5, sid. 198) och al-Bayhaqi (al Mahasin wa al-Masawi’, vol. 1, sid. 64) har nämnt följande: ”Imam Hassan(A) strävade efter (att lämna) säkerhet för Marwan då han tillfångatogs vid Jamal slaget. Det sägs att Marwan gömde sig hos en kvinna i Basra.”
I Nahjul Balagha (vol. 1, sid. 121), sade al-Sharif al-Radi: ”Då Marwan blev tillfångatagen vid Jamal slaget, bad han Imam Hossein(A) att medla åt honom inför Imam Ali(A). Således befriade Imam Ali(A) honom. Sedan sade de: ’O de troendes mästare(A), han (dvs. Marwan) önskar svära trohetsed till dig.’ Då svarade Imam Ali(A): ’Svor han inte trohetsed till mig efter mordet på Uthman? Jag behöver inte hans trohetsed. För (hans hand) är en judisk hand. Om han svär trohetsed till mig, kommer han att bryta denna ed inom kort. Nåväl, han kommer att erhålla makt (under en så kort tid) som när hunden slickar sig om nosen. Han är fadern av fyra söner. Folket kommer att utstå tuffa tider på grund av honom och hans söner.’”
Jag (författaren) säger: ”Marwan visade otacksamhet gentemot Imam Hassan(A) då han försökte övertyga Ju’da att förgifta honom. Han var som de säger: ’Ett träd känns igen på den frukt den bär.’”
[2] Al-Mas’udi, Hamish ibn al-Athir, vol. 6, sid. 55- 56.
[3] Ibn Abd al-Bir al-Maliki, al-Isti’ab.
[4] Ibn Qutayba al-Dinawari (avled år 276), al-Imama wa al-Siyasa, sid. 159-160. Al-Ya’qubi och al-Mas’udi har nämnt liknande ord.
[5] Ibn Abil Hadid, Sharh Nahjol Balagha, vol. 6, sid. 57.
[6] Al-Ya’qubi, Ta’rikh, vol. 2, sid. 200. Al-Mas’udi, Hamish ibn al-Athir, vol. 6, sid. 57.
[7] al-Hakim, Mostadrak (Kufa), vol. 6, sid. 5.
[8] Al-Tabari, Dala’il al-Imama, sid. 61.