En dag hade Sulayman bin Ja’far och Imam Ridha(A) gått ut och arbetat tillsammans. Solen hade börjat gå ned och Sulayman bin Ja’far ville återvända hem. Imam Ridha(A) sade till honom: ”Kom med mig hem och stanna över natten.” Sulayman bin Ja’far gick med på detta och tillsammans med Imam Ridha(A) gick de till Imamens(A) hus. Imam Ridha(A) såg sina tjänare upptagna med trädgårdsarbete.
Hur som helst, såg han en främling, som också var upptagen med trädgårdsarbete tillsammans med de övriga. Imam Ridha(A) frågade: ”Vem är han?” Tjänarna svarade:
”Vi har hyrt honom idag så att han kan hjälpa oss.”
Imam Ridha(A): ”Det är ok. Hur mycket har ni bestämt att ge honom i lön?”
Tjänarna: ”Vi skall ge honom något som gör honom nöjd.” Tecken på missnöje och ilska kunde tydligt ses från Imam Ridhas(A) ansikte och han ville straffa dem. Sulayman bin Ja’far kom fram och sade: ”Varför blir du besvärad av detta?”
Imam Ridha(A) sade: ”Jag har vid upprepande tillfällen klargjort att ett arbete inte skall utföras av någon förrän lönerna har bestämts. Bestäm först en persons lön och börja sedan med arbetet.
Även om du har bestämt lönen kan du alltid, när arbetet är slutfört, ge något extra till honom. När han sedan får reda på att du har givit honom mer än vad som var avtalat, kommer han säkerligen att bli tacksam och tycka om dig.
Tillgivenheten mellan er båda kommer då säkerligen att öka.
Även om du skulle ge honom den lön ni kommit överrens om, kommer personen fortfarande inte att vara missnöjd med dig. Men om du inte bestämmer lönen och anställer någon för ett arbete, kommer han när arbetet är slutfört, oavsett vad du givit honom, känna att du inte gjort honom en tjänst.
Han kommer snarare att känna att du skänkt honom mindre än hans befintliga lön.