Malik son till Haarth al-Nakhay tillhörde en äldre yemenitisk stam. Han blev muslim genom att konvertera till Islam under Profeten Mohammads(S) tid. Han var känd för sin lojalitet gentemot Islam. Malik deltog och kämpade tappert i slaget vid Yarmuk. Han hade en modig attityd när han stoppade romarna från att angripa den muslimska armén. Hans öga klyvdes av ett svärd, det vill säga det nedre ögonlocket delades.
År 30 e.H (efter Hijrah – Profetens(S) utvandring från Mecka till Medina) hade muslimerna, eller Sahaba (Profetens(S) kompanjoner), i Kufa, Irak och andra folk i de muslimska städerna blivit upprörda över deras härskares beteende. Exempelvis så gick Waleed son till Utbah, härskaren över Kufa som var den tredje Kalifen Uthmans halv bror, helt emot Islam. Han drack alkohol och tillbringade sin tid i sina egna nöjen.
En dag, gick Waleed in i en moské medan han var berusad. Han bad fyra raka’at(divisioner) under Fajr (morgonbönen). Sedan vände han sig om till Gudadyrkarna och sarkastiskt sade: ”Må hända att jag bad för lite, skall jag be mer?” Folk var mycket missnöjda med hans beteende. De kritiserade honom vid varje plats såsom marknader, hus och moskéer. Folk frågade varandra: ”Har Kalifen Uthman ej funnit någon bättre eller ens mer passande härskare till denna avskyvärda ersättning?”
Waleed drack alkohol öppet och kränkte Islams läror och muslimernas rättigheter. Folk började då tänkta ut ett sätt för att lösa detta problem. Slutligen beslöt de sig för att begära yttranden av de goda människorna. Så de gick till Malik Ashtar(RA) och han sade till dem: ”Först borde vi råda honom, sedan berättar vi för Kalifen Uthman om hans dåliga beteende.”
Malik(RA) begav sig till härskarens palats med några anhängare. När de steg in i palatset såg de Waleed berusad, smuttande på alkohol som vanligt. De rådgav honom att uppföra sig men han avvisade dem. Så de beslöt sig för att bege sig till Yathrib (Medina) för att träffa Kalifen Uthman och berätta för honom om problemet.
Delegationen träffade den tredje Kalifen Uthman och de berättade för honom om det dåliga beteende hos den härskare som han hade utsatt. Det var olyckligt att han också avvisade dem. Han avvisade inte bara dem; han vägrade att lyssna på deras klagomål vilket gjorde de mycket besvikna.
De vände sig till Amir al-mo’menin (de troendes Mästare, Imam Ali(A)), då han var deras enda hopp i att kunna reformera situationen.
Sahaba till Profeten Mohammad(S) begav sig till Imam Alis(A) hem och berättade för honom om härskarens korruption.
Amir al-mo’menin blev ledsen när han hörde det hela så han begav sig till Kalifen Uthmans palats. Han träffade Kalifen och rådgav honom sägandes: ”Åh Uthman, muslimerna klagar över deras härskares korruption. Och du vet mycket väl som jag att Profeten(S) sade: ’på den Yttersta Dagen skall den orättvisa Imamen bli tagen till Helvetet. Och ingen kommer att stödja eller förlåta honom. Då kommer han kastas in i Helveteselden. Han kommer att gå runt tills den hettas upp till sin intensivaste grad av hetta.'”
Den tredje Kalifen Uthman tänkte för en stund. Han böjde sitt huvud sorgligt och erkände sina misstag. Han lovade att han skulle be Allah(SWT) om förlåtelse och att han skulle be om ursäkt till muslimerna. Imam Ali(A) gick ut och informerade muslimerna om dem goda nyheterna och de blev mycket glada.
Men hycklaren Marwan son till Hakam, sade till Kalifen Uthman: ”Det vore bättre om du tillrättavisade folket strängt så att ingen skulle våga baktala dig.”
Den tredje Kalifen Uthman bröt sitt löfte till Imam Ali(A). Han började använda sig utav en strikt politik riktad mot folket. Mu’awiyah, son till Abu Sufyan, härskaren över Shaam (Syrien), rådgav Kalifen Uthman att han borde bannlysa ut några av Sahaba från landet.
Så Kalifen Uthman bannlyste Abu Thar Ghaffari, en av Profetens(S) Sahaba, till Rabza öknen där han också dog ensam. Han gick också emot en annan av Profetens(S) Sahaba, Ammar son till Yasir, sonen till de två första martyrerna i Islam, Yasir son till Amir och Somayyah dotter till Khabbab. Dessutom bannlystes ännu en utav Profetens(S) Sahaba, Abdallah son till Mas’ood.
Profetens(S) Sahaba skickade många brev till de muslimska städerna. I breven stod det: ”Åh muslimer, bege er hit, rädda Kalifatet. Innovationer inom sunnah (Profetens(S) traditioner i form av ord och handling) har satts igång. Kom till oss om ni tror på Allah(SWT) och domedagen.”
Muslimerna strömmade in till Medina från många olika håll. Malik al-Ashtar(RA) representerade revolutionärerna. Slutligen höll han ett möte med Kalifen Uthman för att kunna ändra den muslimska statens politik.
Revolutionärerna ville att Kalifen Uthman skulle lämna ifrån sig makten men han vägrade. Imam Ali(A) försökte reformera problemen, men alla hans försök misslyckades.
Revolutionärerna belägrade Uthmans palats. De klättrade över palatsets väggar, bröt sig in till Uthmans rum och dödade honom. Marwan, son till Hakam och andra hycklare flydde iväg. Talha och Zubayr var ivriga över att få Kalifatet så de hjälpte revolutionärerna. Folket däremot ansåg att endast en penrson vara rätt man till Khalifatet, nämligen Amir al-mo’menin – Imam Ali(A).
Flockar av folk anlände till Imam Alis(A) hem och bad honom att bli Kalif, men han vägrade. Malik(RA) och andra Sahaba insisterade på det och Malik(RA) tilltalade folket med entusiasm: ”Åh folk, det är Profeten Mohammads(S) regent. Han har lärt sig Profeten Mohammads(S) kunskap. Allahs(SWT) Bok, den Heliga Koranen har nämnt hans tro. Profeten Mohammad(S) sade till honom att han kommer att få träda in i Ridhwan gården. Hans personlighet är perfekt.”
Malik(RA) var först med att utse Imam Ali(A) till Kalif, och när han blev det dagades det en ny tid. Han avvisade alla orättvisa härskare och han utsåg bara fromma och rättfärdiga personer. Somliga var inte längre ambitiösa för Kalifatet. Talha och Zubayr var två av dem. De begav sig till Mecka och uppmanade Aisha, dotter till den förste Kalifen Abu Bakr, en av Profetens(S) änkor, att revoltera emot Imam Ali(A). Marwan utnyttjade situationen. Han började att spendera muslimernas pengar, som han hade stulit, till att bilda en stor armé. Han meddelade att han själv skulle hämnas Kalifen Uthmans mördare.
Jamalslaget (Kamelslaget)
Armén marscherade till Basra, Irak. De avvisade härskaren och skar av hans skägg, de stal även statskassan. Imam Ali(A) begav sig till Basra för att uppmana folket att revoltera emot rebellerna. Härskaren över Kufa var Abu Musa Ash’ari. Han försökte få folk mot Imam Ali(A) i olydnad. Malik Ashtar(RA) var en modig och stabil man och insåg att folket i Kufa alltid hade givit stöd till Imam Ali(A). Och han visste att endast Abu Musa gick emot dem. När Malik(RA) anlände till Kufa och började uppmana folket att följa honom. En mindre armé lydde honom, så han kunde angripa härskarens palats.
Han beordrade också vakterna att lämna palatset. Under den tiden, var Abu Musa Ash’ari i moskén och bad folk att att stanna i sina hus och inte lyda Imam Alis(A) order. Vakterna anlände och sade att Malik Ashtar(RA) hade ockuperat palatset. Abu Musa Ash’ari bad Malik(RA) om en dygns tid för att kunna lämna Kufa och Malik(RA) accepterade det. På samma dag, skyndade Malik sig till moskén för att uppmuntra folk att stödja Imam Ali(A). Och just därför kunde Malik bilda en stor armé. Armén innehöll mer än artontusen soldater. Imam Hasan(A), son till Imam Ali(A) ledde niotusen soldater.
Imam Ali(A) ledde armén till Basra, där han mötte Aisha med sin armé. Ledarskapet i Aishas armé bestod utav Talha, Zubayr och Marwan. Aishas armé började attacken där de besköt Imam Alis(A) armé med pilar. Ett flertal soldater dödades medan andra sårades. Imam Alis(A) armé gav tillbaka lika mycket. Men han stoppade de och sade: ”Vem kan ta denna heliga Koran och gå till de och vädja? Men de kommer säkerligen att döda honom.”
En ung man sade ”Åh Amir al-mo’menin, må mitt liv offras för dig, jag tar på mig ansvaret.” Han begav sig ensam bort till Aishas armé och höjde den heliga Koranen med sina händer. Aisha beordrade de att beskjuta honom med pilar, så de sköt på honom och han föll ned till marken och dog en martyrs död.
Under dessa stunder, höjde Imam Ali(A) sina händer mot himlen. Han bad till Allah(SWT) att bevilja de seger. Då beordrade Imam Ali(A) sina soldater att inleda en allmän attack. Malik(RA) krigade och stred magnifikt i sin tapperhet. Det förekom mycket intensiva strider runtom kamelen. Imam Ali(A) insåg att genom att döda kamelen skulle kriget mellan de två upphöra.
Efter våldsamma strider lyckades Imam Alis(A) armé med att döda kamelen Aisha satt på så att deras motståndare hamnade i låg stridsanda och de började fly från slagfältet. Imam Ali(A) beordrade sina soldater att sluta kriga och han beordrade de att behandla Aisha vänligt och att föra henne tillbaka till Medina.
Vanliga dagar såg han [Malik Ashtar (RA)] ut som en fattig man. Han bar på simpel klädsel, vandrade ödmjukt vilket ledde till att många misslyckades i att känna igen honom. En dag då Malik Ashtar(RA) promenerade på en gata satt det en dumdristig person där som åt dadlar och slängde stenar. När Malik Ashtar(RA) passerade förbi honom slängde han en sten på honom och den dumdristiga personen började att skratta åt Malik(RA). En som bevittnade det hela gick fram till den hånskrattande och frågade: ”Vadän har du för dig? Vet du vem det där är?”
Svaret var negativt vilket fick honom att fråga han hans identitet. ”Han är Malik Ashtar(RA)” svarade den varnande mannen: ”Överstelöjtnant till Imam Alis(A) armé!”
Malik Ashtar(RA)promenerade vidare och gav inte den dumdristiga personen någon uppmärksamhet. Istället mindes han sig hur polyteisterna behandlade Profeten Mohammad(S) i Mecka. De kastade jord, stenar och smuts på honom men ändå höll han sin tystnad. Malik Ashtar(RA) steg in i en moské där han åkallade och bönade Allah(SWT) att förlåta den dumdristiga personen.
Den unge mannen sprang kvickt in i moskén och bad Malik Ashtar(RA) om förlåtelse. Han kramade om honom bedjande om förlåtelse sägandes: ”Jag var dum mot dig, men var snäll och acceptera min bedjan och förlåt mig.” Malik Ashtar(RA) tittade på honom med ett leende på läpparna och sade: ”Min broder, oroa dig inte. Vid Allah(SWT), jag steg in i moskén för att be för din förlåtelse.”
Slaget vid Siffin
De troendes Mästare, Imam Ali(A), valde, enligt sitt förstånd, de rättfärdiga till att styra. Han utvalde Malik Ashtar(RA) som regerande över Mosul, Sinjar, Naseebeen, Heet och Anat som är områden omkring Shaam (Syrien). Mo’awiya son till Abu Sufyan var mot Kalifen(A) och trotsade honom och förvandlades till en förtryckare i Syrien.
Imam Ali(A) försökte förgäves förmå honom att ändra på sin inställning. Han skrev honom många brev och skickade några delegationer för att tala till honom men han vägrade att lyda sin tids Kalif. Allteftersom samtliga korrekta fredsförsök avvisades formade Imam Ali(A) en styrka och gav ledarskapet till Malik Ashtar(RA).
De två arméerna stred i slätten vid Siffin vid Eufrates kanaler. Några utav Mo’awiyas divisioner invaderade kanalerna och tog över floden. Även den handlingen var i motsats till Islams och krigandets lagar.
Imam Ali(A) valde att skicka Sasha son till Suhan, en ur Profetens(S) Sahaba(Följeslagare), till Mo’awiya för att samtala med honom. Sasha trädde in i Mo’awiyas tält och sade: ”Åh Mo’awiya, Imam Ali(A) säger ’låt oss hämta lite vatten. Sedan efteråt bestämmer vi tillståndet emellan dig och oss, annars skall vi kriga ända tills segraren dricker.’”
Mo’awiya kvarhöll sin tystnad för att sedan säga: ”Jag skall ge dig ett svar, men inte nu.” Då Sasha gick ut ur tältet samlade Mo’awiya sina män omkring sig och rådfrågade de. Waleed son till Utbah uttryckte sig med förakt: ”Förhindra de från att dricka vatten och således få de att underkasta sig.”
Samtliga var överens om det förslaget. Mo’awiya, omringad av sina illviljade män, bestämde sig att gå mot Islams lagar om mänskliga rättigheter och samtidigt stod Malik Ashtar(RA) och iakttog de militära rörelserna vid flodkanalerna. Han såg militära resurser vilket fick honom att inse Mo’awiyas plan att täta till invasionen. Imam Alis(A) soldater var törstiga vilket även gällde Malik Ashtar(RA). En soldat erbjöd honom vatten sägandes: ”I mitt vattenskinnfodral finns det ytterst lite vatten kvar, var snäll och drick det.”
Malik Ashtar(RA) vägrade och sade: ”Inte förrän alla mina soldater har druckit skall jag släcka min törst!” Han tog sig till de troendes Mästare, Imam Ali(A) och sade: ”Åh de troendes Mästare! Våra soldater är törstiga, de har inte gjort annat än slagits.” Imam Ali(A) svarade ”Ja,” förstående och funderande.
Imam Ali(A) höll ett tal för sina soldater och manade de att strida djärvt. Sedan vände han på sig och sade ”Död är den man som nöjer sig med ett återtåg, livslevande är den man som slaktas och når martyrskap!”
Malik Ashtar(RA) ledde den första attacken i Siffinslaget. Han stred tappert, och avancerade mot Eufrates kanaler. Efter brutalt motstånd lyckades han slutligen återta kanalerna och tvinga Mo’awiyas armé till reträtt. Mo’awiyas armé hamnade då långt bort från vattenkällorna.
Mo’awiya blev orolig och frågade Amr son till Aas: ”Skall vi nu förbjudas tillgång till vattnet av Imam Ali(A) tror du?”
Amr svarade ”Ali son till Abu Talib handlar ej i enlighet med det du gör.”
Även Mo’awiyas soldater oroades men omedelbart fick soldaterna höra att Imam Ali(A) tillät de dricka vatten vid floden. Några från Syrien insåg skillnaderna mellan Mo’awiya och de troendes Mästare, Imam Ali(A). Mo’awiya handlade i enlighet med sina ondskefulla planer för att nå seger medan Imam Ali(A) inte ens tänkte sig tanken. Han lät det ideala, humana uppförandet tala.
Kollisionerna intensifierades. Ammar son till Yasir ledde den vänstra delen av Imam Alis(A) armé. Vid solnedgången bad Ammar om lite mat att avsluta sin fasta med. En soldat hämtade till honom en skål full av yoghurt. Ammar gladdes väldigt mycket och med ett leende sade: ”Må hända ikväll att jag når martyrskap, ty Profeten(S) har sagt till mig ’Åh Ammar, en orättfärdig grupp av människor skall slakta dig och din sista dryck skall bestå utav yoghurt.’”
Ammar avslutade sin fasta och avancerade fram mot slagfältet än en gång. Han stred tappert och slutligen föll han ned mot marken precis så som en martyr bör falla.
De troendes Mästare(A) anlände och satte sig ner vid Ammars huvud och sorgset sade: ”Må Allah(SWT) ha barmhärtighet för den dag han blev muslim, må Allah(SWT) ha barmhärtighet för den dag han blev martyr, må Allah(SWT) ha barmhärtighet den dag han återuppväcks från de döda! Ammar! Njut av din trädgård.”
Ammars martyrskap fick en enorm påverkan på slagfältet. Imam Alis(A) soldater hade en stark anda samtidigt som Mo’awiyas soldater befann sig svag sådan. Samtliga muslimer mindes Profetens(S) ord då han sade ”Ammar, de orättfärdiga skall slakta dig” och med det insåg alla att Mo’awiya var den felande sidan medan de troendes Mästare, Imam Ali(A), var vid rätten.
Allteftersom Imam Alis(A) attacker drastiskt ökade förberedde sig Mo’awiya att fly. Han sökte nya idéer att lura Imam Alis(A) styrka med så han rådfrågade Amr son till Aas som svarade: ”Vi kan säkerligen få stopp på de med hjälp av Koranen.”
Mo’awiyas hopp ökade och beordrade samtliga soldater att spetsa den heliga Koranens sidor med sina spjutar och höja upp de. De fick stopp på de troende soldaterna. De troendes Mästare, Imam Ali(A), varnade sina soldater sägandes ”Detta är inget annat än tydlig hyckleri då jag redan bjöd in de till Islam och Allahs(SWT) Ord. Åh soldater, luras inte av detta, ifall ni räds den helige Koranen så vet att jag är en livslevande Koran!”
Men en mans styrka på tjugotusen gick mot honom och krävde av honom att beordra Malik Ashtars(RA) retirering. Imamen(A) sände en soldat till Malik Ashtar(RA) för att informera honom. Men Malik Ashtar(RA) fortsatte slaget och svarade: ”Den slutliga segern är våran inom inom en stund”, men han hindrades ifrån att fortsätta då soldaten informerade honom att tjugotusen rebeller hade tagit över Imamens(A) bas och hotade att slakta honom.
Malik Ashtar(RA) tvingades till att retirera så han sade: ”La hawla wa la qawwata illa billah!” (det finns ingen makt eller styrka förutom hos Gud.) Han visste att Mo’awiya enbart höll på med lurendrejeri men han lydde Imam Alis(A) befallning så att ingen katastrofisk incident skulle hända. Malik Ashtar(RA) var en lydig och tapper soldat. Slaget stoppades och båda parter nådde en överenskommelse med varandra.
Mo’awiya skickade Amr som sin representant till förhandlingarna. Imam Ali(A) valde en alert och vis man som hade unikt mycket kunskap om Allahs(SWT) Bok nämligen Abdallah son till Abbas, nationens religiösa rättslärd, men rebellerna vägrade honom och sade: ”Vi väljer Abu Musa Ash’ari.”
Imam Ali(A) rådgav de sägandes: ”Jag håller inte med er gällande honom, och Abdallah är mycket bättre än honom.” Rebellerna vägrade acceptera det så han sade: ”I sådan fall väljer jag Malik Ashtar(RA).” men även han vägrades av dem – de insisterade på Abu Musa Ash’ari.
För att undvika en tragedi sade Imam Ali(A): ”Gör det som än behagar er!” De två representanterna träffades och Amr tänkte ut en plan att lura Abu Musa med. Han sade till honom: ”Abu Musa Ash’ari, Mo’awiya och Ali har tillsammans skapat dessa problem. Låt oss nu tillsammans avvisa de och välja en annan man.” Abu Musa som var fientligt inställd mot Imam Ali(A) gick med på idén, vände sig till folket och sade: ”Härmed avsätter jag Ali son till Abu Talib som Kalif medan jag tar av mig denna ring” och han tog av sig sin ring.
Föraktfullt svarade Amr då han rörde sin ring: ”Härmed ger jag Kalifatet till Mo’awiya medan jag rättar till min ring” . Med detta tvingades Imam Ali(A) till vapenvila med Mo’awiya under ett helt år. Imam Ali(A) bad sina soldater att vara tålmodiga under året men de lydde inte honom, istället gick de mot honom och därmed fick de titeln Khawarej, vilket innebär de som trädde ut från Islam. Mo’awiya ville ha makt över Egypten, så han skickade en stor styrka att ockupera det med. Egyptens ledare var Mohammad son till den förste Kalifen, Abu Bakr.
Mohammad bad Imam Ali(A) att bistå honom med omedelbara militära resurser så att han kunde förhindra ockupanterna från att ta över Egypten, så Imam Ali(A) sade till Malik Ashtar(RA) ”Malik, må Allah(SWT) visa dig nåd, bege dig till Egypten. Jag har full tilltro i dig. Ha tillit till Allah(SWT)! Använd ridderlighet i sin rätta stund och intensivitet i sin rätta stund!”
Malik Ashtar gav sig av mot Egypten
Mo’awiya var orolig över att Malik Ashtar(RA) var på väg till Egypten då han kände på sig att han skulle rädda landet ifrån invasionen. Så han smed en plan på att mörda honom. Mo’awiya blandade vanligtvis honung med gift för att mörda sina fiender. Han importerade gift från Rom och Romarna tillät det då de visste att han använde det för att mörda muslimer. Amr son till Aas, listig som vanligt sade: ”Jag känner en som bor i Qilzim vid gränsen till Egypten. Han äger massvis med land. Säkerligen lär Malik Ashtar(RA) passera igenom staden och stanna upp där för att vila.” Mo’awiya sade: ”Låt oss sända en budbärare till honom som säger att ifall han mördar Malik Ashtar(RA) behöver han ej betala skatter igenom hela sitt liv.”
Så Mo’awiyas delegation satte kvickt ut mot Egypten bärandes på den förgiftade honungen för att övertala mannen till att mörda Malik Ashtar(RA). Mannen gick med på planen, tog emot den giftiga honungen och såg fram emot Malik Ashtar(RA) ankomst. Efter bara några dagar anlände Malik Ashtar(RA) till staden Qilzim. Mannen bjöd Egyptens nya ledare till att äta hos honom och Malik Ashtar(RA) accepterade tacksamt mannens inbjudan.
Mannen lade skålen med giftig honung på bordet. Gästen tog blott en sked honung och då han plötsligt fick extrema smärtor i magen insåg han att det var ett trick. Han lade sin ena hand på magen och sade: ”I Guds Namn, Den barmhärtige Förbarmaren! Sannerligen härstammar vi från Allah(SWT) och vår återkomst äro till Honom!” Med de orden gick Malik Ashtar(RA) hädan en modig död som bara en rättfärdig och from troende kan göra.
När Mo’awiya informerades om Malik Ashtars(RA) martyrdom flög han nästan upp av glädje och sade: ”Ali son till Abu Talib hade två händer, den ena eliminerade jag vid slaget vid Siffin som var Ammar son till Yasir, och den andra var Malik Ashtar som jag eliminerade idag.”
Då de troendes Mästare, Imam Ali(A), fick veta om Malik Ashtars(RA) martrskap utropade han: ”Malik, vilken storslagen man Malik var! Vid Allah(SWT), vore han berg skulle han vara hög, vore han sten skulle han vara hård! Varken fågel skulle kunna flyga över honom eller ryttare skulle kunna nå honom!” (Nahjul Balagha: Predikan 441)
Imam Ali(A) sade även: ”Må Allah(SWT) visa Malik nåd! Han älskade och lydde mig så som jag älskade och lydde Profeten(S)!” Sådan var Malik Ashtars(RA) livsberättelse, en lojal Sahaba till både Profeten(S), hans Efterföljare(A) och den fortsatta sanningen som många andra misslyckades med efter Profetens(S) bortgång. Han slutade sitt liv i Jihad (Helig kamp i Guds väg) och hans lysande beteende förblir ett gott exempel för världens alla muslimer.