Enligt beräkning föddes Ammar son till Yasir Ansi, från Makhzum klanen, fyra år före elefantens år vilket då också innebär att han var fyra år äldre än Profeten(S-Salla Allah-o Alayh wa aleh – frid vare med honom och hans hushåll). Profeten(S) befann sig i fyrtio års åldern då han talade ut om Islams budskap, anhängarskaran bestod av fattiga och förtryckta själar. De hade tilltro på Islam, så deras hjärtan fylldes med kärlek till Gudatron för varje ord han yttrade.
Å andra sidan fanns de rika och mäktiga som var ytterst illviljade mot Profeten(S) och Islams budskap. De planerade hemska intriger mot Islam och dess anhängare. En av Profetens(S) egna farbröder, Abu Jahl, var värst bland polyteisterna. Han misshandlade och behandlade Profeten(S) och muslimerna väldigt illa. I början träffades Profeten(S) och de troende i hemlighet hos följeslagaren Arqam. Han sökte behålla Islam en hemlighet så att Abu Jahl, Abu Sufyan och resterande avgudadyrkare inte skulle förfölja och skada muslimerna.
En dag såg Ammar son till Yasir en man vid namn Suhaib ståendes vid Arqams dörr. Han frågade: ”Suhaib, vad har du för dig häromkring?” då Suhaib svarade ”Jag har kommit för att höra Profeten(S) tala. Är du själv?” sade Ammar, ”Även jag har anlänt för att höra Gudaorden reciteras.”
Sedan gjorde Ammar och Suhaib inträde i Arqams hus tillsammans. Ödmjukt satte de sig ned och började lyssna på den nobla Koranens verser som bestod utav Allahs(SWT-Sobhanah-o wa ta’ala – Glorifierad och Upphöjd äro Han) mångfaldiga Ord som strömmade ut ur Profetens(S) mun. Ammars hjärta bestod utav tilltro så som regnet består utav droppar. När Ammar och Suhaib skulle lämna Arqams hus bad Profeten(S) de att kvarstanna ända till gryningen.
Profeten Mohammad(S) befarade tanken att Quraish skulle skada de. Ammar väntade ända till mörkrets ankomst. Sedan lämnade han Arqams hus och skyndade över till sitt eget hus. Hans föräldrar, Yasir son till Amir och Somayyah dotter till Khabbab väntade nervpirriga på honom. När Ammar gjorde inträde i det lilla huset fylldes de utav glädje. Han talade om för de om Islam, det utvalda levnadssättet av Allah(SWT).
Ammar var en av de tidigaste konvertiterna till Islam och den första muslimen som byggde en moské i sitt hus för att tillbedja och dyrka Allah(SWT). Abu Jahl fick nys om Ammars konvertering till Islam så han blev ifrån sig och skickade en grupp polyteister till huset, och de tillfångatog Ammar, hans broder Abdallah och föräldrarna och tog ut de i öknet utanför Mecka.
Bland de mest utsatta i form av outhärdlig tortyr var Yasir, hans fru Somayyah, deras två söner, Ammar och Abdallah, den etiopiska svarta slaven Bilal som också valdes till Islams absolut första mo’azzin (böneutropare), Suhaib och Khabbab.
Yasirs familj fastkedjades och torterades. Först piskades de ända tills blod forsade ut. Sedan hämtades eldfacklor och deras kroppar brändes. Men den lilla familjen höll uthärdigt fast vid sin tro på Islam. Abu Jahl som insåg detta beordrade att torterarna lade kolossala stenklumpar på deras bröstkorgar vilket resulterade i ytterligare extrema smärtor och tunga flåsanden. Trots all tortyr förblev de troende på Allah(SWT) och levnadssättet Islam.
Eftermiddag dagade och hettan vreds på till ultimat intensivitet. Abu Jahl och polyteisterna återvände till Mecka lämnandes Yasir och hans familj kvar i den extrema hettan av solen. Samtidigt passerade Profeten(S) familjen och då han såg de grät han ut och bad de ”Förbli uthålliga, åh Yasirs familj, belöningen är sannerligen paradiset!” Till svar sade Somayyah, Ammars moder, ”Jag vittnar om att du är Allahs(SWT) Profet och det att ditt löfte äro sanningsenlig!”
Tyrannerna återvände och Abu Jahl hade klurat ut nya idéer. Han höll i ett långt spjut och påbörjade tortera de barbariskt återigen, ända tills Ammar, Yasir och Somayyah förlorade sina medvetanden. De duschades med iskall vatten och då de återfick medvetenheten grinade Abu Jahl ut till Somayyah ”Prisa våra gudar, fördöm Mohammad!”
Somayyah spottade honom i ansiktet och sade ”Vad förkastliga du och dina avgudar är!” Abu Jahl förvreds av ilska och högg henne i magen om och om igen ända tills hon dog.
Somayyah dotter till Khabbab var den första martyren i Islam. Abu Jahl sparkade och stampade Yasir på magen ända tills även han dog. Ammar bevittnade det som hände hans föräldrar och han grät ut högt. Sedan skrek Abu Jahl ut: ”Ifall du vägrar att prisa våra gudar skall även du slaktas!” Ammar höll inte ut med den brutala tortyren och gav med sig. Så gråtandes sade han ”Hubal (en avgud) är stor!” så de släppte honom och återvände.
Ammar befann sig i ett bedrövligt tillstånd, han anlände gråtande till Profeten(S). Han grät inte för sina föräldrar eller för sin egen skull eller ens för tortyren han fick utstå – han grät för att han hade prisat polyteisternas avgudar. Profeten(S) tröstade Ammar gällande hans föräldrars martyrdom. Han fortsatte gråta. Sedan sade han ”Åh Profet(S), polyteisterna släppte mig inte förrän jag prisade deras gudar!”
Profeten(S) sade omtänksamt ”Ammar, vad sade ditt hjärta?” vilket fick honom att omedelbart svara ”Åh Profet(S), mitt hjärta har sin grund på tilltro.” Profeten(S) lugnade ner honom och sade ”Oroas ej! Allah(SWT) har uppenbarat en vers gällande dig; ’Inte han som tvingas medan hans hjärta är i lugn och ro för hans tilltro’”
Muslimernas tillstånd vart kritisk. Med det beordrade Profeten(S) muslimerna att bege sig på en utvandring till Yathrib (nuvarande Medina). Ammar var en utav de som lydde Profeten(S) och utvandrade till Yathrib. Efter ankomsten till Yathrib bestämde sig Profeten(S) för att bygga en moské för muslimerna att kunna dyrka Allah(SWT) alléna. Samtidigt vore den en symbol för muslimernas styrka och ett slott för den muslimska nationen.
Med entusiasm började muslimerna, eller Sahaba (Profetens(S) kompanjoner) att bygga upp Profeten Mohammads(S) moské i Yathrib. Några bar på jord, andra tillverkade tegelstenar och vissa andra bar på uttorkade tegelstenar för att bygga väggarna. Profeten(S) arbetade också med sina Sahaba. Trots att Ammar var igenomtäckt av damm och uttröttad arbetade han aktivt.
Muslimerna bar på varsin tegelsten medan Ammar bar på två då han bar på ena för sin räkning och den andra för Profetens(S) räkning. Profeten(S) tittade då på honom och sade ”De (muslimerna) skall belönas medan du skall belönas dubbelt.”
För att peppa upp sina muslimska bröder upprepade Ammar följande entusiastiska replik ”De som bygger moskén skiljer sig från de som undviker damm.” Dagar som månader passerade revý. De som förföljde muslimerna i Mecka och rånade de på sina ägodelar och pengar skulle komma att bestraffas av Allah(SWT).
Muslimerna fick veta att polyteisterna hade förberett en armé. Abu Jahl ledde armén och han var på väg mot Yathrib. Profeten Mohammad(S) godkände inte Sahabas åsikter om försvar förrän Allah(SWT) beordrade det i Uppenbarelse. Slutligen skulle muslimerna få bemöta polyteisterna. Profeten(S) skickade Ammar och Abdallah son till Mas’ood till att samla information om polyteisternas armé.
Ammar var djärv. Han närmade sig polyteisternas karavan och gick runt deras läger för att samla information. Ammar och Abdallah återvände till Profeten(S) tillsammans och informerade honom om den låga anda fienderna befann sig i. På morgonen, när polyteisterna vaknade upp, fann de underliga fotspår. Munbih son till Hajjaj hade god kunskap i fotspår och sade ”Vid Lat och Uzza (två avgudinnor), dessa fotspår tillhör Ammar son till Yasir och Abdallah son till Mas’ood.”
Morgonen den 17 i Ramadan månaden år 2 e.H (efter Hijrah – Profetens(S) utvandring från Mecka till Medina) utbröt det stora slaget vid Badr, Islams absolut första slag i historia. I det slaget gav Allah(SWT) segern till de troende över polyteisterna. Ammar slogs med entusiasm. När polyteisterna retirerade såg Ammar den vettskrämde Abu Jahl och påmindes om de hemska dagarna av tortyr. Nu hade det hela vänt, de förtrycktas svärdar fick hämnd på de orättvisa. Ammar tackade Allah(SWT) riktande huvudet mot himlarna för segern.
Han var ivrigare än de unga männen i sin strävan efter Allah(SWT). Ammar hade djup tilltro på Allah(SWT). Han älskade mänsklighetens Profet(S) och Profeten Mohammad(S) älskade sin gamla vän och anhängare och prisade honom flertalet gånger.
Många ahadith (återberättelser) har narrerats där Profeten(S) har talat ut om anhängaren Ammars dygder, egenskaper och goda dåd. Profeten(S) har narrerats säga ”Ammar äro med sanningen och sanningen äro med Ammar och han är mig lika nära som ett öga är till näsan. Ack! En rebellisk grupp skall slakta honom!”
Också har det återberättats av upp till 20 Sahaba till Profeten(S) i Bukharis samlingar att han sade ”Ack! En rebellisk grupp skall slakta Ammar. Medan han bjuder in de till paradiset bjuder de in honom till helvetet. Hans mördare och de som strippar av honom hans kläder skall brinna i helveteselden!”
Dagar, månader, år, tiden passerade. Ammar var en utav Profetens(S) lojalaste och pålitligaste Sahaba. Han var konstant med Profeten(S) och strävade alltid efter Allah(SWT) mot Islams fiender och stod för mänsklighet. År 11 e.H gick Profeten(S) hädan. Ammar grät djupt över förlusten av sin gamle vän och Mästare Profeten(S), och mindes de yngre dagarna och tiderna av Jihad (Helig kamp i Guds väg). Ammar kvarblev lojal till Islam och sanningen efter Profetens(S) död. Han strävade alltid efter levnadssättet Islam uttalandes sanningens ord. Han skrämdes inte av någon annan än Allah(SWT). Ammar älskade de troendes Mästare (Amir al-Mo’mineen), Imam Ali(A – Alayh as-salam – frid vare med honom), för att han hade hört Profeten(S) säga ”Åh Ali(A), ingen älskar dig utom en sann troende och ingen hatar dig utom en skamlös syndare.”
Och ”Ali(A), du är i precis samma position till mig så som Aaron(A) var till Moses(A), förutom det att det inte finns någon profet efter mig.”
Ammar bevittnade vid Hajj al-Wida (Profetens(S) första och sista pilgrimsfärd till Hajj) hur Profeten Mohammad(S) tog tag i Imam Alis(A) båda händer och höjde upp de inför alla och sade ”Den som än jag är Mästare över, är denna Ali(A) likaså Mästare över.
Åh Allah(SWT)! Favorisera den som än favoriserar honom och var mot den som än trotsar honom. Bistå med hjälp till den som än bistår med hjälp till honom och överge den som än överger honom!”
För denna anledning var Ammar övertygad att Imam Ali(A) skulle vara den första Kalifen efter Profeten(S). Däremot var det Abu Bakr som blev den första Kalifen. Vissa ur Sahaba trotsade honom och bland de fanns Ammar. Han stod vid sidan om de troendes Mästare, Imam Ali(A), och Profetens(S) dotter Fatimah Zahra(A). Ammar ägnade det mesta av sitt liv i Jihad. Han bidrog till muslimernas krigserövringar. Han bekämpade även de som avsor sig tron i trots i Yemen. Under tiden som Umar son till Khattab, den andre Kalifen som hade valts direkt utav Abu Bakr, hade makten valdes Ammar till att styra Kufa, Irak. I Kufa styrde Ammar med vänlighet, han behandlade folk i enlighet med Allahs(SWT) lagar vilket resulterade i att folket var nöjda med det rättvisa, barmhärtiga och ödmjuka styret.
År 23 e.H lönnmördades den andre Kalifen, Umar. Tidigare hade en grupp muslimer frågat Umar vem som skulle få bli den tredje Kalifen efter honom. Han hade beordrat skapandet av Shura (ett råd), han valde sex ur Profetens(S) Sahaba (Kompanjoner) vilka var Abdal-Rahman son till Auf, Uthman son till Affan, Ali son till Abu Talib(A), Talha son till Obeidallah, Sa’d son till Abu Waqqas och Zobeir son till Awwam.
Umar befallde att de sex skulle samlas hemma hos någon av de och välja ut en ur sig själva till den tredje Kalifen inom tre dagar efter hans död och hade bestämt att ifall de inte kunde enas och det slutade oavgjort skulle Abdal-Rahman få sista ordet.
Än en gång förväntade sig Ammar att Imam Ali(A) skulle väljas, som rätten krävde, då han var de troendes Mästare. Imam Ali(A) hade kämpat mer än alla de andra i Jihad, han var förnämligast i kunskap och rättfärdighet, han var närmast i blodrelation till Profeten(S), han hade sådana unika meriter och prioriterade Islam mer än alla andra.
Första dagen passerade utan nyheter, andra dagen passerade likaså tom på händelse. Vissa Sahaba som Mighdad, Ammar, och Abdallah son till Abbas samlades utanför huset och iakttog det hela. De hoppades på att de troendes Mästare(A) skulle väljas.
Samtidigt stod även Umayyaderna samlade där och hoppades på att Uthman skulle väljas. Ammar skrek för Abdal-Rahman att höra ”Ifall du önskar att se muslimerna enade och i överenskommelse bör du välja Imam Ali(A)!” Mighdad bistod Ammar sägandes ”Ammar har talat sanning, vore det så att du väljer de troendes Mästare(A) skulle vi samtliga höra och lyda honom!” Men då Abdal-Rahman insåg att Imam Ali(A) skilde sig från honom i tankesätt valde han Uthman son till Affan.
De troendes Mästare, Imam Ali(A) tittade på Abdal-Rahman och sade ”Det är ej första gången ni gaddar ihop er mot oss!
Men ändå, säkerligen är tålamod bra och att söka tillflykt hos Allah(SWT) Vars bistånd strävas efter mot det som ni påstår. Vid Allah(SWT), du har utvalt Uthman son till Affan till tredje Kalif blott för han att välja ut dig till fjärde!”
Detta gjorde Ammar extremt besviken då han visste att Ahl al-Bait (Profetens(S) Hushåll(A)) var de enda värdiga och tidigare utvalda till Imamat (ledarskapet) då Allah(SWT) uppenbarade det andra stycket i vers 33 i kapitel 33 där det informeras att Allah(SWT) skulle hålla orenlighet borta från de och rena de en ”tvärsäker rening”
Sex år senare visade sig Uthman hamna långt ifrån Islams egentliga läror och Profetens(S) heliga Sunnah(tradition). Han skänkte höga positioner till sina släktingar och de visade sig vara ytterst förtryckande och ondskefulla. Waleed son till Utbah var halvbroder till Uthman och valdes till den styrande över Kufa, Irak, efter avvisandet av Sa’d son till Abu Waqqas. Trots den Islamiska synen på alkohol brukade Waleed bege sig berusad till moskén.
Uthman gav ledarskapet över muslimerna i Irak till Marwan son till Hakam. Han avvisade de tidigare utvalda och utvalde egna släktingar till platser. Han avvisade t. ex. Salman Farsi från Madain och valde ut sina egna släktingar till makten. De fattiga blev fattigare och de rika i Uthmans släktskap växte sig bara rikare. Baitul Mal(folkets skatt) delades upp mellan Uthmans döttrar och fruar.
Den då 90 åriga Ammar ställde sig upp då han hörde Uthman tala bisarrt förtryckande och protesterade ”Vid Allah, jag är den första mannen som skall hindra dig från detta!” Kalifen irriterades och skrek ut ”Son till Yasir, hur vågar du yttra dessa ord till mig?”
Han beordrade sina soldater att gripa Ammar vilket de gjorde utan minsta hänsyn till hans föråldrade tillstånd och tog iväg honom till Uthmans rum och kedjade fast honom. Strax därpå dök Uthman upp och började misshandla honom och han slog honom så mycket att han fick sjuklig utbuktning av hinnor i kroppen och svimmade utav smärta.
Några muslimer bar honom till Umm al-Mo’mineen, Umm Salamas hus som var en utav Profetens(S) hustruar. Hon sårades djupt när hon fick kunskap om hur Ammar som var en utav Profetens(S) närmaste och förnämligaste Sahaba kunde behandlas så utav muslimer, plus sin gamla ålder. Ammar tänkte på hur mycket mer tortyr han tål i sina yngre dagar och sade ”Det är ej första gången vi lider av tortyr för att ha yttrat sanningen”
Makhzum, som var Ammars klan, och massvis med andra muslimer fick ökad hat och illvilja mot Uthmans styre. Flertalet Sahaba i Yathrib (nuvarande Medina) skrev till muslimer och propagerade för Jihad mot den förtryckande styrkan. Uthman besöktes av delegater från Kufa, Basra, Egypten och dylika stater men till ingen nytta då Uthman ignorerande avvisade deras klagomål. De tog sig till Imam Ali(A) och han i sin tur tog sig till Uthman för att uppmana honom att ändra på sitt sätt och sade ”Låt ej Marwan son till Hakam använda dig som sitt verktyg. Låt honom ej få fortsätta beordra dig dit han förmår. Glöm inte din position respektive Profeten Mohammad(S).”
Uthman son till Affan övertalades till att officiellt uttala sig om sin botgöring inför folket. Ytterligare lovade han de att fullfölja ny policy där Allah(SWT) och Profeten(S) skulle glädjas. Däremot vände Marwan son till Hakam på det hela än en gång då han sade ”Visa dig inte svag inför folket. Bestraffa de!”
Naila, Uthmans ena fru, visste hur ondskefull Marwan var. För denna anledning sade hon till sin man ”lyssna på Ali son till Abu Talib ty folk älskar och lyder honom. Lyssna ej till Marwan ty folk avskyr och föraktar honom.”
Uthman son till Affan lyssnade ej på sin fru Naila eller Imam Ali(A) utan fortsatte med sina felande och fortsatte till den nivå att en grupp människor revolterade och slaktade honom i sitt palats. Muslim massorna tog sig till Imam Alis(A) hus. De bad honom att acceptera Kalifatet men han sade ”Sök upp någon annan.” men då folket envisades på att han skulle leda de som den fjärde Kalifen, godkände han det och det första han gjorde var att avsätta samtliga diktaturer och tyranner som Uthman hade skänkt makt till och istället lade han till gudsfruktande och passande människor.
Imam Ali(A) sökte avsätta Mo’awiya son till Abu Sofyan i Syrien (Shaam). Men Mo’awiya revolterade och tillkännagav att han ville hämnas lönnmordet på Uthman son till Affan. Slaget vid Siffin bröt ut som resultat till detta.
Slaget i Siffin:
De troendes Mästare, Imam Ali(A), hade en armé som bestod av flertalet Sahaba t.ex. Ammar son till Yasir, Malik Ashtar, Abdallah son till Abbas och andra.
Mo’awiya son till Abu Sofyan hade fiender till Islam t.ex. Marwan son till Hakam, Amr son till Aas och de som ogillade Imam Alis(A) rättvisa styre, efter att ha begått brott och synder, och flydde till Mo’awiya för att slippa undan straffar av Imam Ali(A).
Muslimer i båda styrkor upprepade om och om igen för sig själva ”Åh Ammar, den orättfärdiga sidan skall slakta dig!”
Ammar som var över 90 år gammal var på Imam Alis(A) sida, och slogs utomordentligt. Ammar tittade upp mot skyn och utbrast ”Åh Allah(SWT)! Ifall Du skulle vilja att jag slängde mig själv in i floden Forat skulle jag inte slösa en enda stund ståendes stilla. Åh Allah(SWT)! Jag vet att Du nöjs över att se mig kämpa mot de korrupta! Vid Allah(SWT)! Även ifall de (Mo’awiyas styrka) besegrar och jagar bort oss ända till palmen vid Hajar skall jag ändå påstå att vi befinner oss på den rätta vägen och de på den felaktiga!”
När slaget i Siffin bröt ut frågades kämparna av Ammar ”Vem vill välsignas med Allahs(SWT) tillfredsställelse?”
Och då några troende svarade positivt ledde han de till Islams fiender. Då de ur Sahaba såg honom bege sig igenom fiendestyrkan följde de honom. Fastän den över 90-åriga Ammar fastade kämpade han mäktigt och med överlägsen entusiasm. Ammar såg Amr son till Aas i mitten av slagfältet och sade ”Ack dig åh Amr son till Aas! Du har sålt Islam för Egypten!”
Nämligen hade Amr lovats Egypten av Mo’awiya ifall han stod vid hans sida. Den kluriga Amr svarade ”Nej, jag kräver blott Uthman son till Affans blodshämnd!”
”Jag misstänker starkt att din handling ej är för Allahs(SWT) skull!” sade Ammar. Sedan fortsatte han ”Ifall du inte dör idag dör du imorgon. Och då varje handling behandlas utifrån ens avsikter så gör du bäst i att rätta till dina avsikter så att Allah(SWT) skiner sitt ljus på dig.”
Muslimerna hade svårt att skilja rätt från fel. Deras guide var Ammar då Profeten(S) hade sagt ”den felande sidan skall slakta Ammar!” Amr son till Aas lurade de i Mo’awiyas armé sägandes ”Håll ut, Ammar son till Yasir kommer att ansluta sig till denna sidan”
Dagarna passerade och Ammar fortsatte att strida för Imam Alis(A) sida. En dag påmindes den tappre kämpen Ammar sina yngre dagar då han slogs vid sidan om Profeten(S) i slag som Badr, Uhud dylikt. Fastän Ammar kämpade ansträngande i kriget så fastade han ändå fortfarande och vid solnedgången bad han en soldat om vatten och då soldaten bringade honom yoghurt fick han ett brett léende på läpparna och sade ”Må hända att jag når martyrskapet inatt.”
Då några soldater frågade honom hur det kom sig att han visste att han skulle nå martyrskapet den kvällen svarade han “Min käre Profet(S) underrättade mig att den felande sidan skall slakta mig och det att min sista måltid skall vara ett skål yoghurt.”
Ammar drack upp yoghurten och fortsatte att slåss ända till det att han föll ner mot marken som en martyr. Mo’awiya gladdes vetskapen om Ammars martyrskap medan Imam Ali(A) fylldes med sorg över förlusten av sin underbara vän och anhängare. Samtliga troende insåg där vilken sida som var den felande och de soldater i Mo’awiyas armé som väntade på att Ammar skulle ansluta sig till deras sida insåg att Amr son till Aas bara hade lurat de och under kvällstid smög de sig bort till Imam Alis(A) läger.
Mo’awiya insåg inte att Ammars martyrskap höjde stridsandan på Imam Alis(A) sida och sänkte sin egen sidas. Imam Alis(A) armé var på god väg att till intetgöra Mo’awiyas armé men så kom den kluriga Amr på hur de skulle fly sina dödsfall. Samtliga soldater som var kvar i Mo’awiyas armé beordrades att spetsa Koranens sidor med sina spjutar.
Slaget upphörde då Imam Alis(A) soldater ej vågade strida mot Koranens sidor och med det förrådde Imam Ali(A), och båda sidor retirerade bort från Siffin häcken. Martyrernas kroppar kvarstannade där.
Det gjorde även den 96 åriga Ammars lik, de troendes Mästare, Imam Ali(A), steg fram och erbjöd begravningsbönen för honom för att sedan, med sina egna händer, begrava honom med sina kläder. Idag kan de som besöker det området se en stor viloplats för den storslagna Sahaban till Profeten(S), vars allt offrades och erbjöds till Allah(SWT).