När Imam Hassan(A) ville utföra den rituella tvagningen, ändrades hans tillstånd, och han kände en stark fruktan, i den mån att han(A) bleknade och darrade. Han(A) tillfrågades, vad anledningen till detta var? och han svarade: ”Det åligger på någon som står inför Herren i tron att darra av fruktan och blekna.”
När han(A) var färdig med sin rituella tvagning och ville träda in i moskén, sade han(A) högt: ”O Gud, din gäst är vid Din port! O Välgörare, missdådaren har kommit till Dig! Därför förbise det dåliga av mig genom det goda som Du har! O Generöse!”
Då han(A) ämnade att utföra sina böner, syntes underkastelse, vördnad och fruktan på hans(A) ansikte, till en sådan grad att han(A) darrade. När han(A) hade slutfört morgonbönen, reciterade han(A) ingenting förutom åminnelsen av Allah(SWT) ända tills solen gick upp.
Hans(A) asketism
Imam Hassan(A) vägrade all sorts njutning i detta liv och avsade sig världsliga nöjen och bekvämligheter. Han(A) vände sig mot den eviga boningen som Allah(SWT) har förberett för de fromma bland Sina tjänare. Han har talat om sitt avsägande av denna värld och sin belåtenhet med det lilla, sägandes:
”Sannerligen skulle en bit av dåligt bröd tillfredsställa mig och ett glas vatten räcka för mig.
En bit av tunnt tyg räcker för mig då jag är vid livet, och när jag dör så är det nog för mig som en liksvepning.” [1]
Han(A) ingraverade sin ring med två verser av poesi som indikerar hans stora asketism:
Utför själv fromhet så mycket som möjligt,
O människa, säkerligen kommer döden att drabba dig!
Du skulle bli lycklig om du inte hade sett dina nära och kära ruttna på kyrkogårdar. [2]
Han(A) läste alltid denna poesi:
O ni som njuter av världsliga nöjen vilka inte består; säkerligen är bedrägeriet i en övergående skugga ren dårskap. [3]
Angående hans(A) asketiska aspekter har följande berättats av Mudrik ibn Ziyad: ”Vi var i Ibn Abbas trädgård. Imam Hassan(A), Imam Hossein(A), och Abbas söner kom och passerade genom trädgården. Sedan satte de sig ner vid en bäck. Imam Hassan(A) sade: ”O Mudrik, har du någon mat?” Ja, svarade jag. Jag hämtade lite bröd, salt och två buntar av grönsaker. Han(A) åt en del av dem och sade: ”O Mudrik, vad utsökt den här maten är!”
Efter detta hämtades maten, som var utsökt. Men Imam Hassan(A) vände sig till Mudrik och bad honom att ropa på pojkarna och ge maten till dem. Mudrik bjöd in dem och de åt en del av maten, men Imamen(A) åt ingenting av det. Mudrik frågade honom(A): ”Varför, äter du inget?” Han(A) sade: ”Den andra maten var mer älskvärd för mig [4], ty det är maten för de fattiga och behövande.”
Källor:
[1] Bihar al-Anwar, vol. 10, sid. 94.[2] Ibn ’Asakir, Tarikh, vol. 4, sid. 219.
[3] Ibn al-Sabbagh, al-Fusool al-Muhimma, sid. 162.
[4] Ibn ‘Asakir, Tarikh, vol. 4, p. 212.