O Herre! vem behöver jag då jag har Dig, och hur vackert är det att ha förhoppning i Dig och vara besviken gentemot andra.
Du sade: ”Be till Mig, så skall Jag besvara er [bön]” (Den heliga Koranen 40:60)
Jag hörde Din kallelse och kom till Dig. Ibland då jag kämpar hårt i olydnadens träsk så finner jag inget bättre än Ditt namn och ihågkommande. Hur lyckligt är det när jag ser mirakel efter att ha bett om hjälp från Dina älskade. Sannerligen leder sökandet av hjälp från de som har godkänts och sänts av Dig inget annat än hopp och glädje!
En dag så kom en som var bland de som älskade Imam Askari(A) och som tillverkade ringar till Imamen(A) och sade: ”O son till Allahs Sändebud! Kalifen har gett mig en stor och värdefull bit av ädelsten som han vill ha en inskription på. Men när jag satte järnet mot den så gick den i två delar. Jag är rädd att det skall leda till min undergång. Be för mig.”
Imam Askari(A) svarade: ”Det finns ingen fruktan över dig om Allahs(SWT) vill.”
Faktum är att Imam Askari(A) förmedlade sin tro med en djup förståelse för mannen och försökte lugna ner honom genom att förlita sig på Allah(Swt) och ha en stabil tro på Honom. Detta hände faktiskt och det fanns inga tecken på ångest hos mannen när han gick därifrån.
Mannen berättar: ”Jag gick hem. Kalifen kallade på mig nästa dag och sade: ”Jag har två tjänare som strider med varandra på grund av den stenen och de kommer inte att ge upp om du inte delar den i två delar.”
”Så jag återvände hem och gjorde två ringar av de två halvorna av stenen och tog med de till kalifen. De två tjänarna var nöjda och kalifen hedrade mig på grund av det. Så jag tackade Allah(Swt) för detta.”
Sannerligen har Ahl al-Bait(A) vid sidan av förklarandet och predikan av Islams läror också alltid bett sina följeslagare och efterföljare att förlita sig på Allah(Swt) och hålla fast vid Honom. För sannerligen kan sinneslugn inte uppnås förutom genom att komma ihåg Allah(Swt) och förlita sig på Honom.
(Ovan är ett urval taget från ”al-Khara’ij va al-Jara’ih” av Ghutb Rawandi)