Frihet att själv bestämma framtiden
En ung flicka kom fram till den heliga profeten, förvirrad och ängslig, och utropade:
”Åh, budbärare från Allah! … Vad skall jag ta mig till av min fader…”
”Men vad har din fader gjort dig”, frågade profeten?
”Han har en brorson”, svarade hon, ”och han har givit mig som hustru till honom utan att fråga mig om saken”.
”Nu när han har gjort det”, sade profeten, ”skall du inte opponera dig mot det. Samtyck, och bli din kusins hustru”.
”Åh, budbärare från Allah! Jag tycker inte om min kusin. Hur kan jag bli hustru till en man jag inte tycker om”.
”Om du inte tycker om honom, så är saken avslutad. Du bestämmer helt. Gå och välj en man som du vill gifta dig med”.
Flickan gav med sig till slut, ”Egentligen tycker jag om min kusin väldigt mycket, och tycker inte om någon annan person, men eftersom min fader gjorde detta utan att fråga om mitt samtycke har jag avsiktligt kommit för att ställa frågan om denna sak. Jag vill höra ditt svar för att informera alla kvinnor och berätta för dem att deras fäder inte har rätt att själva besluta, och ge bort sina döttrar till äktenskap till vem de vill.”
Islamiska lärda som Shahid al-Thani ( 1505-1559) och shejk Mohammad Hassan al-Najafi (1778-1850) har berättat om denna ”hadith”, berättelse, genom icke shi’itiska källor. I för-islamiska tider ansåg araber (fäderna) ha full bestämmanderätt över sina döttrar, sina systrar, och i särskilda fall till och med över sina mödrar. I valet av äkta makar för dem trodde de inte att dessa kvinnor skulle fatta sina egna beslut och kunna välja själv i frågan. Det var med ensam auktoritet och funktionen för fadern eller brodern, eller om det inte fanns någon fader eller broder, för deras farbror, att ge dem i äktenskap till vem de ville.
Detta praktiserades i sådan utsträckning att fäderna ansåg sig ha denna rätt även för en flicka, fortfarande ofödd och när hon blivit född och vuxit upp hade mannen som hon var gift med rätten att ta med sig flickan till sig själv.
Att gifta sig med en kvinna innan hon är född
En dag, under den sista pilgrimsresan som profeten företog, när han satt på hästryggen med en piska i handen kom en man över till honom, och sade att han hade ett klagomål att framföra. Profeten frågade vad klagomålet var.
För många år sedan, sade han, under jahiliyyah (okunnighetens tid, benämning på den för-islamiska perioden) hade jag och Tariq ibn Marqa’ deltagit i en strid. Under sammandrabbningen var Tariq i stort behov av ett spjut och han ropade: Finns det någon person som kan avvara sitt spjut, och få belöning för det? Jag steg fram och frågade vilken belöning han ville ge. Han sade, ”Jag ger mitt ord på att den första dotter jag får, skall uppfostras för dig. Jag accepterade hans bud och gav honom mitt spjut. Saken var därmed avgjord, och många år har sedan förflutit. Till slut kom jag ihåg löftet, och upptäckte att en dotter till Tariq blivit född, och att hon var giftasvuxen, och att han hade henne i sitt hem. Jag gick till honom, påminde honom om händelsen, och krävde betalning av skulden. Men Tariq återtog sitt löfte, bröt sitt hedersord, och ville börja fråga om hemgift. Nu har jag kommit till Dig för att få veta vem som har rätten på sin sida, jag eller han”.
”Vad är flickans ålder? ”frågade profeten. ”Hon är vuxen, och gråa hår har visat sig i hennes hår.”
”Enligt det du frågar mig, så har varken du eller Tariq rätt.
Gå och sköt om dina egna affärer, och låt den stackars flickan, sköta sig själv.”
Mannen var överraskad att höra detta. En stund var han uppslukad av undran över vad för slags dom det var. Kunde inte fadern bestämma över sin dotter? Om han skulle betala hemgiften till flickans fader, och om han frivilligt var villig att överlämna flickan till honom, var det också fel?
Profeten såg mannens förvåning och förstod hans tankar och sade: ”Du skall vara säker på, att vägen som jag utpekat gör att varken du eller din vän Tariq blir syndare.”
”Shighar” äktenskap var en annan demonstration av den absoluta auktoritet som fäderna hade över sin döttrar. ”Shigharäktenskap” betyder utbyte av döttrar. Om två personer har två ogifta vuxna döttrar, så brukar de byta dem, så hemgiften för en dotter skulle räknas som hemgiften för den andra flickan. på så sätt skulle dottern till en man gå över till fadern till en annan dotter, och tvärtom. Islam annullerade också denna tradition.