Om ett levande och mottagligt sinne ansågs som en grundpelare i den Islamiska karaktären, och om Allahs(SWT) Sändebud(S) och de vägledande Imamerna(A), Ahl al-Bait(A), hade stigit till toppen av stegen av Islamiska egenskaper på grund av deras direkta underkastelse till den gudomliga förberedelsen, var Imam Hassan(A), sonson till Profeten(S), liksom alla de välsignade, vägledande Imamerna(A) banbrytande aktivister i tankesfären. De hade ingen som kunde jämföra sig med dem gällande detta.
Detta kan tillskrivas den uppfostran och den omsorg de hedrades med. Alla de rättfärdiga och vägledande Imamerna(A) har antingen fått sin utbildning direkt från Sändebudet(S) eller indirekt via föregående Imam(A).
Vad gäller nya skeenden och frågeställningar i livet, var Imamen(A) med sitt sublima inre väsen och hans gränslösa andlighet, kvalificerad nog att själv förvärva den nödvändiga kunskapen för det. Det var därför de muslimska talarna undanhöll Imamens(A) kunskap (aktuella kunskap). En Imam behöver inte läras eller undervisas av andra i detta avseende. Han förvärvar kunskap genom direkt ingivelse.
Ingivelse, som det kallas, är inte samma som uppenbarelse. Varje godmodig läsare skulle inse detta faktum genom sin forskning i de heliga Imamernas(A) liv. Historia skulle aldrig berätta något så tveksamt som att en Imam(A) fick svårigheter i någon kunskapsgren. Inte heller skulle den säga att han inte kunde svara på en fråga, ett studium eller ett problem, vare sig de var ideologiska, religiösa, vetenskapliga eller på något annat område. Här följer ett antal återberättelser om Imam Hassans(A) stora kunskap.
Hasan al-Basri skrev till Imam Hassan(A), och frågade honom om det gudomliga dekretet. Sonsonen till Allahs(SWT) Sändebud(S) svarade honom med dessa ord:
”Märk väl, den som inte tror att alla plötsliga händelser som inträffar, oavsett om de är bra eller dåliga, är tidigare kända av Allah(SWT), är en tvivlare. Han som skyller synder på Allah(SWT), är otuktig. Allah(SWT) åtlyds inte mot Sin vilja. Det begås ingen synd mot Honom(SWT) genom tvång. Han(SWT) åsidosätter inte Sina tjänare i Sitt kungarike. Han(SWT) är ägare av vad Han(SWT) ger till dem. Han(SWT) är den mäktiga över vad denne ställer till förfogande för dem. Nej, Han(SWT) beordrar dem inte med tvång, och förbjuder dem som en varning. Om de väljer att lyda Honom(SWT), skulle ingen stå i deras väg, och om de väljer att synda, kan han hindra dem från att göra det. Men om Han(SWT) inte gör det kan Han(SWT) inte beskyllas, för det är inte Han(SWT) som tvingar dem att göra det, eller tvingar dem till att begå det mot sin vilja. Men Han(SWT) gör dem en tjänst genom att öppna deras ögon, undervisa, varna, beordra och förbjuda. Han(SWT) tvingar dem inte att göra vad Han(SWT) beordrar, så som änglarna, inte heller tvingar Han(SWT) dem att hålla sig borta från det Han(SWT) förbjudit. Allah(SWT) är verkligen det övertygande argumentet. Om Allah(SWT) önskat, skulle Han(SWT) ha kunnat vägleda dig till den rätta vägen … ” [10]
Genom dessa vältaliga, koncisa ord förklarar Imamen(A) en av det mest komplicerade och svåra av frågor och tankeställare. Det är så svårt, att många intellektuella blev förbryllade och inte klarade av att förstå det. Dessutom gav det upphov till extremt fanatiska grupper.
Imam Hassan(A), visar dock uttryckligen hans djupa och oklanderliga kunskap inom Islamisk vetenskap. Genom nedan angivna diskussion avslöjas Imam Hassans(A) stadiga förbindelse med budskapets källa och dess ursprungliga koncept.
Imamen(A) fick en gång frågan ”Vad är asketism?”
”Önskan att vara from och återhållsam i detta livet,” svarade han.
”Vad är tålamod?” tillfrågades han(A).
”Att tygla sin ilska och kontrollera sig själv,” svarade han.
”Vad är rättfärdighet?” tillfrågades han(A).
”Att byta ut det dåliga mot det goda,” kom svaret.
”Vad är heder?” frågade de.
”Att vara snäll mot sina anhöriga och ta på sig människors bördor av synd.”
”Vad är undsättning?” tillfrågades han(A).
”Att försvara grannen, tålamod i krig, och framryckning vid motgångar,” sade han.
”Vad är ära?” tillfrågades han(A).
”Att ge samtidigt som man är i skuld och förlåta andra deras brott.”
”Vad är manlighet?”
”Att hålla fast vid sin tro, sin självrespekt, att vara nådig, att vara snäll, att återlämna det människor anförtrott en med och att ställa sig in hos folket … ” [11]
En man från Syrien frågade Imam Hassan(A):
”Vad är avståndet mellan rättskaffenhet och otillförlitlighet?”
”Fyra fingrar” svarade Imamen(A). ”Vad du ser med dina egna ögon är det rätta medan du kan höra en massa lögner med örat.”
”Vad är avståndet mellan tro och övertygelse?” frågade syriern.
Fyra fingrar, svarade Imam Hassan(A) igen. ”Tron är det vi hör, och övertygelse är vad vi ser.”
”Vad är avståndet mellan himlen och paradiset?” frågade syriern.
”Förrättandet av bönen”, svarade Imamen(A).
”Vad är avståndet mellan öst och väst?” frågade syriern.
”En dags resa av solen,” sade Imamen(A). [12]
Imam Hassan(A) uppges ha sagt:
”O människor! Den som är trofast till Allah(SWT), och tar Hans(SWT) ord som vägledning, kommer vägledas mot det som är mest rättfärdigt. Allah(SWT) hjälper honom att uppnå rättfärdighet och leder honom till godhet. Grannen till Allah(SWT) är sannerligen säker och skyddad. Hans fiende är rädd och misslyckad. Var förbehållsam med Allahs(SWT) vrede genom mycket hågkomst (dhikr) av Honom. Vörda Allah(SWT) genom fromhet och närma dig Allah(SWT) genom att lyda Honom(SWT). Han(SWT) är nära och besvarande. Allah(SWT) säger:
”NÄR MINA tjänare frågar dig om Mig då är Jag nära; Jag besvarar den bedjandes bön, när han ber till Mig. Och uppmana dem att svara när Jag kallar och att tro på Mig – kanske skall de ledas på rätt väg.” [Surah al-Baqarah, 2:186]
Imam Hassan(A) fortsatte:
”Var lydiga mot Allah(SWT), och ha tro på Honom. Det är opassande för den som begriper Allahs(SWT) storhet, att vara högmodig. Högheten för dem som begriper Allahs(SWT) storhet uttrycks i deras blygsamhet, och dem som känner till Allahs(SWT) höghet känner ödmjukhet inför honom. Tryggheten för dem som känner Allahs(SWT) makt uttrycks i deras underkastelse inför Honom(SWT), onekligen efter att de har fått kännedom om sanningen och inte förirrar sig efter att de har vägletts. Du skall vara säker att du inte kommer att uppnå fromhet förrän du har känt av vägledningen. Du kommer inte att hålla fast vid bokens förbund förrän du känt till dem som vänt ryggen åt den. Du kommer inte att deklamera det som du bör, tills du känt de som försökt att förvränga den. Med den kunskapen, kan du känna till innovationer och anspråk, se lögner och förvrängningar mot Allah(SWT), och se hur de som går vilse kommer att sjunka undan. Låt dig inte påverkas inte av de okunniga. Sök kunskap från dess bärare. De är ljuset som man kan upplysa sig själv med. De är de rättmätiga Imamerna(A) som man kan följa. Med dess existens återupplivas kunskap, och okunnighet bleknar bort. Det är de vars kunskap berättar om avsaknaden av okunnighet, och deras resonemang om pålitligheten i deras bedömningar, och deras framträdande om deras inre. De går inte emot det rätta, och inte heller skiljer de på det. Allah(SWT) lade en sunnah för dem, och har utfärdat Hans(SWT) dom över dem. Det är en påminnelse till dem som vill komma ihåg. Förstå vad jag säger när du hör det och sträva efter att handla i överensstämmelse med det och försumma det inte som om det vore förmedlat från en vanlig tunga. Det beror på att bokens spridare är många, men de som bevarar den är få. Allah(SWT) är den vars stöd har eftersökts.” [13]
En dag tillfrågades Imam Hassan(A) om politik. Han sade:
”Politik är att respektera Allahs(SWT) rättigheter och de levandes rättigheter och de dödas rättigheter. Allahs(SWT) rättigheter är att du ska lyda hans order, och undvika vad han förbjudit. De levandes rättigheter är att du skall beakta dina skyldigheter gentemot dina bröder, och att inte tveka att tjäna ditt ummah. Du bör vara trogen mot den som har bemyndigande bland er så länge han är trogen till sitt ummah. Du bör tala framför hans ansikte om han skulle avvika från den rätta vägen. De dödas rättigheter är att ni ska minnas deras goda gärningar och förbise deras dåliga. De har en Herre som skall ifrågasätta dem om vad de gjort.”
Källor:
[10] Tohaf al-’Oqol, femte upplagan, sid. 166 [11] Tohaf al-’Oqol, femte upplagan, sid. 162 [12] Manaqib Aal Abi-Talib, kapitlet angående Imam Hassans(A) Imamat. [13] Tohaf al-’Oqol, femte upplagan, sid. 163