Category Archives: Fulländad kärlek

Plötsligt sågs en liten änglalik figur springa fram som ljuset. Ett gråt hördes som krossade varje själ i dess närhet, ”Pappa!? Pappa?!”. Sakta syntes en liten flicka, insvept i slöjans mörka natt med runda, oskyldiga ögon som reflekterade satinens djup. Hennes vackra ansikte lyste av hennes tindrande tårar. Det var Sakina, som hade vågat sig […]

Nu var det dags för Imam Hossein(A) att ge det sista för att hålla Islams anda vid liv. Det var inte mycket tid kvar och all sin kamp och erfarenhet han samlat på sig genom tiderna var han nu tvungen att överföra till sin ersättare, sin son Imam Sajjad(A). ”Min älskade son! Du och din […]

En djup tystnad föll. Som om nattens mörker svept in denna heta dag. Det var dags för Imam Hossein(A) nu. Han skrek ut, ett rop varken bundet till tid eller plats, ekande i varje älskares hjärta till evighetens slut, ”Finns det någon kvar att hjälpa mig?”. Ali Asghar, Imam Hosseins(A)lilla baby som låg i sin […]

Imam Sajjad(A)vaknade upp då och då men när han såg vad som hände utanför föll han i djup koma igen. Hög feber hade gripit tag om hans hjärta och han kämpade mot döden. Men varje gång han drogs in i medvetslöshetens djupa brunn fylldes han med ett ljus av oro över vad som hände utanför […]

Mohammad och Aun stod även ivrigt på tur för att bevisa sin kärlek och utföra sin moders sista önskan. Som två fjärilar lyckades dessa vackra soldater fylla Karbalas fält med en sfär av gudomligt ljus. Alla som drogs in dess sken besegrades. Dessa två kämpade som Profeten(S) och hans älskade kusin Imam Ali(A) hade gjort […]

Även Qasem hade ridit ut för att möta evigheten. Han kämpade lika modigt som sin fader, Hassan(A), hade gjort. En yxa spetsade hans axel och dolkar hade tvingat hans vackra häst på knä. Hans själ var på väg att flyga ut ur denna boning då han fick en vision av sin fader som log över […]

Solens hetta denna gripande dag ökade mer och mer. I tre dagar hade Imam Hosseins(A)barn nu gråtit, ”Törst! Törst! Törst!”. En efter en kom Imam Hosseins(A)modiga män och bad om tillåtelse att få försvara hans sak. Dagen var som en evig smärtsam dödskyss. Marken dränktes i oskyldigt blod. Himlen lyste röd från solens tårar. Änglarna […]

Plötsligt kom en riddare från långt håll. Abbas drog sitt svärd för att modigt möta angriparen. Det var Hurr, Yazids kommendör som tvingat Imam Hosseins(A)följe att stanna i Karbala. Han sprang upp till Imam Hossein(A) och föll ner på knä, gråtande. ”Förlåt mig o Imam Hossein(A)! Jag ångrar mig djupt för vad jag har gjort. […]

Gryningens passionerade färg klöv nattens mörker medan solen sökte sig ut ur det djupa dunklet. Horisontens kärleks strimma var fylld med änglaljus som med spänning såg den vackra synen av Imam Hossein(A) och hans följe avsluta morgon bönen. Stjärnorna lyste samman och dolde sig bakom månen som var gömd bakom solens sorgsna ansikte. Tidens bläck […]

Men det leendet varade inte länge, för en kraftig vind blåste djup sorg i Imam Hosseins(A)ansikte. Spöklika skrik susade i vinden. Hans karavan hade nu nått Karbala, en öken plats några mil från Kufas mark. Brisen som hade svept över Imam Hossein(A) hade viskat till hans själ och han förstod att tiden nu var inne. […]