Abu Tharr kom ut från huset och annonserade till folket att Fatimas(A) begravning hade skjutits upp och han bad därmed folket att lämna platsen. Samlingen skingrade sig så småningom. Alla fick vänta till nästa dag för att närvara vid Fatimas(A) begravning. Efter solnedgången så var det mörkt och folket i Medina gick och la sig för att sova. Dock kunde man fortfarande höra ljudet från gråtande människor i Fatimas(A) hus. Ali(A) grät medan han tvättade Fatimas(A) kropp.
Det var som att Ali(A) återupplevde scenen där hans hus attackerades då han såg blåmärkena på sin frus kropp. Fatima(A) var bakom dörren. Ett oväsen hördes från utsidan. En man skrek: ”Öppna dörren!” En annan sade: ”Ved! Tänd eld!(1)”. Dörren slogs sönder av en spark och oljudet beblandades med Fatimas(A) ljud…”
Ali(A) lutade sitt huvud mot väggen. Han kände en klump i halsen. Medina var tyst. Folket sov. Alla Fatimas(A) barn kände en klump i halsen, men de försökte gråta tyst. Ali(A) slutförde tvättandet av Fatimas(A) kropp. Han la sedan in henne i ett tygstycke och ropade på barnen för att de skulle komma och ta farväl av deras mor. ”Detta är er sista farväl till er mor innan ni möter henne i Paradiset”(2). Fatimas(A) barn slängde sig på deras mors kropp medan de grät.
Den natten gav Alis(A) ansvar inget utrymme för honom att sitta ner och gråta. Han kände ingen trötthet i att fullfölja den plikt som Fatima(A) hade gett honom. Hon hade begärt att hennes kropp skulle tvättas, läggas i ett tygstycke och begravas under natten(3).
Ali(A) begravde sin fru. Men var? I Baqi’? I hennes hus? Bredvid Profetens(S) grav? Eller kanske någon annanstans? Det är ingen som vet. Han dolde graven och grävde några andra gravar i Baqi’ så att ingen skule kunna identifiera den verkliga graven.
Då Ali(A) begravde Fatimas(A) kropp under nattens mörker i det fördolda så var han så angelägen om att fullfölja plikten som Fatima(A) hade gett honom att han inte kände sin egna tragedi. Men så fort han blev färdig med begravningen så tog sorgen över hans hjärta. Då tårarna rann ner för hans kunder så vände han sig mot Profetens(S) moské och sade:
”O Guds Sändebud(S)! Frid vara över dig från mig och din dotter som precis kommit till dig och förenat sig med dig så fort.”
”O Guds Sändebud(S)! Jag har förlorat tålamodet över separationen från din dotter…”
”Din dotter har återvänt till dig. De tog henne från mig.”
”Efter hennes bortgång kommer min sorg aldrig att ta slut och mina nätter kommer att spenderas i sorg till den dagen då jag förenas med er då Allah(Swt) väljer den platsen för mig där nu är förnärvarande.”
”Hon kommer snart att förklara för dig hur din nation förenade sig för att tillskansa sig hennes rättigheter. Fråga henne om alla incidenter; eftersom hon fick lida från så många tragedier som brände hennes rättigheter men samtidigt kunde hon inte finna någon möjlighet att uttrycka dem. Men nu kan hon öppna sitt hjärta och Allah(Swt) kommer att döma och Han är den bästa Domaren…”
”Din dotter begravdes i hemliget inför Allah(Swt); hennes rätt togs ifrån henne; hennes arv togs ifrån henne; detta skedde trots allt inte långt efter att du gått bort och du hade inte glömts bort än. O Guds Sändebud(S)! Jag beklagar mig endast till Allah(Swt) och du är den bästa trösten. Frid vara över dig och över Fatima…”(4)
Nästa dag samlades folket utanför Alis(A) hus för att genomföra Fatimas(A) begravning men de fick ett tydligt svar: ”Det har redan ordnats”.
Nyheten om Fatimas(A) begravning under natten var en annan faktor som ruinerade den sociala prestigen och den politiska status som fanns hos den styrande eliten. Umar och några andr bestämde sig för att gräva där Fatima(A) kunde ha blivit begravd, ta ut hennes kropp, genomföra bönen och sedan genomföra begravningen igen. Att attackera Fatimas(A) grav, om det nu hade hänt, skulle vara en upprepning av attacken mot hennes hus. Ali(A) kom ut beväpnad från sitt hus och begav sig till Baqi’ för att försvara sin frus dolda grav. Han hotade med att döda de som ville gräva i marken för att finna Fatimas(A) kropp.
Umar som insisterade på att öppna gravarna sade till Abu Bakr: ”Sade jag inte till dig att de skulle göra så?”
Abbas sade: ”Detta var Fatimas(A) testamente där hon inte ville att ni två skulle be över hennes kropp.”
UUmar svarade genom att säga: ”Ni Bani Hashim kommer aldrig att överge er gamla missbelåtenhet över oss. Jag svär vid Gud att jag kommer att öppna hennes grav och be över hennes kropp.”
Ali(A) sade: ”O son till Sahhak! Jag svär också vid Allah(Swt), om du gör så, då kommer jag att ta ut mitt svärd från dess hölster och…”
Abu Bakr sade: ”O Abu Hassan! Jag ber dig vid Profetens(S) och Den som är ovan tronen att lämna honom ifred. Vi kommer inte att göra något mot din vilja.”(5)
Samlingen skingrades och de återvände till sina hem i grupper; detta medan Medina hade förlorat Fatima(A).
Fatimas(A) dolda grav var sannerligen hennes budskap till historien. Det är ett budskap för muslimerna genom historien. Detta budskap skulle nå till alla generationer genom historien endast om Fatimas(A) begravning skedde i hemlighet, så att människornas samveten skulle söka efter hennes grav. Faktum är att hennes gravs plats kan finnas i den tragiska historien av hennes liv samt hennes kontinuerliga opponering mot tyranni och fanatism. Detta öppnar upp för en ny syn på Islams historia och den muslimska nationens öde.
Detta var hur Fatima(A) ändrade döden till liv, misslyckande till framgång, nederlag till seger och hennes eviga tystnad till en kontinuerlig rörelse och uppresning bland alla nationer och generationer till tidens ände. Vi hoppas att alla droppar någon dag samlas och bildar ett vrålande flöde och att rörelsen som baseras på medvetenhet skall leda till etableringen av Profetens(S) stad på jorden.
(Ovan är ett urval taget från ”The Lost city; What did Fatima(A) say? What happened in Medina?” av Mohammad Hassan Zouraq)
Fotnoter:
1. När Abu Bakr – den som valdes som kalif i Saqifah – informades om att en grupp av människor hade samlats i Fatimas(A) hus och inte gett sin trohetsed till honom så beordrade han Umar att gå över dit och ta Imam Ali(A) och de andra med våld till moskén för att ge sin trohetsed. Umar och några andra begav sig till Fatimas(A) hus bärande på tända facklor. När de nådde huset så gick Fatima(A) till dörren och bad om anledningen till deras samling utanför huset. Umar nämnde då att de hade för avsikt att ta Imam Ali(A) och de andra till moskén för att de skulle ge sin trohetsed till Abu Bakr. Fatima(A) varnade dem och avrådde dem från att göra det, hon förbjöd dem från att göra detta. Då hotade Umar med att tända eld på huset om de inte kom ut, detta trots att han visste att Fatima(A) var där inne. Eftersom de hade tända facklor med sig så beordrade Umar hans följeslagare att samla lite ved. De gick sedan in i huset med våld, letade genom huset och de tog därefter Imam Ali(A) med våld till mosken emot Imamens(A) vilja. Under denna händelseförlopp så blev Fatima(A) allvarligt skadad och fick lida mycket. (Huvuddelen av denna incident har återberättats av framstående Sunni rättslärda så som Ibn Abi Shaybah (al-Musannaf, s. 432), Ya’qubi (History of Ya’qubi, vol 2, s. 123 & 137), Biladhuri (Ansaab al-Ashraaf, vol 1, s. 586-587), Tabari (History of Tabari, vol 2, s. 443), Ibn Abd Rabbih (Iqd al-Farid, vol 5, s. 13-14), Mutaqqi al-Hindi (Kanz al-Ummaal, vol 5, s. 651)…
2. Bihar al-Anwar, vol 43, s. 179; al-Awaalim, vol 6, s. 261).
3. * Shia referenser: Bihar al-Anwar, vol 43 – Rawdah al-Wa’idhin, s. 151 – Ilal al-Shara’yi, s. 187 – Ma’ani al-Akhbar, s. 355 – Kashf al-Ghummah, vol 1, s. 494 – Amaali av Mufid, s. 281 – Amaali av Tusi, s. 19, hadith 19 – Maqtal al-Hossein Kharazami, vol 1, s. 82.
* Sunni referenser: Sharh Hadidi, vol 16, s. 281 – Usd al-Ghabah, vol 7, s. 216 – Anssab al-Ashraaf, vol 1, s. 405 – Musannaf Ibn Abi Shaybah, vol 3, s. 31 – al-Mu’jam al-Kabir Tabrani, vol 22, s. 398.
4. Usul al-Kafi, vol 1, s. 459 – Nahj al-Balagha, s. 182.
5. Dala’il al-Imamah, s. 136 – al-Luma’ah al-Bayda, s. 872 – Bihar al-Anwar, vol 43, s. 200.