Zubair Ibn Bakkar, en tidig historiker, har skrivit ner följande incident i hans bok al-Mufaqiaat från Muqaireh Ibn Shu’bahs son:
Min far och jag reste till Damaskus för att besöka Mu’awiyah. Vi var hans gäster och min far hälsade på honom varje dag och de brukade prata i timmar. Därefter brukade min far komma tillbaka varje kväll och tala om Mu’awiyahs intelligens och insikt. En natt återvände min far och hade ingen aptit för att äta. Jag fann honom vara väldigt arg så jag väntade i en timme innan jag närmade mig honom då jag trodde att han var upprörd över vårt öde. När jag frågade om anledningen till att han var så arg, svarade han:
”Min son! Jag har just återvänt från den mest onda och otrogna bland alla människor.”
Jag frågade: ”Va? Hurså?”
Han sade: ”Det fanns ingen i närheten av mig och Mu’awiyah. Jag sade då: ”O de troendes mästare, du befinner dig vid ett stadie där du har uppnått alla dina mål och drömmar. Om du börjar ta hand om din klan – Bani Hashim familjen, Profetens ättlingar, på ett bättre sätt och besöker dem lite så kommer du att lämna efter dig ett bra namn efter att du lämnar livet. Jag svär vid Gud att du inte har något att frukta från den familjen!”
Mu’awiyah svarade: Ack! Det är omöjligt. Abu Bakr blev härskare och han försökte vara rättvis! Han stod ut med alla svårigheter! Vid Allah, hans namn dog med honom den stunden som han dog såvida inte en predikant nämner hans namn: Abu Bakr! Sedan kom Umar till makten. Han jobbade väldigt hårt under de 10 åren som han styrde. Endast ett fåtal dagar hade passerat efter att han dog då alla hade glömt bort honom såvida inte en predikant nämner hans namn! Sedan blev vår broder Uthman kalif. Det fanns ingen som honom när det gäller släktbandet! Och han gjorde det som han gjorde och människorna behandlade honom som de gjorde, men så fort han dog så vid Gud så dog hans namn, handlingar och uppförande med honom. Ändå nämns den här Hashimitiska mannens (Profeten Mohammad(S)) namn minst fem gånger per dag i den islamiska världen (från toppen av minareterna) och han är ihågkommen med storhet. Vid Gud! Jag kommer inte att vila förrän jag har begravt detta namn.”(1)
Mu’awiyahs hjärta var fyllt av hat mot Profeten Mohammads(S) populära namn då hans egna broder, farfar, morbror och andra släktingar dödades av den muslimska armén i Badrkriget. Han höll fast vid ett agg som han inte släppte även då Badrkriget initierades av hans kumpaner och de otrogna själva. Han ville begrava hans namn och rensa bort all spår av honom. Mu’awiyahs inledande plan var att ingen från Bani Hashim skulle få vara kvar vid livet eller så skulle han få alla att glömma namnet på uppenbarelsens familj. Det var med denna plan som han producerade ett enormt system av fabrikerade profetiska återberättelser för att skada anseendet hos Profetens(S) familj samtidigt som han ville täcka över Qurayshs dåliga natur rent generellt men mer specifikt Bani Umayyah (Mu’awiyahs förfäder).(2)
Dessa ärenden är alla bevis på den komplicerade konspiration som Imam Hassan(A) gick genom. Han hade att göra med en fiende, nämligen Mu’awiyah, som ville få bort Profetens(S) namn, detta samtidigt som han hade skapat sig ryktet om att vara Profetens(S) efterträdare i den islamiska nationen.
Trots Mu’awiyas försök att förgöra Imam Hassans(A) karaktär och slutligen lyckas med sin sammansvärjning för att döda Imamen och få bort ett viktigt hinder från sin väg, så lyckades Imam Hassans(A) djupa och väl genomtänkta insikt förändra resultatet. Genom fredsavtalet och trots en period av kulturellt kaos och bristen på följeslagare så var Imamen(A) kapabel att avslöja Mu’awiyahs onda karaktär för muslimerna.
Med denna ansträngning från Imam Hassan(A) och hans tålamod i fredsavtalet med Mu’awiyah så skyddades Bani Hashim från massmord(3) och Ahl al-Baits(A) namn förblev kvar i historien medan Bani Umayyahs plan avslöjades.
Med Imam Hassans(A) insikt så fullbordades Ashura revolutionen. De två händelserna ingick i en gudomlig plan för att återuppliva Islam. Tragedierna och tålamodet hos Imam Hassan(A) på den här vägen ledde slutligen till att Umayyadernas riktiga karaktär avslöjades. Med Ashura rörelsen och slutförandet av denna politik så slutade Umayyad dynastins historia vid makten år 130 efter Hijra.
(Tagen från boken ”The role of Aisha in the history of Islam” av den numera bortlidne Seyyed Murtadha Askari)
Fotnoter:
1. Morooj al-Dhahab (med fotnoter av Ibn Athir), vol. 9, s. 49, händelserna under år 212. Tolkningen av Nahjul Balagha av Ibn Ab al-Hadid, vol. 1, s. 436
2. Morooj al-Dhahab vol. 3, s. 28, under “Mu’awiyahs dagar” (Forskning av Muhammad Mohyee al-Din)
3. Imam Hassan Mujtaba(A) förklarar anledningen för sitt avtal I en enda mening: “Sannerligen har jag ingått ett avtal för att förhindra att jag, min familj och de froma bland mina följeslagare skall mördas… (Bihar al-Anwar, vol. 44, s. 22)