Abdul Muttalib, som grävde brunnen Zam Zam väl, hade tio söner. Abdullah, Profetens(S) far, var en av dem. Abu Talib, Profetens(S) farbror var också en av hans söner.
Vår mästare Mohammad(S) var föräldralös. Hans far, Abdullah, dog ett kort tag efter att Mohammad(S) var född. När hans mor dog, var han enbart sex år gammal. Därför tog hans farfar, Abdul Muttalib, hand om honom. Han tyckte om honom väldigt mycket. Han visste att Mohammad(S) skulle bli en profet.
Abdul Muttalib var en rättfärdig man. Han följde Ibrahims(A) och Ismails(S) religion. Han rådde sin son att ha gott uppförande.
På sin dödsbädd, Abdul Muttalib, sa till sina söner:
”En av mina barnbarn kommer att bli Profet. Så den som kommer att närvara på den tiden, måste tro på honom.”
Sedan vände han sig till sin son, Abu Talib, och viskade i hans öra:
”Abu Talib, Mohammad kommer att vara av stor vikt. Stöd honom därför med din hand och tunga.”
Förmyndaren
________________________________________
Vår mästare Mohammad(S) var 8 år gammal när hans farfar, Abdul Muttalib, dog. Därför tog hans farbror, Abu Talib, hand om honom.
Abu Talibs namn var Abdul Munaf. Hans mors namn var Fatima bint Amru. Hon tillhörde Bani Makhzum klanen. Abu Talib kallades för Shaikh al-Bat-ha.
Vår mästare Mohammad(S) levde med sin farbror. Hans farbror var vänlig mot honom. Fatima bint Asad, hans farbrors fru, var också vänlig mot honom. Hon föredrog honom mer än alla sina söner. Det innebär att vår mästare Mohammad(S) växte upp i en bra familj.
Abu Talibs kärlek till sin brorson ökade dag för dag på grund av hans goda beteende och väldiga artighet.
Till exempel, en dag när maten var klar, kom Mohammad(S) fram till det artigt och sa: ”I Allahs namn!”
När han var klar med maten sa han: ”Tack till Allah!”.
En dag, saknade Abu Talib sin brorson Mohammad(S). Han tog bort sin hand från maten och sa: ”Jag väntar tills min son kommer!”
När Mohammad(S) kom, Abu Talib gav honom en kopp yogurt. Mohammad(S) drack ur koppen. Abu Talibs söner drack ur den efteråt en efter den andra. Alla blev då mätta. Det medgav hans farbror om. Så han sa till sin brorson: “Mohammad, du är välsignad!”
De goda nyheterna
________________________________________
Abu Talib hade hört goda nyheter från judarna och kristna. De goda nyheterna var att en Profet snart skulle dyka upp. Därför, tog han väldigt mycket hand om sin brorson. Han visste att Mohammad(S) skulle bli en profet. Därför lät han inte honom vara ensam.
När Abu Talib, ville gå en resa till Sham (Syrien), tog han med vår mästare Mohammad(S). Han var enbart nio år gammal då.
I Basra (södra nuvarande Irak), mötte de en abbé (en katolsk munk). Munkens namn var Bukhaira. Han såg alltid fram emot ankomsten av en ny Profet vars tid närmat sig.
När Munken tittade på Mohammad(S), förstod han att han skulle vara profet, eftersom han hade personligheten och ansiktsuttrycket av en profet. Munken tittade noga på den Meckanska pojkens ansikte. Under tiden kunde han höra den goda nyheten från Jesus Kristus i sina tankar. Munken frågade Abu Talib om pojkens namn. Abu Talib sa: ”Hans namn är Mohammad.”
Munken blev väldigt blygsam då han fick höra det heliga namnet. Därför sa han till Abu Talib: ”Gå tillbaka med honom till Mecka. Skydda din brorson från judarna, eftersom han kommer vara av stor vikt!”
Abu Talib, gick då tillbaka till Mecka. Han älskade Mohammad(S) otroligt mycket. Han var väldigt noga med att skydda Mohammad(S).
Det lyckliga äktenskapet
________________________________________
Abu Talib hade en stor familj. Han gav bort mycket pengar till fattiga. Detta gjorde att även han blev fattig. Vår mästare Mohammad(S) ville hjälpa sin farbror. Därför bestämde han sig för att ta Khadijahs varor till Sham och sälja dem.
Uppdraget var lyckat. Mohammad(S) gav vinsten till dess ägare. Detta fick Khadijah att tänka på honom. Därför bad hon honom att gifta sig med henne.
Abu Talib, var väldigt glad med valet. Därför gick han, en grupp av Bani Hashim och Hamza bin Abdul Muttalib, Profetens(S) andra farbror, för att be om Khadijas hand till Profeten(S) från hennes familj. Abu Talib sa: ”Pris är till Allah, som har gjort oss Ibrahims och Ismaels söner, har även gett oss ett skyddat hus och en säker fristad, och välsignat vårt land.”
Han la till: ”Min brorson Mohammad bin Abdullah, är den bästa och den utmärkaste mannen i hela Quraish. Dessutom är han bättre än pengar, då pengar är förgängliga. Han tycker om Khadijah och hon tycker om honom. Vid Allah, han kommer att vara av stor betydelse. Khadijahs hemgift ska jag stå för.”
Mohammad(S) och Khadijah gifte sig då.
Flera år passerade. Allah gav Abu Talib en ny son. Det nya barnet fick namnet Ali. Profeten Mohammad(S) ville avlasta sin farbror från sina bekymmer. Därför gick han för att ta hem Ali till sitt hus.
Bannlysningen
________________________________________
Då Mohammad(S) blev profet, blev de stora ledarna i Mecka arga. De tillbad flera gudar, som de själva tillverkade av sten. När Profeten(S) kom för att upplysa dem om Islam, kände de ett hot, och började planera hans död ett antal gånger. Men Abu Talib har gång på gång hjälpt honom att komma undan deras planer.
När polyteisterna förstod att Abu Talib inte skulle lämna Profeten(S) ensam, och att han var beredd att dö för honom, bestämde de sig för att bojkotta Bani Hashim både socialt och ekonomiskt. Samtidigt avbröt de alla kontakter med dem.
Abu Talib älskade Profeten(S) mer än sina egna söner. Ibland tittade han på honom gråtandes och sa: ”När jag tittar på honom, kommer jag ihåg min bror Abdullah.”
En dag kom Abu Talib och väckte Mohammad(S). Han sa till sin åttaåriga son Ali: ”Min son, sov på hans plats.”
För att se sin faders lojalitet till Mohammad(S) sa han: ”Men jag kommer att dödas då.
Hans far sa: ”Var tålmodig!”
Ali(A) sa ivrigt: ”Jag är inte rädd för döden. Men jag vill att du känner mitt stöd.”
Abu Talib klappade Ali(A) på ryggen. Han tog då med sig Mohammad(S) till en säker plats att sova på.
Slutet
________________________________________
Abu Talib var over åttio år gammal. Han blev väldigt sjuk. Därför var han alltid tvungen att ligga på sängen. Han tänkte inte på annat än Mohammad(S). Han visste att om han dog, skulle Quraish inte vara rädda för någon längre och de skulle då döda hans brorson.
Quraishs stora ledare kom för att besöka Abu Talib. De sa: ”Abu Talib, du är vår Sheikh (”äldre”) och mästare. Du kommer snart att dö. Få därför slut på fiendskapet mellan din brorson och oss. Säg till honom att sluta göra oss illa. Då kommer vi sluta göra honom illa. Säg till honom att låta oss vara ifred med vår egen religion. Då kommer vi lämna honom ifred med sin egen religion.”
Abu Talib tittade på Abu Jahal, Abu Sufyan och andra Quraishi ledare. Han sa till dem: ”Om ni lyssnar på Mohammads(S) ord och lyder hans order, kommer ni att bli lyckliga. Lyd honom och få lycka både i detta liv och det nästkommande.”
Ateisterna ställde sig upp. Abu Jahal sa med illvilja: ”Vill du att vi ska göra våra gudar till en gud?”
Abu Talib var besviken på Quraish klanen. Han var väldigt bekymrad över sin brorsons säkerhet. Därför bjöd han in Bani Hashim och bad dem att stödja Profeten(S) och alla löd honom. Därefter stängde Abu Talib sina ögon och vilade ifred.
Profeten(S) kom för att ta farväl av sin farbror. Han pussade Abu Talibs ljusa panna och mumlade sorgset: ”Må Allah vara barmhärtig över dig, farbror. Du utbildade mig när jag var liten, tog hand om mig när jag var föräldralös, och stödde mig när jag växte upp. Må Allah belöna dig mycket.”
Sedan föll han i tårar och tänkte på sina barndomsminnen med sin farbror.