Jag har blivit hopplös och desperat; jag har försökt varje stig som jag känner till; jag vände mig till varje person som jag känner; men ingen av de kunde hjälpa mig. Jag har övertagits av ånger för att jag vänt mig till dem för de är mer eller mindre människor precis som mig.
För visst har du upplevt sådana instanser i ditt liv. Men vem ska vi då förlita oss på i våra liv? Imam Sajjad(A) förser oss med några svar i hans åkallelser:
”O Han som om Hans tjänare förfrågar [ber] Honom ger honom, och om han [tjänaren] hoppas på vad som finns hos Honom [Gud] får honom att nå sin önskan, och om han [tjänaren] vänder sig till Honom [Gud] för honom [tjänaren] nära och närmare [till Sig], och om han [tjänaren öppet] visar olydnad täcker Han [Gud] över hans [tjänarens] synd och beslöjar det, och om han [tjänaren] har tawakkul (tillförsikt och förlitande på Gud) på Honom förser och tillräckliggör [berikar] honom,
O min Gud, vem är den som ankommit hos Dig sökandes Din gästfrihet så DU inte gästfriat?! Och vem är den som avstigit vid Din dörr hoppfull om Din givmildhet så DU inte skänkt honom? Går det an att jag återvänder från Din dörr vändandes med besvikelse, och [det medan] jag inte känner utom Dig en förmyndare [Herre] beskriven med [kvalificerad till] välgärning?! Hur ska jag hoppas på annan än Dig och [det medan] allt det goda är i Din hand?! Och hur ska jag önska utom Dig och [det medan] skapelsen och ordern är Din?!
Ska jag kapa mitt hopp från Dig och [det medan] DU har skänkt mig vad jag inte förfrågat [bett om] utav Din frikostighet [ynnest]?! Eller gör DU mig fattig [behövande] till [någon] lik mig och [det medan] jag greppat Din lina?! O Han som blev lyckliga [frälstes] genom Hans barmhärtighet de strävande [till Honom], och inte fördömdes med Hans vedergällning [straff] de som söker förlåtelse,
Hur ska jag glömma Dig och [det medan] DU oupphörligt [ständigt] hågkommer mig?! Och hur ska jag underlåta Dig och [det medan] DU bevakar [beskyddar] mig?! O min Gud, jag har fäst min hand vid Din generositets hörn, och för erhållande av Dina skänkningar har jag utsträckt min förhoppning, så rena [förädla] mig genom Din tawhids (trobekännelsen om Guds enhet och enhetlighet) renaste [obesudlade], och låt mig vara bland Dina utvalda tjänare, O Han hos vem varje flyende söker tillflykt, och varje sökande [begärande] på Honom hoppas [av Honom önskar], O DU bästa som förhoppning sätt till [ombes], och O DU generösaste som åkallas [förfrågas], och O Han som inte avvisar den som ber Honom, och inte sviker [låter misströsta] den som hoppas på Honom, O Han vars dörr är öppen för Hans åkallare [hågkommare], och vars slöja är bortlyft för Hans ombedjare [som satt sin förhoppning till Honom],
Jag ber Dig vid Din generositet att visa favör över mig utav Din skänkning med vad DU fröjdar mitt öga med, och utav Din förhoppning med vad som lugnar [fyller med ro] min själ, och utav yaqin (visshet och övertygelse) med vad som underlättar [bagatelliserar] för mig olyckorna [svårigheterna] av dunya (denna värld), och genom vilken DU bortlyfter [skingrar] från min insikt blindhetens töcken; vid [genom] Din barmhärtighet, O DU Barmhärtigaste av barmhärtiga!”(1)
Ja, hur kan vi glömma honom medan Han alltid kommer ihåg oss? Hur kan vi försumma Hans närvaro medan Han kontinuerligt stödjer oss?
(Ovan är ett urval taget från ”An analysis from the life of Imam Sajjad(PBUH)” av Hojjatul-Islam Baqir Sharif al-Quraishi)
Fotnoter:
1. Denna åkallelse är känd som ”de hoppfullas munajaat”; det är en av de femton viskande åkallelser av Imam Sajjad(A) som är bland de mest värdefulla samlingar av böner från honom.