De korta fördoldheten utgör det första steget i den väntade Frälsarens(AJ) Imamat (islamiskt ledarskap) som var ämnad att hålla honom fysiskt sett frånvarande från allmänheten, från allra första början av hans Imamat, trots att han fortsatte vara intellektuellt aktiv i händelserna som skedde runtomkring honom. Hade den [långa] fördoldheten kommit plötsligt skulle det ha varit en stor chock för hans anhängare, ty de hade vant sig vid att alltid vara i kontakt med Imamen(AJ) och rådslå med honom om deras olika problem. Hans plötsliga försvinnande skulle ha orsakat ett stort vakuum som skulle ha sugit in och även förstört hela sammanslutningen, för hans anhängare skulle ha känt sig avskurna från deras andliga och intellektuella ledarskap. Med avsikt att vänja de med idén om fördoldhet och möjliggöra deras egen anpassning till den nya situation, ansågs det vara nödvändigt att ett förberedande tillstånd skulle föregå den slutliga fördoldheten.
Detta skeende var den korta fördoldheten där Imamen(AJ) försvann från allmänheten, men behöll sin kontakt med sina anhängare genom vissa representanter som skapade en förbindelse mellan honom och de som trodde på hans roll som en Imam. Under denna period fyllde fyra personer, vars fromhet och rättfärdighet erkändes av alla, positionen som Imamens(AJ) ställföreträdare. De är följande:
1. Uthman ibn Sa’d al-’Amravi
2. Mohammad ibn Uthman ’Amravi
3. Abu Qasim Hossein ibn Ruh Nawbakhti
4. Abu Hassan Ali ibn Muhammad al-Simmari
Dessa fyra personer utförde sin plikt som hans representanter enligt ovanstående ordning. Om och när en av dem dog, blev en annan vederbörligt utsedd, av Imam Mahdi(AJ), att efterträda honom.
Representanten var i kontakt med Shia. Han framförde deras frågor till Imamen(AJ) och hänvisade deras problem till honom. Han framförde också Imamens(AJ) svar till hans anhängare. Svaren var mestadels i skriftlig format och var ibland verbal. De människor som saknade åsynen av Imamen(AJ) fann tröst i korrespondensen och den indirekta kontakten. Alla meddelanden från Imamen(AJ) under varaktigheten av hans fyra representanter, som varade i cirka sjuttio år, var med samma handstil och hade samma stämpel.
Al-Simmari var den sista representanten. Han tillkännagav slutet av den mindre fördoldheten, [med] det särskiljande kännetecknet vilket var utnämningen av den särskilda ställföreträdaren. Den övergick till den långa fördoldheten efter dess syfte hade uppnåtts och Shia hade gradvis anpassat sig till Imamens(AJ) frånvaro. De hade blivit skyddade mot chocken och tomrummet. Till följd av den långa fördoldheten, representerades Imamen nu på ett generellt sett av kompetenta mujtahids (lärda Islamisk jurister), som har skarp insikt i både andliga och världsliga angelägenheter, istället för specifikt utvalda ställföreträdare.