I vår senaste diskussion tog vi upp att människans själ innehar fyra distinkta krafter. Dessa är: intellekts, vredens, lustens och illusionens kraft. Det vi borde fokusera på nu, är att reningen och den rätta träningen för varje en av dessa krafter kommer att leda till att en specifik egenskap i människan framträder.
Rätt träning och rening av intellektets kraft kommer att leda till utvecklingen av kunskap och därmed visdom i människan. Reningen av vredens kraft kommer att resultera i framträdandet av mod och därefter även uthållighet.
Rening av lustens kraft kommer att leda till utveckling av kyskhet och senare även generositet. Och reningen utav illusionens kraft kommer att leda till att rättvisa framträder i människan.
De moraliska dygderna är således: visdom, mod, kyskhet och rättvisa. Motsatsen av dessa egenskaper är: ignorans, feghet, lystnad (glupskhet och begär), orättvisa och tyranni.
Med visdom menas att man innehar en förståelse, av syftet med världen, som konkurrerar med verkligheten av ting. Med mod och kyskhet menar man att vredens och lustens krafter är underordnade intellektet och helt fria från begärens och egoismens begränsningar.
När det gäller rättvisa, refererar det till tillståndet då illusionens kraft är helt och hållet under kontroll av intellektets kraft. Detta medför att alla själens krafter styrs av intellektets kraft. Med andra ord, att egenskapen av rättvisa infinner sig i själen innebär att de tre andra egenskaperna – visdom, mod och kyskhet – nödvändigtvis också infunnit sig i själen.
Man behöver fokusera på en viktig fråga här. Enligt islamiska lärda så är en person som har utvecklat dessa fyra egenskaper inte prisvärd såvida innehavandet av dessa fyra dygder även för nytta till andra människor. Detta är vad förnuftet säger oss; att egenskaper som enbart är interna och privata inte har mycket värde, och deras innehavare förtjänar inte prisande.
Moderation [måttfullhet] och avvikelse
Varje en av de fyra dygderna bör praktiseras till en viss grad och inom särskilda begränsningar, och en överträdelse av dessa begränsningar kan få en dygd att omvandlas till en moralisk defekt. Om varje dygd ses som centrumet av en cirkel, skulle varje rörelse bort från centrum föreställa en defekt; ju längre rörelse bort från denna mittpunkt, desto större är defekten.
För varje dygd finns det därför otaliga defekter. Detta då det bara finns ett centrum i en cirkel medan alla punkter kring centrumet är otaliga i antal. När det gäller avvikelse, spelar det ingen roll i vilken riktning det är som avvikelsen sker. Avvikelse från centrum, oavsett riktning, är en moralisk defekt.
Att hitta det verkliga centrumet, som innebär total moderation, kan således vara svårt att uppnå. Att stå kvar på detta centrum och bibehålla denna balans är ännu svårare.
Profeten(S) sade: ”Surah Hood har föråldrat mig med versen: ’Så kvarstå [rakt och måttfullt, utan överskridande] så som du befallts!’” (den heliga Koranen 11:112)
Utöver det exakta centrumet, finns det ett ungefärligt centrum som är mer åtkomligt. Individer som renar och utvecklar sina själar når vanligtvis detta relativa centrum och uppnår en relativ nivå av moderation och självkontroll. Därför kan de moraliska dygderna skilja sig mellan olika individer, förhållanden och tider. Relativ moderation täcker, precis som avvikelse, ett brett område där det i centrumet av området finns punkten av absolut balans och måttfullhet.
Olika typer av moraliska defekter
Vi har redan sagt att avvikelse från moderation och centrum, orsakar en moralisk defekt. Denna avvikelse mot vilken av de två yttre extremgränserna på var sida om centrum, har oändligt antal grader. Nedan kommer vi att nämna de två yttre extremgränserna för varje moralisk dygd:
Underdrift:
• Enfaldighet
• Feghet
• Håglöshet [slöhet, likgiltighet, passivitet]
• Undergivenhet
Måttfullhet:
• Visdom
• Mod
• Kyskhet
• Rättvisa
Överdrift:
• Lurighet
• Våghalsighet [dumstridighet, övermod]
• Frosseri [lystnad, girighet]
• Tyranni [despoti]
Det finns alltså åtta typer av moraliska defekter, där en överskådlig beskrivning över varje typ ges nedan:
- Enfaldighet är brist på visdom där intellektets kraft inte används för att förstå olika tings natur.
-
Lurighet är överdrift i användningen av ens intellekt; det vill säga användningen av intellektet för olämpliga ämnen, eller att använda det för mycket i även mer lämpliga ämnen.
-
Feghet är brist på mod; alltså rädsla och obeslutsamhet under tillfällen där det inte finns något behov av det.
-
Våghalsighet är överdriften av mod; det vill säga hänsynslösa handlingar under tillfällen där det inte är lampligt.
-
Håglöshet är ett bristfälligt tillstånd – där tillstånedet av moderation är kyskhet – som innebär ett misslyckande i att använda sig av de ting som kroppen behöver.
-
Frosseri är det andra extrema och motsats till håglöshet, det vill säga överdrift i sexuell aktivitet, mat och dryck samt andra sensuella njutningar.
-
Undergivenhet är ett bristfälligt tillstånd – där tillståndet av moderation är rättvisa – och det innebär att acceptera förtryck och tyranni.
-
Tyranni är den andra extremgränsen, motsatt till undergivenhet, och innebär att förtrycka antingen sig själv eller andra.
Varje en av dessa åtta moraliska defekter innehåller ett antal grenar och kategorier, vilka har ett samband med riktningen och graden av avvikelse från balanscentrum som representeras av de fyra dygderna. Eftersom avvikelsen kan ske i ett oändligt antal grader, är det inte möjligt att räkna dem alla. Vi kommer dock att nämna en del av de mest kända, och senare diskutera på vilka sätt dessa kan motarbetas.
De moraliska defekterna är uppdelade beroende på krafterna som de kopplas till, det vill säga, intellekt, vrede och lust.
1. Intellekts kraft (al-qowwa al-’aqliyya) kan innehålla två typer av svagheter; okunnighet och slughet, med följande underkategorier:
- Enkel ignorans: att inte veta.
-
Sammansatt ignorans: att vara ignorant, och vara ovetandes om ens ignorans.
-
Rådlöshet och tvivel: motsats till vilka är visshet och övertygelse.
-
Sinnliga frestelser: vars motsats är djupt begrundande av den gudomliga skapelsens skönhet.
-
Förräderi och lurendrejeri för att uppnå ändamål som lust och vrede begär.
-
Shirk (polyteism): vars motsats är tro på Guds enhetlighet och enhet.
2. Vredens kraft (al-qowwa al-ghadhabiyya) har två extrema defekter, feghet och våghalsighet, underkategorierna av vilka är:
- Rädsla: ett psykologiskt tillstånd som orsakas av att man förväntar sig att en smärtsam händelse skall ske, eller att man går miste om ett fördelaktigt tillstånd.
-
Avsaknad av uthållighet och undervärdering av sig själv: Detta är en av konsekvenserna av själens svaghet och indikerar på en oförmåga att stå emot svåra prövningar. Motsatsen av denna egenskap är ståndaktighet som innebär en kapacitet att utstå prövningar och motgång.
-
Skygghet [hämning, blyghet]: framträder vid brist på självförtroende, då man innehar en svag personlighet och indikerar en oförmåga att kämpa för att uppnå ädla och värdefulla mål. Motsatsen till denna moraliska svaghet är karaktärsstyrka, det vill säga, mod och villighet att anstränga sig mycket för att uppnå sann lycka och perfektion.
-
Brist på känsla av värdighet: orsakas också av en svaghet i ens karaktär och indikerar på att man inte har lyckats att hantera och lägga vikt på ämnen som behöver uppmärksammas och läggas vikt på.
-
Brådska [jäktande, överdriven iver, hetsighet]: är en annan manifestation av en svag karaktär och innebär att fatta beslut och ta till handlingar utan närmare eftertanke. Den motsatta extremgränsen för detta är håglöshet, som är tendensen till slöhet och brist på en iver som kan behövas vid igångsättandet av en handling.
-
Misstankar om Gud, och de troende: är ytterligare en manifestation av en svag och skygg karaktär. Motsatsen till detta är tillit till Gud och de troende, vilket är ett tecken på mod och självförtroende.
-
Vrede: vars motsats är tålamod och fördragsamhet (hilm).
-
Våldsamhet: detta orsakar av kraften av vrede och användningen av våld för att nå ett slut. Dess motsats är medlande [förbarmande] och medkänsla.
-
Hämndlystnad: vars motsats är egenskapen av förlåtande.
-
Ett dåligt temperament: vars motsats är gott temperament.
-
Avund och illvilja: som också medförs av vredens kraft.
-
Fientlighet och aggressivitet: är en manifestation av vredens kraft och vars motsats är vänlighet
[välvilja]; med andra ord, ha andras välgång nära om hjärtat. -
Självupptagenhet och fåfänga: vars motsatta extremgräns är underlägsenhets komplex.
-
Arrogans: vars motsatta extremgräns är undergivenhet.
-
Skrytsamhet: vilket innebär att prata om sig själv med stolthet och tillfredsställelse. Detta tillstånd orsakas av arrogans.
-
Rebelliskhet [trotsighet]: olydnad av någon som förtjänar ens lydnad. Detta tillstånd orsakas också av arrogans, och dess motsats är lydnad till någon som det är nödvändigt att vara lydig till.
-
Fanatism [oresonlighet]: intensiv okritisk hängivenhet till något.
-
Orättvisa och döljande av sanningen: vars motsats är rättvisa och ståndaktighet i försvaret av sanningen.
-
Brutalitet: brist på förskoning [förbarmande] och medkänsla när dessa egenskaper är på plats.
Diskussionsfrågor
Reflektera över följande frågor och besvara dem i kommentarsfältet till nästa vecka:
- När har man bra akhlaq?
-
Hur ska man veta vilken kraft som ligger bakom och påverkar ett dåligt uppförande?
-
Vilka konsekvenser och faror tror du finns av att avvika från måttfullhet i ens uppförande?
Personliga frågeställningar
VID VARJE situation, när man gör ngt, vad ligger bakom det? Vad är anledningen till att man gör en sak? Orsaken bakom allt, vad finns under ytan? Gräv djupt. Välj 2-3 egenskaper du vet om, eller ta hjälp av situationer där du upptäcker nya egenskaper.