1. En gång fann han ut att en tacka som hade ett brutit ben. Han uppkallade en av sina slavar och frågade honom: ”Vem gjorde det?”
”Jag” svarade slaven.
”Varför?”
”För att förbrylla dig!” besvarade slaven.
Imamen(A) log till honom och sade: ”Men jag kommer göra dig lycklig.”
Han frigjorde honom och belönade honom generöst.
2. En man från Syrien som hade genomsyrats med hat och ondska mot Budbärarens familj, Mu’awiyah Ibn abo Sufyan, såg en gång Imam(A) ridande.
Han sände ut omedelbart en följd förbannelser! Imam Hassan(A) sade inte ett ord av protest eller avbröt honom. När mannen var färdig kom Imam Hassan(A) nära honom med ett mjukt leende. Han sade till honom:
”O åldrad man! Jag förmodar att ni är en främling här. Du kanske misstog mig med någon annan? Om du försonar med oss så kommer vi tillfredsställa dig. Om du frågar oss, så kommer vi ge dig vad du behöver. Om du frågar om vår rådgivning, så kommer vi vägleda dig. Om du frågar oss att ge dig en ridtur, så kommer vi ta dig med oss. Om du är hungrig, ska kommer vi gottgöra dig. Om du är oklädd, så kommer vi beklä dig. Om du är i behov, så kommer vi göra dig rik. Om du är en flykting, så kommer vi ge dig husrum. Om du har en förfrågan, så kommer vi uppfylla det. Om du ger oss ditt bagage till oss, och vill vara vår gäst under din resa, för att det hjälper dig, så har vi ett rymligt utrymme, en bra samhällsställning, och en oerhörd mängd av pengar.”
Genom att höra dessa ord, sjönk mannen i tårar.
Därefter sade han: ”Jag vittnar att du är vicekonung av Gud(SWT) på jorden. Gud(SWT) vet bäst vem som ska anförtros med Hans(SWT) upplysning. Du och din fader var de mest avskyvärda skapelserna skapade av Gud(SWT) för mig. Men nu är du och din fader den mest älskad bland alla personer av Gud(SWT) till mig.”