Den natten satt han och hörde sin mor som hade vänt sig mot Qibla i hörnet av rummet. Han satt och noggrann betraktade sin mor som böjde sig ner, gick ner med pannan i tillbedjan, stod och satt upp i bön under hela natten som var en torsdagskväll. Även om han var ett barn så följde han sin mors rörelser för att se vad hon skulle be Allah(Swt) om för sig själv efter att ha bett för alla muslimska män och kvinnor då hon bad Allah(Swt) att skänka de välsignelser, belöningar, frälsning och barmhärtighet.
Imam Hassan(A) sov inte överhuvudtaget den natten då han satt och tittade på vad hans mor, Fatima(A), gjorde. Han satt och väntade för att se hur hans mor skulle be och vad hon skulle be om hos Allah(Swt).
Hela natten spenderades i dyrkan och böner för andra och Imam Hassan(A) hörde inte sin mor be för sig själv.
Under morgonen frågade hans in mor: ”O Mor! Varför bad du för andra men bad inte Allah(Swt) om något för dig själv?”
Den vänliga modern svarade: ”O min kära son! Grannar först, sen oss själva!”(1)
(Ovan är ett urval taget från ”Anecdotes of Pious Men” av Martyren Ayatollah Murtadha Mutahhari).
Fotnoter:
1. Ilal al-Shara’ye, vol. 1, s. 182; Bihar al-Anwar, vol. 10, s. 25