I den tidens Arabien och även på andra delar av världen saknade kvinnorna de mest elementära rättigheterna. De fick inte delta i någon av samhällets angelägenheter vid sidan av männen. När en man dog delades hans ogifta döttrar tillsammans med hans andra ägodelar ut bland manliga familjemedlemmar. Om en man dödade en kvinna slapp han straff p.g.a. att den döde var en kvinna och kvinnorna var rättslösa. En del araber begravde sina nyfödda flickebarn levande.

De betraktade flickebarnen som en skamfläck för familjen. Kvinnornas vittnesbörd godkändes inte i någon domstol och de hade ingen rätt att välja sina egna makar. Profeten Mohammad(S) gick emot dessa kvinnofientliga traditioner och deklarerade att kvinnorna hade en mycket hög ställning i Islam. Han gick så långt att han(S) förklarade att han(S) betraktade sina barbarn dvs. sina dotters barn som sina egna barn. Detta var en unik åtgärd för den tidens Arabien. Mohammad(S) gav kvinnan en hel rad sociala och juridiska rättigheter som hon saknade före Islam. Han la grunden för kvinnans värdighet och frigörelse från traditionens laster. Kvinnorna fick äga rikedomar, de fick ärva från sina anförvanter, de fick avlägga vittnesbörd och fick också rätten att söka kunskap och lära sig att läsa och skriva. Vid giftermål blev kvinnans medgivande en viktig förutsättning för att giftermålet skulle godkännas. I Koranen fick kvinnor och män lika värde inför Gud. [Den heliga Koranen 9:79]

En kvinna som jungfru Maria blev till och med symbolen för alla män. [Den heliga Koranen 66:11]