Under en helt vanlig samling satt Profeten(S) på sin plats och hans(S) följeslagare var samlade runt honom för att få undervisning och höra hans(S) visdomsord. Plötsligt uppenbarade sig en fattig man i trasiga kläder. Han hälsade på de församlade med orden: “Salamun Alaikum, Frid vare med er.”
Sedan satte han sig bekvämt till rätta på en ledig plats. Profeten(S) hade lärt dem att alla muslimer var jämställda som bröder. I en samling skall man därför kunna sätta sig var som helst där det är ledigt utan att behöva tänka på vem det är man sätter sig bredvid. Nu var det så att den fattige mannen råkade hamna bredvid en mycket rik man. Den rike mannen kände sig besvärad och försökte samla ihop sina kläder så att den fattige mannen inte skulle röra vid dem.
Profeten(S) såg detta och sa till den rike mannen: “Är du rädd för att hans fattigdom skulle kunna skada dig?”
“Nej visst inte, Guds Profet(S)”, svarade mannen.
“Då är du kanske rädd för att en del av din förmögenhet skall rymma till honom?” undrade Profeten(S).
“O nej, Guds Profet(S), svarade mannen.
“Då kanske du blev rädd för att dina kläder skulle bli smutsiga om han kom för nära?”
“O nej, Guds profet(S)”, svarade mannen igen.
“Varför drog du då dig själv och dina kläder ifrån honom?”
Den rike mannen sa: “Jag medger att det jag gjorde var det mest olämpliga man kan tänka sig. Det var ett misstag och jag bekänner min skuld. För att gottgöra detta skall jag ge hälften av min förmögenhet till min muslimske broder och jag hoppas att han sedan skall förlåta mig.”
Den fattige mannen reste på sig och sa: “O, Guds Profet(S), jag kan inte ta emot detta erbjudande.”
Alla närvarande blev förvånade. De tyckte, att den fattige mannen inte var riktigt klok som tackade nej till erbjudandet.
Men han förklarade sitt beslut: “O, Guds Profet(S), jag vägrar att acceptera hans erbjudande. Jag är nämligen rädd för att om jag tar emot hans pengar skulle jag kunna bli lika självgod som han och behandla mina muslimska bröder lika illa som han behandlat mig.”