En dag under Imam Alis(A) styre i Kufa så försvann hans utrustning. Efter ett tag hittades den hos en kristen man.
Imam Amir al-mo’menin(A) som var den som styrde samfundet då, tog den kristna mannen till domaren och sade att utrustning var hans och att han ville ha tillbaka det. Han sade: ”Denna utrustning är min; jag har varken sålt det eller gett bort det som en present. Och nu har jag funnit den hos den här mannen.”
Domaren vände sig till den kristna mannen och sade: ”Kalifen har åberopat sitt ägandeskap över utrustningen. Vad har du att säga?”
Den kristna mannen svarade: ”Denna utrustning är min. Samtidigt förnekar jag inte kalifens åberopande (han kan ha begått ett misstag)”.
Domaren vände sig till Imam Ali(A) och sade: ”Du är målsägande och den här mannen förnekar ditt påstående. Nu är det upp till dig att ta fram vittnen.”
Imam Amir al-mo’menin(A) log och sade: ”Domaren är rätt. Det är jag som borde komma med ett vittne. Dock har jag inget vittne.”
Domaren tog ett beslut som friade den kristna mannen då det inte fanns några vittnen och den kristna mannen tog utrustningen och började ge sig av.
Den kristna mannen som bättre än någon annan, visste vem utrustningen tillhörde, ångrade sig efter att gått lite och återvände sägandes: ”Detta är inte ett vanligt och mänskligt statsmannaskap och det liknar profeternas.” Sedan erkände han att Imam Ali(A) var den sanna ägaren av utrustningen.
Efter ett tag konverterade han till Islam och han stred med stark tro under Imam Amir al-mo’menins(A) flagga i Nahrawan kriget.(1)
(Ovan är ett urval taget från ”Anecdotes of Pious Men” av martyren Ayatollah Murtadha Mutahhari)
Fotnoter:
1. Bihar al-Anwar, vol. 101, s. 290- Durar al-Akhbar, s. 728, -Ali, The Voice of Human Justice