När människan försummar sitt hem då luffar hon mållös i gator och andra ställen. Men när man tänker jämnt på sitt hem vill man hela tiden passa på att skaffa saker och ting som behövs för lilla hemmet och därmed förbättra välbefinnandet.
Vårt äntliga hem tillkommer efter domedagen.
Frågan är hur ofta vi tänker på att skaffa redskap för detta ändliga oundvikliga ändlösa hem i jämförelse med vårt lilla tillfälliga hem i detta övergående liv?