Vad följer jag egentligen?

Så fort man stöter på denna fråga dyker det upp ett svar i hjärnan med all stolthet.

Det värdiga svaret hos de flesta av oss är att jag självklart följer Allah! Vad annars skulle jag följa? Jag tänker inombords att jag ber, fastar och ev. bär på slöja. Det gör jag endast för Allahs skull, eftersom hela mitt liv är baserad på Honom. Det är de tankarna som kan dyka upp i följd av denna frågeställning.

Dock är det egentligen inte så svårt att bevisa det motsatta för sig själv. Det räcker att man granskar sina dagliga handlingar och tankar och sin dagliga strävan, för att se hur Gud många gånger blir bortglömd oavsett små eller stora frågor i livet.

Utöver att våra själar är fyllda av avundsjuka, arrogans, lögn och mycket annat, så kan vi lätt glömma Honom när vi ska välja mellan det vi själva önskar och det som gör Honom belåten. För att göra det tydligare kan vi dra några exempel.

Hur agerar jag om jag är en troende kvinna med hijab som har valt en utbildning vilken tvingar mig att bära kortärmade plagg under utbildningens gång eller i mitt framtida yrke? Med en stor sannolikhet väljer jag, och med många bekräftelsen från min omgivning, att gå med det, i pris att fortsätta med min utbildning trotts att jag i den frågan bortser från Allahs ord.

• ”Jag kan inte leka med min framtid. ”, säger en viskande röst inom mig.

Om jag sätts inför en jobbintervju där jag måste handskaka med det motsatta könet väljer jag att gå emot Guds regler, trots att jag är medveten om dem, och handskakar ändå. Detta för att jag är rädd att lämna ett dåligt intryck redan vid min första träff med arbetsgivaren och därmed förlora anställningen. Innerst inne vet jag att Gud vill ha något annat från mig, men jag kan lätt komma med svepskäl för att ge mig själv rätten att agera fel.

• ”Hur ska jag försörja mig själv om jag inte får jobbet?”, frågar den viskande rösten mig, bekräftande!

Eller i de fallen jag sminkar mig själv för att lyfta upp min skönhet som täcks med min slöja. Om jag nu inte gör det ständigt och överallt försöker jag åtminstone vara sminkad i vissa speciella tillfällen. Exempelvis om jag vill närvara på en jobbintervju eller delta i min egen examensceremoni eller andra fester. Här glömmer jag följa Honom igen då jag vill få större chans till anställningen eller känna mig själv vacker, trendig och uppskattad av allas ögon.

Många gånger känner jag starkt för att spendera min tid med att festa, fika, titta på film, spela eller lyssna på musik utan att en enda sekund se om denna fest, film, musik eller spel innehåller något som inte är tillåtet av Gud. Samtidigt har jag varken ork eller lust för att lägga tid på att be min bön, recitera Koran eller delta på en islamisk föreläsning. Detta trots min vetskap om hur mycket Gud har rekommenderat det för mig. Därför skjuter jag oftast upp på det genom att säga till mig själv:

• ”Inte nu… inte idag … jag kan inte lämna spelet just nu. ”

Vi strävar efter hög utbildning och status, bra jobb, attraktiv partner, nöje som fester & resor och spel, egendomar, lyxig lägenhet eller villa, lyx bil och mycket annat materialistiskt i vilket pris som helst och ändå tror vi att vi följer endast Honom och inte alls något annat.

Många argumenterar med att islam inte är emot dessa nöjen och strävanden. Naturligtvis är inte den det heller, men till en vis mån och gränd. När man tappar gränsen sjunker man ner i det materialistiska. Man börjar sträva efter det i vilket pris som helst. Med andra ord bryr man sig inte om den skulle avvika, även i några få procenten, från Guds ord och regler. Det är vad islam varnar oss för. Detta eftersom man då har blivit helt bunden till detta livet, fastän man ber och fastar och tycker om sin tro.

Det som händer är att bön och fasta blir numera en vanesak som inte leder till någon utveckling. Oftast kan man även känna att man har tappat lust och ork för de gudomliga handlingarna. Ändå fortsätter man utföra det i följd av en långvarig vana. Man känner sig istället mer peppad för att inredda sitt hem, delta på en fest, shoppa, spela osv.

Därför är det viktigt för mig att tänka ännu en gång innan jag säger vad jag egentligen följer. Jag kan säga att jag följer endast Allah om jag följer Honom och strävar efter att vinna Hans belåtenhet i alla mina steg, i alla mina andetag, under sömnen och i vakenhet.
När jag har uppnått detta och uppriktigt strävat efter detta kommer jag kunna bli min tids Imams(AJ) uppriktiga vän.