I Medina, vars bosättare antagit Islam innan Profetens(S) utvandring, etablerade Profeten(S) det Islamiska statsstyret för första gången. Samtidigt som detta innebar styrka för muslimerna så innebar det desto större, samordnade och öppna attacker och krig från Qurayshs och andra icke-troendes håll mot den Islamiska staten. Denna tid präglades av stora kända slag varav de flesta, trots underläge till antal och vapen, slutade med muslimernas seger genom Guds välsignelse och Imam Alis(A) tapperhet som historien för evigt vittnar om! Under denna period präglades Medina även av blomstringen av kunskaper och moral, transaktioner och finansiella affärer, sammansvetsning och sammanhållning bland människorna.
Medina var en knytpunkt trots belägringen och fiendernas vakande ögon och svekfulla svärd som var redo att attackera vid varje möjlighet men med Guds beskydd och bevakning lyckades Islam ändå spridas till fjärran genom de resenärer som besökte Medina – hänförda av Profetens(S) moral och budskap, antog de Islam och återvände hem för att föra vidare Guds religion. Vid flera tillfällen fick även en del följeslagare resa till andra stammar för att berätta och kalla till Islam. Detta ledde så småningom till allt fler diplomatiska förbindelser som sträckte sig allt längre!
Slutligen skänkte Gud sin älskade Profet(S) seger över förtryck och mörker och muslimerna kunde återvända och inta Mecka utan att så mycket som en droppe blod spilldes. De kunde inträda Mecka i fred utan att någon stod i vägen. Snart skulle Profeten(S) lämna sitt folk och detta jordiska liv och under Hajjat al-wida’ (avskeds-pilgrimsfärden till Mecka) samlade Profeten(S), vid en plast kallad Ghadir Khum, de flera hundratusen pilgrimer för att vittna om Guds slutliga budskap och Profetens efterlämnade arv!