Du kanske också har stött på det faktum att vi börjar kritisera en person när vi stöter på ett dåligt uppförande. Istället för att konfrontera individen så kan vi påminna om det oacceptabla beteendet och visa vår avsky mot det. På det här sättet byggs det inte upp något hat mot den skyldiga personen såväl som att personen i fråga inte tar det personligt. Den heliga Koranen och Ahl al-Baits(A) läror uppmuntrar en kultur där vi konfronterar synden hos en individ och inte hans personlighet[1].
Till exempel kan vi läsa i den Heliga Koranen att Profeten Lut(A) sade till folket: ” [Lot] svarade: ”Jag hör till dem som känner den starkaste avsky för det ni gör!”(Den heliga Koranen 26:168)
Eller på andra platser där Allah(Swt) beordrar Sina Profeter(A), i sin konfrontation med vissa människors olydnad, att vissa avsky mot deras handlingar och inte mot dem. (Den heliga Koranen 26:216)
Som det har återberättats från Profeten(S): ”Det finns många fall där Allah(Swt) älskar individerna själva men ogillar deras handlingar”[2].
Om den klandervärda personen inser att hans värdighet bevarats och att hans svaghet är hans oacceptabla beteende så kommer det finnas större beredskap och uppmuntring för honom att överge det beteendet. Om han dock känner att han är förbannad så kommer det finnas mindre hopp för honom att återvända och möjligheten att han sjunker in i mörkret ökar.
Samma viktiga regel gäller i familjefrågor och barnuppfostran. Bra föräldrar är inte dem vars barn fruktar dem; bra föräldrar respekterar sina barns värdighet. I sådana fall vet barnen att när de har förargat deras föräldrar så har de fortfarande sina föräldrars älskvärdhet eftersom de vet att vad som förargat deras föräldrar är deras handlingar och inte dem själva.
När man till exempel kritiserar ett barns beteende, istället för att förödmjuka honom eller jämföra honom med hans jämlikar, är det bättre att säga: ”Min son, du var bättre förra året än det här året.” Eller att säga: ”Man måste förbättra sig varje dag; ju bättre du är desto mer älskad är du av Allah(SWT), dina föräldrar och andra.” Med andra ord skall de jämföra honom med honom själv och inte andra. Detta kommer att leda till barnets vägledning.
Därför bör vi inte introducera en rival för den klandervärda personen i vår konfrontation av dennes dåliga handlingar, vilket i sin tur kan tända hämnden och hatets känslor inom personen. Vi bör tvärt emot detta lyfta fram hans goda handlingar och beteende och goda exempel från hans förflutna bör också lyftas fram. Vi bör påminna honom om hans familj, prata om hans kapacitet och förmåga så att han förstår att han fortfarande behövs och är kapabel.
Låt oss slutligen gå genom denna värdiga kultur genom Imam Kadhims(A) livsstil:
En person besökte Imam Kadhim(A) och sade: “En av dina följeslagare dricker vin och syndar. Ska vi fördriva honom?”
Imamen(A) sade: “Nej, men uttryck er avsmak för hans dåliga handlingar men försumma inte bort hans goda handlingar. Visa avsky för hans dåliga handling.”
Personen frågade igen: “Så, kan vi kalla honom korrupt?”
Imam Kadhim(A) förklarade påpassligt betydelsen av corruption och upprepade: “…säg att hans handlingar är dåliga och att han begår dåliga handlingar. Han är troende men hans handlingar är dåliga.”
Ja, detta är hur Ahl al-Bait(A) uppträder när de bemöter människors dåliga handlingar. De separerar mellan deras personlighet och deras handlingar; hur lika deras reaktioner är våra?
(Ovan är ett urval taget från ”Inviting to Good and Forbidding Evil” av Hujjatul-Islam Qira’ati)
Fotnoter:
[1]. Det bör påpekas att den här regeln gäller de troende; om personen lämnar tron dock och förenar sig med de otroende så kommer Gud först att förvisa honom och sedan avsky hans handlingar. Det finns många instanser nämnda i den heliga Koranen om detta. Som exempelvis:
”Gud och Hans Sändebud tillkännager för alla människor på den Stora vallfärdens dag: ”Gud avvisar [allt samröre med] avgudadyrkarna, och Hans Sändebud [gör detsamma]”. (Den heliga Koranen 9:3)
”Ett gott föredöme har ni i Abraham och de som följde honom, när de sade till sina landsmän: ”Vi är inte ansvariga för er och för det som ni dyrkar i Guds ställe och vi tar avstånd från er.” (Den heliga Koranen 60:4)
[2]. Nahjul Balagha, s. 216