Pärlor ur månaden Ramadans dagliga duaa – dag 28

اللهمّ وفّر حظّی فیهِ من النّوافِلِ واكْرِمْنی فیهِ بإحْضارِ المَسائِلِ وقَرّبِ فیهِ وسیلتی الیكَ من بینِ الوسائل یا من لا یَشْغَلُهُ الحاحُ المُلِحّین

”O Allah, öka i den min andel av nawafel [mustahab böner i samband med dagsbönerna]…”

Recitera duaa är inte bara för belöningens skull utan för att nå fulländning. Det är ett uppfostrande och insiktsberikande medel för människan att utvecklas i alla möjliga aspekter och på många olika plan och komma närmare Gud. Innebörderna av duaa lär och visar oss vår ställning och hur vi bör vara bland folk och inför vår Herre. Så själva duaa och själva gråtande i aza är i sig av stor värde och har en effekt som inte är att ta lätt på. Varje frukt har sin egen smak och varje blomma har sin egen doft; på samma sätt är varje dyrkanshandling, varje duaa, varje mustahab bön alldeles speciell och mustahab handlingar är definitivt värda att få del av åtminstone en gång.

En funktion som nawafil har utöver att föra närmare Gud, är att de gottgör för eventuella brister i bönen som exempelvis spridd fokus som man inte kunnat rå för. Så vi ber Gud att få tawfiq att få större del av nawafel och be mustahab (rekommenderade) böner utöver våra dagsböner.

Samtliga dagsböner har sin egen nafila-bön och likaså nattens nafila som bes i samband med den högst rekommenderade nattbönen. Nafila för Salat sobh (morgonbönen) är bara två rak’at och den ska bes innan morgonbönen och enligt vissa skildringar om man missar nattbönen eller inte kan gå upp för den, kan denna nafila sobh gottgöra för den. Det är alltså inte nödvändigt och inte direkt hållbart heller att i mustahab dyrkanshandlingar börja med det allra komplettaste av allt på en gång och uppleva det så svårt att man lägger ner allt, utan det är möjligt att ta det enklare först och stegvis. Exempelvis kan man börja med att be två rak’at (böneenheter) Shaf’ och en rak’at Watr av nattbönen i förenklad form till att börja med för att få del av denna högst rekommenderade bön.

 

Och vi ber Gud ”… och ära mig i den med tillhandahållande [förberedande och levererande] för utfrågningar…” d.v.s. allt jag kommer att frågas ut om efter döden om vad jag har haft för mig och hur jag har spenderat saker och vad jag har gjort.

Vilket ögonblick som helst och vilken andetag som helst skulle kunna vara mitt och ditt sista. Och innan vi vet ordet av måste vi bege oss från denna värld till nästa eviga värld där vi kommer att bli utfrågade och ställas till svars för allt vi gjort och hur vi skött varje ansvar som vi haft. Varenda liten grej, synlig eller dolt, kommer att scannas och tas fram och frågas om. Gud säger: Om ni visar vad som finns i ert nafs eller döljer det, kommer Gud hålla er till räkenskap [svars] för, samt, den som utför ett uns av en stoftkorn kheir (gott) kommer att se det och den som utför ett uns av en stoftkor sharr (ont) kommer att se det [se den heliga Koranen 2:284 samt 99:7-8]. Var och en av oss, oavsett position, har ansvar att sköta här i världen och de är tunga, och kan endast klaras med Guds vägledning och hjälp och självklart Hans ynnest och barmhärtighet.

Med andra ord ber vi Gud om förberedelse inför döden och att Han hjälper oss leva på ett sätt som medför Hans belåtenhet och där vi sköter vårt ansvar och utför våra plikter. Att ständigt ha döden inför sina ögon och hålla sig uppmärksam på att närsomhelst kan det vara dags att ge sig vidare, är en befriande hjälpmedel som gör att man tar allvar på den tiden man har och försöker utföra så mycket goda handlingar så komplett och rent man kan och undvika att tynga sig med synd och fästa sig vid saker som förgås i denna värld. Detta var Ahl al-Baits(A) sätt och förfarande och vi ber Gud att ge oss tawfiq att efterfölja dem och leva levnaden av Mohammad(S) och Aal Mohammad(A) och dö döden av Mohammad(S) och Aal Mohammad(A) inshaAllah.

Det kan även handla om att känna till religionens lagar och det som också frågas om. I vardagen kommer det upp en hel del som man behöver känna till religiösa rättsregler för att göra rätt och det är viktig att varje muslim känner till det allra mest grundläggande och lite till och gärna mer än så.

 

Och vi ber Gud ”… och närma i den mitt wasila (medel) till Dig bland andra medel…” så att jag når snabbare och enklare; precis som när vi ber Gud via Ahl al-Bait(A) som är den bästa av wasila till Gud.

Det kan även innebära att vi ber Gud att vi tar vara på alla de medel, verktyg och resurser vi har skänkts av Honom och som vi kommer att frågas om, från förnuft och tankeförmåga till kroppsdelar att agera med i denna värld till Hans vägledning, och använda dessa på bästa sätt så att de ska alla föra oss närmare Honom och brukas i Hans väg inshaAllah.

 

Och vi ber Dig om allt detta och allt kheir av Din ynnest ”… O DU som inte upptagas av insisterandet [bönandet] av de insisterande [som böner och ber Dig]” vid Din älskade Profet Mohammad(S) och Imam Ali(A) och Fatima Zahra(A) och Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A) och Imam Sajjad(A) och Imam Baqir(A) och Imam Sadiq(A) och Imam Kadhim(A) och Imam Ridha(A) och Imam Jawad(A) och Imam Hadi(A) och Imam Askari(A) och Imam Mahdi(AJ), vår tids Imam och länk till Dig, inshaAllah!