اللهمّ اجْعَل سَعْیی فیهِ مَشْكوراً وذَنْبی فیهِ مَغْفوراً وعَملی فیهِ مَقْبولاً وعَیْبی فیهِ مَسْتوراً یا أسْمَعِ السّامعین
”O Allah, låt min strävan i den vara tackad [accepterad och belönad]…”
Gud benämner Själv i den heliga Koranen att Han tackar och är Shakoor (den som tackar) vilket är ett av Hans attribut. Guds tackande innebär att Han accepterar och belönar det goda som Hans tjänare gör. Detta visar även Guds storhet och favör då Han Själv egentligen gett upphov, väglett, stärk och hjälpt tjänaren till det goda.
Utöver att utsätta sig för Guds barmhärtighet och få tawfiq att göra mer av det goda och ta vara på alla tillfällen, behöver vi även tänka på och sky att det goda vi väl gör verkligen når fram välbehållen och förblir oskadd hela vägen. Det är som allt arbete som en jordbrukare behöver anstränga sig igenom under hela processen från att plöja marken till sådd till skörd. Går det snett någonstans på vägen och i synnerhet på slutet, efter allt jobb och efter att grödan gett skörd, men då drabbas av skadedjur så förstör det hela resultatet och allt jobb evaporeras. På samma sätt strävar vi och anstränger oss i goda handlingar men får resultatet förstörd via exempelvis baktal eller andra synder som vi gör, och det är en allvarlig risk som vi behöver vara uppmärksamma på och undvika. På samma sätt är det en process från att ta tillfällen i akt, till att se till att utföra goda handlingar, till att försöka skydda och bevara dem och deras resultat och hindra det från att bli förstörd, så den må accepteras och belönas.
Gud säger i den heliga Koranen: de som förlorar mest på sina handlingar är de som anstränger sig i detta liv men deras strävan går förgäves medan de själva tror att de gör gott [se 18:103-104]. Det är som någon som går men inte når, arbetar men inte får resultat, söker men inte finner och anstränger sig men har inte framgång. Men om människans ansträngning och strävan får Guds belåtenhet så kommer det vara en ”tackad strävan” och för det behöver den vara sannfärdig, utav gudsfruktan och för Gud; ”Och den som vill nästa värld och strävar dess strävan för den och han är troende; så är dessas strävan tackad.” (den heliga Koranen 17:19)
Och vi ber Gud ”… och min synd i den förlåten och min handling i den accepterad…”
Månaden Ramadan är ett gyllene tillfälle att skörda av allt det goda mångfaldigt, så vi ber Gud förlåta våra synder inför månaden så att vi kan skörda och även mot slutet av den och få det accepterat. Med allt det goda som Gud välsignat oss med under månaden Ramadan, där även andetag är tasbih och sömn är dyrkan, och all Guds omfattande barmhärtighet som vill förlåta, vilken förlust det är att inte kunna göra sig ren från synd och köpa sig fri från synders tyngd som leder till ett eländigt liv och sedan till helvetet?!
Någon sa Imam Askari(A): varje natt vill jag be nattbönen men det går inte. Imamen(A) svarade: ”synder har satt dig i bojor.” När man inte kan gå upp till morgonbönen för att det är tungt eller kan ta vara på gryningar så är det synders effekt och lösningen är att göra istighfar och avstå från synd. Nu under denna heliga månad som går mot sitt slut och som Gud låtit vara ett speciellt tillfälle att kunna få allt förlåtet och komma högt, låt oss inte missa att uppriktigt göra istighfar och göra en kraftansträngning för att bli redo för vår väntade väntande Imam(AJ) inshaAllah.
Och vi ber Gud ”… och min brist i den täckt…” O DU som köper Dina tjänares anseende och täcker vår synd av Din barmhärtighet och inte avslöjar och skämmer ut oss.
Vi ber dig om allt detta O vår Herre och Gud ”… O DU den mest Hörande av de som hör”
Det återges att profeten Mosa(A) frågade Gud: är DU nära så att jag ska viska eller är DU avlägsen så att jag ska ropa? Gud svarade: Jag sitter med den som ihågkommer Mig.