اللهمّ افْتَحْ لی فیهِ أبوابَ فَضْلَكَ وأنـْزِل علیّ فیهِ بَرَكاتِكَ وَوَفّقْنی فیهِ لِموجِباتِ مَرْضاتِكَ واسْكِنّی فیهِ بُحْبوحاتِ جَنّاتِكَ یا مُجیبَ دَعْوَةِ المُضْطَرّین
”O Allah, öppna för mig i den dörrarna av Din fadhl (ynnest)…”
Vi ber Gud att fortsatt bemöta oss med Sin ynnest för att om Han skulle bemöta oss med Sin adl (rättvisa) och ge oss enligt vad vi förtjänar, skulle det vara kört för oss.
Men vad menas med dörrar? Dörr är det barriär som behöver öppnas för att kunna inträda en viss plats eller behöver stängas för att hålla sig bort från en annan, och varje dörr behöver sin egen nyckel; såvida inte man har en huvudnyckel som går att använda på alla dörrar.
Dessa dörrar som nämns i duaa är dörrar som öppnas av Guds belåtenhet eller vrede. När en person syndar så gör synden att en av dörrarna till Guds vrede öppnas och på så vis är synden nyckel till dörren. Likaså när det gäller lydnad av Gud och goda avsikter och utförande av goda handlingar.
Vad innebär Guds fadhl då? Gud säger i den heliga Koranen: ”Och om det inte vore för Guds fadhl (ynnest) över er och Hans barmhärtighet, förvisso hade inte följt Shaitan utom ett fåtal” (4:83) samt ”Och om det inte vore för Guds fadhl över er och Hans barmhärtighet, förvisso hade ni varit utav förlorarna [i helvetet]” (2:64). Följe av Shaitan innebär villfarelse och inträdande av Guds vrede som manifesteras i helvetet, och det är Guds vägledning och tawfiq (framgång och lycka) över Sina tjänare, utav Hans fadhl (ynnest), som leder oss till Hans lydnad och underkastelse inför Honom. Således är Guds fadhl Hans vägledning till Sirat al-Mostaqim (den raka vägen) och det är vad vi ber Gud om att skänka oss idag utav Sin ynnest och barmhärtighet.
Och vi ber Gud ”… och nedsänd över mig i den Dina barakat (välsignelser)…” Då Gud öppnar dörrarna till Sin ynnest och barmhärtighet, kommer Hans välsignelser att regna över oss, vilket vi ber om ytterligare. Dessa barakat (välsignelser) omfattar både materiella, som allt vi behöver för överlevnad utav mat och vatten m.m., och andliga sådana, som tawba, thikr (Guds hågkomst), duaa samt många andra välsignelser som har både materiella och andliga aspekter som exempelvis trygghet, familj, troende och goda vänner, ett fromt rättvist samhälle m.m.
Och vi ber Gud ”… och skänk mig tawfiq (framgång och lycka) i den till vad som obligerar [frammanar och förorsakar] Din belåtenhet…” Vi ber Gud att vägleda, stärka, hjälpa, välsigna och skänka oss framgång i att göra vad som leder till Hans belåtenhet och att Han blir nöjd med oss – exempelvis tawfiq till duaa, till att hjälpa andra, till att skänka, till att vara som Gud älskar.
I enlighet med Koranen och återberättelser ligger Guds belåtenhet i lydnad och följe av Honom och Hans Profet(S) och med det Hans förpliktelser – uträttande av wajibat (det obligatoriska) och avståndstagande från haram (det förbjudna). Gud säger: ”Och lyd Gud och Sändebudet, så må ni förbarmas” (den heliga Koranen 3:132). Detta tills man når stadiet av ”Gud har blivit nöjd med dem och de nöjda med Gud; det är den stora segern” vilket vi ber Gud om att få idag (den heliga Koranen 5:119).
Och vi ber Gud ”… och bosätt mig i den i Ditt paradis mitt [hjärtat och den bästa högsta delen där Guds awliya (vänner och utvalda) finns]”
Och vi ber Dig om allt detta och allt kheir som DU skänker och fastställer utan sinande eller ände av Din ynnest och barmhärtighet, på denna dag och denna Laylat al-Qadr, då DU Själv sagt ”Då Mina tjänare frågar dig efter Mig; sannerligen är Jag nära, besvarar kallet av kallaren då den kallar” (den heliga Koranen 2:186), vid de närmaste och mest älskade hos Dig, vid Mohammad(S) och Ali(A) och Fatima(A) och Hassan(A) och Hossein(A) och de nio av hans ätt, vid vår väntade Imam(AJ), och vi ber om hans och vår faraj (befrielse) och kheir ’aqeba (gott slut) ”… O DU Besvararen av de nödställdas kall” och vi är alla nödställda och behöver Din undsättning.
Syskon, skicka salawat för vår Imams(AJ) snaraste faraj och med det alla människors faraj inshaAllah