Hans far hette Amr och tillhörde stammen Banu Bahra. I Amrs hemstad höll de olika stammarna på att döda varandra och därför begav sig Amr till Yemen. I Yemen blev han halif, vilket betyder att han kom under en annan stams beskydd (ungefär som en adoption). Han gifte sig med en flicka från staden Kinda och där föddes Miqdad(RA). Därför kallas Miqdad(RA) ibland för Miqdad e Kindi. Miqdad(RA) växte upp till en modig och stark yngling. Han var mycket duktig i både bågskytte och fäktning. Han var också en utmärkt ryttare. En dag såg han en rik man göra sig skyldig till en oförrätt mot en fattig man och han började gräla med den rike mannen. Det blev slagsmål och Miqdad(RA) dödade den rike mannen. Han blev tvungen att lämna Yemen och begav sig till Mecka. Här fick han skydd hos stammen Banu Zahra, som var nära släkt med Banu Hashim. Ledaren för Banu Zahra adopterade honom som sin son vars namn var Aswad bin Ya’us och därför kallas han Miqdad e Aswad(RA). Han hörde talas om Profeten(S) och han var en av de sju första, som blev muslimer. Quraysherna besvärade honom ständigt och Profeten(S) uppmanade honom att fara till Abessinien (Etiopien) tillsammans med de andra muslimerna med Ja’far Tayyar som ledare. Miqdad(RA) stannade ungefär fyra år i Etiopien. När han sedan återvände till Mecka fortsatte Quraysherna att besvära honom.
De lät honom inte fara till Medina, där Profeten(S) befann sig. En gång skickade quraysherna spioner till Medina för att se vad muslimerna höll på med och Miqdad(RA)var en av spionerna. När han kom till Medina hoppade han av och gick över till Profetens(S) sida. Eftersom han kom efter de andra Muhajirin (de som hade deltagit i Hijra ) kunde han inte inkvarteras med en Ansari (en hjälpare av invånarna i Medina). Därför bjöd Profeten(S) Miqdad(RA) till sig. Vid den här tiden var Profetens(S) moské ännu inte byggd men Profetens hus låg inte långt därifrån. Miqdad och några andra muslimer fick bo där. Miqdad(RA) gifte sig med Profetens kusin – Zababa bint Zubayr. De fick två barn – en son Sa’id (eller Aswad) och en dotter Karima. En dag såg Imam Ali(A) att det inte fanns någon mat i huset och gick ut för att handla. Han lånade en dinar och var på väg hem i den heta eftermiddagssolen, såg han Miqdad, som såg bekymrad ut. Det var ovanligt för folk i Arabien att vara utomhus på eftermiddagen, när det var som varmast. Då brukade folk vila och bara komma ut senare på kvällen när det hade blivit svalare. Imamen(A) frågade Miqdad(RA) vad som hade hänt. Efter mycket övertalande sade Miqdad att han var ute för att leta efter något att äta. Hans barn var hungriga och grät där hemma.
Imam Ali(A) gav dinaren, som han hade lånat, till Miqdad(RA).
Han återvände hem tomhänt men där såg han Bibi Fatima(A) laga mat. Profeten(S) var också där.
Profeten(S) sade till honom: ”O Ali, för dinaren du gav bort i välgörenhet idag, har Allah skickat oss mat” och de tackade Allah(SWT).
En gång, strax före slaget vid Badr, bad Profeten(S) alla muslimerna om råd innan slaget skulle börja. När turen kom till Miqdad(RA) sade han: ”O Allahs Profet! Vi skall inte säga som Bani Israel sade till Moses(A) när han bad dem gå ut i strid. Vi säger att vi skall kämpa från alla sidor. Låt svärden och pilarna träffa oss först.” Då log Profeten(S) och bad för Miqdad(RA). Detta var den första duaan för Jihad (helig kamp). I slaget vid Badr hade muslimerna bara två ryttare. En av dem var Miqdad(RA) och han kämpade med stort mod. När den andre ryttaren, Harith, hade dödats, kämpade han ensam mot kuffars 100 ryttare. Hans karaktärsstyrka och tro beskrevs som bokstaven alif i Qur’anen. Profeten(S) brukade säga: ”Allah(SWT) har befallt mig att älska fyra människor; Ali(A), Salman(RA), Abu Dharr Ghifari(RA) och Miqdad-e-Aswad(RA)”. Han sade också att Miqdad(RA) var en av de fyra människor, som janna (paradiset) längtade efter.
Han var en av de följeslagare, som deltog både i Profetens(S) och Bibi Fatimas(A) begravningar. Efter Profetens(S) död ställde hans sig på Imam Alis(A) sida och talade öppet mot alla orättvisorna. Miqdad(RA) blev sjuk under Uthmans kalifat. Han led av en sjukdom, som fick honom att känna sig tung och törstig. En av hans romerska tjänare sade att han kunde bota honom med en operation och operationen utfördes, men såret infekterades och Miqdad(RA) dog några dagar senare på en plats 5 km utanför Medina. När människorna hörde detta, kom de alla och begravningståget sträckte sig hela vägen ända till Medina. Miqdad(RA) ligger begravd i Jannatul Baqi i Medina. Han var 70 år gammal när han dog. Miqdads(RA) son kämpade mot Imam Ali(A) i slaget vid Jamal. Ammar Yasir(RA) sade att det var bra att hans far inte var närvarande för han hade inte kunnat uthärda det.