Ditt hjärta slår väldigt snabbt eller hoppar över ett slag,
dina knän blir svaga, och du får fjärilar i magen,
du känner dig förvirrad, och tiden står still,
du är besinningslöst lycklig- och galet förälskad!
All form av kärlek inom neurologi handlar om dopamin,
en nyckel neurotransmittor som associeras med njutning.
Som tillägg, frigör hjärnan massiva mängder
av stresshormonet kortisol och adrenalin.
Även om vi uppfattar att vara kär som något positivt,
är det biologiskt sett ett tillstånd av stress för kroppen.
Det neurokemiska fyrverkeriet i vår hjärna,
skapar neurologiska förändringar likt beroendet vid missbruk.
Även vårt förnuft har visat sig påverkas:
När vi är kära, blir områden i vår hjärna
som associeras med negativa känslor,
och logiskt resonemang avaktiverade.
Men vad är då kärlek? Är det endast något tillfälligt
eller kan den övergå till att bli något permanent?
Vad krävs för att kärleken skall bli bestående
och var kan den eviga källan till kärlek hittas?
Ty, om kärleken till en skapelse kan vara så otroligt vacker och stark,
så kan jag bara föreställa mig hur vacker kärleken till Skaparen må vara!