Shias och imamiyyas lärda har tolkat Imamat på ett annat sätt.
1. Sheikh Mofid i boken ”Avael ol-Maqalat” (som är en av de bästa och främsta böckerna inom trohetsfrågor och har varit källa och medelpunkt för många vetenskapsmän och lärdas diskussioner), i frågan om felfrihet (’esmah) i tolkningen av Imamat säger:
انّ الائمّة القائمین مقام الانبیاء في تنفیذ الأحکام وإقامة الحدود وحفظ الشرایع وتأدیب الأنام معصومون کعصمة الأنبیاء
”Imamerna som är efterträdare och ställföreträdare av profeterna, är liksom profeterna felfria (ma’soom); det vill säga såsom Imamens plikter är exakt detsamma som profeternas, har även Imamerna samma egenskap och ställning i felfrihet (’esmah) som profeterna hade” [1].
Med denna tolkning, blir inte Imamens plikter begränsade i frågan om styre över folket, utan alla planer, upplägg och plikter som tillfaller de gudasända profeterna och ingår i deras ansvar har lagts i Imamernas ansvar och såsom profetskapets och sändebudets villkor är felfrihet (’esmah), på samma vis är även villkoret för Imamat felfrihet. Denna påstående behöver inte heller mycket bevisföring, eftersom när plikt – samma plikt och plan, en fortsättning på samma plan gäller, bör även villkoren vara de samma. Vi kan inte säga att profeternas plikter och ansvar är de samma som Imamernas men att det inte är nödvändigt eller finns något behov av att villkoren hos profeterna ska finnas även hos Imamerna.
2. En tolkning och förklaring från boken Ehqaq ol-Haqq – dock inte av själva brödtexten eller skriften i Ehqaq utan av kommentarerna i marginalen som avlidne Ayatullah Najafi tillagt – en vidd och omfattande tolkning, han säger:
الامامة هي منصب الهي حائز لجمیع الشؤون الکریمة و الفضائل إلا النّبوة وما یلازم تلک المرتبة السّامیة
Det tillagda i denna tolkning (vilket är nödvändigt) är detta [2]: الامامة هي منصب الهي
Tvärtemot vad ahl al-sunnah påstår om att Imamat är en folklig ställning: från vår syn är det en gudomlig ställning som innefattar alla av profeternas egenskaper och dygder som måste sammankomma och återfinnas i Imamen förutom positionen och statusen av profetskap. Av det som nämnts finner vi att från vår syn så har tolkningen och innebörden av Imamat tre vinklar:
1. Imamat är en gudomlig ställning och tillsättning och inte en folklig och valbar genom omröstning.
2. Imamat innefattar alla av profeternas dygder och egenskaper utom positionen och statusen av profetskap och uppenbarelse.
3. Alla egenskaper som medföljer och är grundförutsättning och krav för denna position, som felfrihet (’esmah) och oerhörd vidd, omfattande och djup kunskap, måste finnas i Imamen.
Alltså är Imamat en gudomlig tillsättning och ställning, en fullföljning och fortsträckning av profetskap. Denna ställning innefattar profeternas alla plikter och egenskaper som felfrihet och kunskap och det enda som skiljer är att Imamen inte får några uppenbarelser.
3. Den tredje tolkningen:
ـ الامامة ولایة الهیّة علی الخلق من ناحیة الخالق جامعة لجمیع شئون الدین و الدنیا مع العلم بجمیع الأحکام الالهیّة و تفسیرها مضافا إلی تربیة النفوس في الظاهر و الباطن مع العصمة من الخطا و المعاصي بتأیید الهي
Imamat är ett gudomligt förmyndarskap (welayah) över människorna från Gud den Eminentes sida som omfattar alla religiösa och världsliga angelägenheter och frågor medföljd av kunskap och vetenskap om alla gudomliga lagar och dess tolkningar.
[1]. Awael ol-Maqalat sida 74 Maktaba ad-Dawri 2 [2]. Ehqaq ol-Haqq 2/300. Utöver detta är Imamen ansvarig för den ytliga och innerliga uppfostringen av människor, stödd av sin felfrihet (’esmah) från misstag och synder med Guds stöd och bestyrkande. I och med
مع العلم بجمیع الاحکام الالهیة و تفسیرها
och för att ett av de gemensamma privilegierna av profet och Imam är: vetenskapen och vissheten om alla lagar och deras tolkningar, så söker sig andra till de för svar. Den andra kalifen har vid sjuttio tillfällen sagt:
لولا علی لهلک عمر
”Om det inte vore för Ali skulle Omar förgås”[3][4].
Då han tillfrågades om lagar och lösningar och han inte kunde besvara; då sade han gå efter Abol-Hassan Ali Ibn Abi-Talib, och sa:
لا ابقانی الله فی معضله لیس فیها ابو الحسن
”Må Gud inte hålla mig vid liv vid uppkomsten av en fråga eller problem som Abol-Hassan inte finns för att lösa och reda ut.”
Vi påstår att en sådan person inte är Imam; en Imam ska vara medveten om alla gudomliga lagar och deras tolkningar och om vi skulle fråga om varenda lag och detalj ska han inte säga:
لا ابقانی الله فی معضله لیس فیها ابو الحسن
Han ska inte säga:
لولا علی لهلک عمر
Utan måste vara viss och medveten om alla gudomligt föreskrivna lagar och deras tolkningar.
مضافا الی تربیة النفوس فی الظاهر والباطن
”Imamen måste vara uppfostrare av individen, både till yttre och inre.”
Yttre uppfostran är: sammankomster för undervisning av Koranen och dess tolkning och trohetsfrågor och lagar på Imamens order och under hans tillsyn. Utöver detta, uträttar Imamen även en inre uppfostran och detta är ett verk som ingen utom profet och felfri Imam klarar av. Alltså skiner ett innerligt ljus i individers hjärtan och själar från positionen av Welayah (förmyndarskap) och Imamat och de som har kapacitet och beredskap, kommer att gå uppför fullkomlighetens trappsteg under skenet av detta innerliga ledarskap och Imamen uppfostrar och uppbringar dem i andlighetens och idealismens barnkammare.
[3] al-Ghadir 4/64 & 8/189
[4] al-Ghadir 4/64