Mutawakkil, som var en egenkär och egoistisk Abassitisk kalif, var mycket orolig över uppmärksamheten Imam Hadi(A) fick, han ville hela tiden förinta Imamen(A). En dag blev Mutawakkil informerad om att Imamen(A) ville göra ett uppror, att Imamen(A) samlade pengar och vapen. Mutawakkil befallde sina tjänstemän att attackera och bryta sig in i Imamens(A) hus under midnatt. Tjänstemännen skulle leta efter pengar och vapen som skulle lämnas till Mutawakkil. Han hade arrangerat en fest i sitt kungliga slott för sin avkoppling och nöjes skull, musikern spelades högt och sångarna sjöng för honom. Han räknade ögonblicken och väntade på att Imamen(A) skulle föras in. Hans agenter och tjänstemän klättrade på taket från baksidan på Imamens(A) hus. De såg Imamen(A) upptagen med sina böner i ett rum.
De letade i rummen men hittade inget förutom en viss summa pengar och ett svärd som de tog med sig tillsammans med Imamen(A) till Mutawakkil.
När Imamen(A) anlände sattes han bredvid Mutawakkil som räckte fram den orena drinken (vin) till Imamen(A) och bad honom dricka. Imamen(A) sa: ” Vid min herre, mina läppar kommer aldrig att snudda vid den”. Mutawakkil som var berusad vände sitt ansikte till Imamen(A) och sa: ”Då måste du recitera några dikter åt mig”. Imamen(A) sa: ” Jag kan inga, förutom några få från min farfar Ali(A)”. Mutawakkil sa:”recitera dem”. Imamen började recitera dikterna. Dikterna var slående och skapade uppmärksamhet. En storm tog plats i Mutawakkils inre, och förde honom tillbaka till sinnet, bort från berusningen. Han grät och beordrade tjänstemännen att skicka Imamen(A) till sitt hus med respekt. Pengarna lämnades tillbaka till Imamen(A) tillsammans med kompensation.
Dikten som han läste upp lyder som följande:
1. De bygger höga bergstoppar, deras bostäder, permanent och alltid, beskyddad av soldater. Men ingen av dem kan stoppa döden från att närma sig.
2. Slutligen och följaktligen, släpas de från deras stora palats in till graven där de olyckligtvis anländer.
3. Vid det ögonblicket höjs rösten från den som kallar till Gud och säger: ” Vart tog alla dessa dekorationer, kronor, storsinthet, skryt och storhet vägen?”
4. Graven gjorde dem anonyma och deras ansikten blev attackerade av insekter och ormar.
5. En dag kunde de äta och dricka allt de önskade, utan att bry sig. Men idag blev de själva mat för djur. Dikterna, som var tillrättavisningar och råd gjorde att Mutawakkil vaknade från en djup sömn. Han kastade vinet på golvet och tårarna rann som floder.