Malik bin Anas, som var en välkänd vetenskapsman i Medina, gick med vår sjätte Imam, Imam Sadiq(A) till Hajj vallfärden. När de kom fram till staden Miqat, började dem förbereda sig för att ta på sig Ihram (speciella kläder vid utförandet av vallfärden) och för att säga Dhikr av Talbiyah (vi säger ja till din kallelse vår Herre). Andra sade denna bön i deras egna gemensamma sätt.
Malik bin Anas märkte att Imam Sadiq(A) var i ett annorlunda tillstånd. Varje gång som Imam Sadiq(A) skulle säga dessa ord, fastnade hans röst i halsen, och han förlorade kontrollen över sina armar och ben så att han nästan trillade av hästen. Malik bin Anas,närmad sig Imam Sadiq(A) och sade:” Åh son av den Helige Profeten Mohammad(S)! Ni måste säga Dhikr av Talbiyah, vilket tillstånd ni än befinner er i” Imam Sadiq(A) sade:” Åh son av Abi Amir! Hur skulle jag kunna ha modet att säga Labbaik? Att säga Labbaik betyder: Min Herre, jag skyndar mig till det Du kallar mig för, och jag är alltid förbered.
Med vilket förtroende skall jag anta denna djärvhet mot min Herre, och kalla mig själv för en alltid förbered tjänare? Och vad skulle jag göra om svaret från Honom(SWT) är La Labbaik (och vi accepterar inte detta från dig). Malik bin Anas son av Abi Amirär en av ledarna för de fyra Sunni skolornas ideologier. Skolan med tänkesättet av Maliki härstammar också från honom.
Han levde under samma tid som Abu Haneefa. Shafi´i var en student till Malik bin Anas och Ahmad bin Hambal var student till Shafi´i. Imam Sadiq(A) var alltid snäll mot Malik bin Anas och Imamen(A) brukade säga följande till honom: ”Jag gillar dig.”Malik bin Anas blev alltid lika glad när han fick höra dessa ord från Imam Sadiq(A). Det har rapporterats att Malik bin Anas sade: ” Jag brukade besöka Imam Sadiq(A) under en period. Jag fann honom(A) ständigt bedjande, fastande eller recitera Den Heliga Koranen. Inget öra har hört, inget öga har bevittnat, och ingen hjärna har föreställt sig någon bättre än Imam Sadiq(A) i kunskap, fromhet och dyrkan.
Det är också Malik bin Anas som har rapporterats ha sagt: ” Imam Sadiq(A) var en av de bästa i hans(A) tid, som fruktade Allah, och kunde många Hadither. Han var trevlig och hade en utmärkt personlighet. Att vara i hans(A) närvaro var en välsignelse. Alltid när han(A) hörde namnet på den Helige Profeten Mohammad(S) blev han djupt berörd, och hans(A) tillstånd förändrades.”