I skapelsen av himlarna och jorden, i växlingen mellan natt och dag, i skeppen som plöjer haven [lastade] med det som är till nytta för människorna, i regnet som Gud sänder ned och därmed ger nytt liv åt den jord som varit död och låter djur av alla de slag befolka den och i vindarnas och molnens rörelser, drivna mellan himmel och jord i bestämda banor – [i allt detta] ligger förvisso budskap till dem som använder sitt förstånd.
– Heliga Koranen 2:164
Koranen är fylld av vackra metaforer. Däribland symboliken mellan regnet och den torra marken kontra det andliga regnet och det torra hjärtat. Hjärtat är en märklig plats; däri vilar gudomliga hemligheter, men ändå kan illaluktande frukter växa fram – allt beroende på vad som planteras däri.
Imam Mahdis(AJ) fördoldhet liknas vid solen bakom molnen. Symboliken med jorden och regnet skulle kunna tolkas som att även om det planterade växer trögare i skuggan, så det som väl växer fram är ståndaktigt och starkt. Å andra sidan bör man också vara försiktig med vad man snappat upp, planterat och begravt i hjärtat, som ligger osynligt och gömt, för när solen väl tittar fram tar växtprocessen fart och Gud förbjude att man då inser att ens frukter och träd är illaluktande och fula.
Ja, må Gud skicka regn och må solens strålar skimra till och nå oss så vi må växa och beskåda det vi har innan det är för sent och vi tappat kontroll över att utrota ogräset och tämja det vildvuxna.