Abu al-Qasim Jafar son till Mohammad berättade: Ibn Abi al-Awja, Ibn Talut, Ibn al-Ama och Ibn al-Muqaffa samlades med en grupp Zindiqs i den heliga Moskén under säsongen för vallfärd.
Imam Sadiq(A) var närvarande där och höll på med att ge lagliga beslut för folk, förklarade Koranen för dem och svarade på deras på deras frågor med argument och bevis. Gruppen sade till Ibn Ab, al-Awaja: ”Kan du förmå denna man sittande här att göra ett misstag och sedan fråga honom något som skulle framkalla skam över honom framför alla dessa människor som är samlade runt honom? För man kan se hur fascinerade människorna är över honom; han (påstås) ju vara denna tids stora etenskapsman.” ”Ja”, svarade Ibn Abi al-Awaja. Han gick fram och människorna gjorde plats för honom.
Han sade: ”Jaffar, samlingsplatser för diskussioner är något man skall värna om. Alla som har en hosta måste få tillåtelse att hosta, så tillåter du mig att ställa en fråga?” ”Fråga, om du vill det”, svarade Imam Sadiq(A).
Ibn Abi al-Awja’ frågade honom: ”Hur länge kommer du att vandra på denna törstiga jord och gå runt denna sten? Hur länge kommer du att tillbe detta hus gjort av tegelsten och lera och vandra runt det som en kamel som är rädd? Vem som helts som tänker på detta och funderar över det, inser snart att detta är en handling av en ointelligent och icke smart man. Så förklara detta nu eftersom du är ledaren över denna församling som din far var grundaren till och gav stöd till den.” ”De som Gud vilseleder och vars hjärtan Han gör blinda för att hitta sanningen vållar sig själva skada och kommer aldrig att smaka sanningens sötma”, svarade Imam Sadiq(A), ”Djävulen är dennes vän och herre för en sådan man.
Han kommer att leda honom till en brunn av förstörelse och aldrig låta honom komma därifrån. Detta är ett hus där Guds skapelser söker att tillbe Honom i hopp om att komma till det som skall bli känt. Därför har Han uppmanat dem att prisa det och besöka det och Han har gjort det till platsen av Hans profeter och riktningen för bönen för de som tillber Honom. Det är en del av paradiset och en väg som leder till Hans förlåtelse. Den är stationerad i fullkomlighetens centrum vid den majestätiska och stolta mötesplatsen. Gud skapade det över två tusen år innan jorden var skapad.
Det som Han befaller att tillbe är värt att tillbe och det som Han förbjuder måste vi avstå ifrån för Gud är skaparen av själar och kroppar.” ”Du har bara talat om och hänvisat mig till någon som inte är närvarande, Jaffar”, svarade Ibn Abi al- Awja. ”Skam över dig”, svarade Imam Sadiq(A), ”hur kan någon som är närvarande bland Hans skapelser och närmare dem än deras halspulsåder, som hör deras ord i hemlighet, vara någon som inte är närvarande.” ”Är Han överallt eller är Han inte?” frågade Ibn Abl al-Awja’.
”Om Han är i himlen, hur kan Han vara på jorden? Och om Han är på jorden, hur kan han då vara i himlen?” ”Du beskrev något som är skapat” svarade Imamen(A) ”som när den rör sig från en plats, och när en annan plats är upptagen av den, och när den tidigare platsen är utan den, då, till den plats den har kommit till, så vet den inte vad som har hänt i den plats den var på.
När det gäller Gud, den Allsmäktige, den Förnäma, Härskaren, Domaren så finns det ingen plats utan Honom och ingen plats som är upptagen av Honom. Han är inte närmare en plats än Han är någon annan.
På så sätt vittnar spåren av Honom, som Han ger, om Honom och Hans handlingar ger bevis om Honom.
Han som har sänt med klara tecken och bevis, Mohammad(S) har kommit med denna religion till oss. Om du har något tvivel på Hans befallningar, så fråga om det så kommer jag att förklara för dig.” Ibn Abi al- Awaja blev stum och viste inte vad han skulle säga. Han lämnade platsen och sade till sina vänner: ”Jag bad er att hitta mig ett vin som jag skulle njuta av men ni kastade in mig i glödande kol.”
”Håll tyst”, sade de till honom. ”Du har skämt ut oss med din förvirring. Vi såg ingen annan än dig vara mer förnedrad i denna diskussion.” ”Säger ni detta till mig? Svarade han. ”Han är bara sonen till den man som rakar huvudena på dem ni ser.” Han pekade med handen på människorna som var samlade för pilgrimen.