En av de kända Shia poeterna, Abel Hassan al-Refa (1), sade en dag till Ibn Ramin (2), Shafi’i skriftlärda: ”O Ibn Ramin! Utsåg Profeten Mohammad(S) någon som skulle styra istället för honom när han lämnade Medina under Tabukkriget(3)? Ibn Ramin svarade: ”Ja, han utsåg Ali Ibn Abi Talib(A) för den uppgiften”.
Refa sade: ”Så varför bad han inte Medina borna att välja den de behagade så att de inte skulle gå vilse (och jag behöver inte välja en ledare)? Ibn Ramin: ”Allahs Profet var orolig för att människorna skulle splittras.”
Refa sade: ”Vad var det för problem om splittring skulle uppstå när han enkelt kunde reparera denna splittring när han återvände från striden?” Ibn Ramin svarade: ”Dock var handlingen där Profeten valde en ställföreträdare i sin frånvaro klokare och begripligare.”
Refa: ”Då måste han väl också valt en efterträdare för sig för den dagen han skulle lämna livet?”
Ibn Ramin: ”Nej. Det är inte så.”
Refa: ”Var inte Profetens bortgång viktigare än hans resa? Den världsliga resan är kort men dödens resa är lång och evig; Så hur kommer det sig då att han inte valde en efterträdare för tiden efter hans död där han inte var orolig för nationens splittring medan han var orolig för deras splittring för hans resa som endast tog ett några dagar och som han hade kunnat lösa när han kommit hem?”
Ibn Ramin tystades av logiken i Refas ord (4).
Profeten(S) använde många tillfällen och metoder för att introducera sin efterträdare från början av hans kallelse tills hans bortgång och han skildrade ledarskapets standard och genom att visa Imam Alis(A) lämplighet för denna viktiga fråga så garanterade han sin religions ökning och beständighet. Historiens sidor reflekterar tydligt denna sanning och trovärdiga historiska källor är bevis för denna fakta (5).
Problemet med Imam Alis(A) ledarskap efter Profetens(S) bortgång hade ett klart svar som hade förklarats och var uppenbart. När Profeten(S) informerade muslimerna om hans sista dagar i livet så frågade de om allt kring deras plikter gentemot honom efter hans död förutom frågan om vem som skulle efterträda honom eftersom det var uppenbart för dem; de frågade om hur man genomför tvagning och andra ceremonier, vem som skulle leda bönen över honom när han dött, var de ska begrava honom och andra frågor (6). Men ingen frågade vem nationens ledare skulle vara efter honom. Hade det någon annan anledning än det faktum att det frekvent hade förklarats för massorna?
Sanningen är att de inte ställde en sådan fråga eftersom de visste att Profeten Mohammad(S) vid Ghadir eventet hade förklarat detta med tydliga tecken samtidigt som han övervakade människorna när de gav sin trohetsed till Ali Ibn Abi Talib(A) (7).
De otaliga källorna och olika böckerna så som al-Ghadir har bevisat många gånger att Profeten(S) fullbordade sin plikt i det avseendet och han gjorde allt vad han kunde för att försäkra Imam Alis(A) Imamat; så att det precis som Fatima Zahra(A) sagt: ”Inte skulle finnas utrymme för ursäkter” (8), och för att människorna skulle kunna finna vägen genom att vända sig till den rätta Imamen när de söker sanningens stig. Därför kan man inte förneka Profeten(S) i det avseendet. Därför var det verkligen nationens misstag som föranletts av Satan när de övergav Profetens(S) familj precis som Moses(A) folk gjorde trots alla varningar när de lurades av Sameri. Ja, eländets och problemens damm har kastats i ansiktet på nationen på grund av deras försummelse och glömska av Profetens(S) budskap; kanske vaknar de upp och återvänder till den rätta vägen?
(Urval taget från ”Imam, the lonely one in era” av Dr Murtadha Taheri)
Fotnoter:
1. Abul Hassan al-Refa (dog 360 efter Hijra i Bagdad) var en välkänd Shiitisk poet. Han har en antologi för sina dikter. Han var en skräddare och hade en butik i Mosul; således var han känd som al-Refa som betyder skräddare.
2. Abdul Wahhab Ibn Mohammad Ibn Umar Ibn Mohammad al-Baghdadi, mer känd som Ibn Ramin, var en rättslärd inom den Shafi’itiska rättsskolan och han dog år 430 efter Hijra.
3. Hänvisningen är till Tabuk kriget med romarna år 9 efter Hijra. Profeten(S) lämnade kvar Imam Ali(A) som sin ställföreträdare i Medina (innan han lämnade staden för kriget) för att kontrollera känsligheten i landet (Sirah Ibn Hisham, vol. 2, s. 519; Irshad, vol. 1, s. 156).
4. Managhib Aal AbiTalib, vol. 1, s. 258
5. Exemplen är Yum al-Enzar (Tarikh al-Tabari, vol. 2, s. 320), Ghadir incidenten (al-Ghadir, vol. 1, s. 14 till 72), Manzelat incidenten (Sahih Muslem, vol. 15, s. 174), Rayat (flagg) incidenten (Tarikh Yaqubi, vol. 2, s. 56) och många fler incidenter som återberättats i andra essentiella samlingsböcker så som Musnad Ahmad Ibn Hanbal, Mustadrak alHakim och fler Shiitiska och sunnitiska källor.
6. Tarikh Tabari, vol. 1, s. 1804 till 1806; al-Manaqib, s. 545.
7. För mer information så läs om Ghadir incidenten.
8. Fatima Zahra(A) sade: ”…Min fader lämnade inte kvar något utrymme för någon ursäkt under Ghadir Khum” (när det gäller trohetseden till Ali som efterträdare till Profeten) (Khisal, vol 1, s. 173).