Denna dåraktiga och planlösa grupp trodde på vad Mu’awiyah och hans agenter sade till dem och vägrade således att lyda Imam Hassans(A) befallningar. De fabulerade ihop att Imam Hassan(A) hade blivit en hedning som sin fader, och således anslutit sig till Mu’awiyah. En pluton attackerade Imam Hassans(A) tält, och plundrade det på allt de kunde få tag på till den grad att de slet ut den matta som var under Imamen(A).
Imam Hassan(A) tvingades att lämna platsen och red iväg tillsammans med sina följeslagare. En av dem (upprorsmännen) rusade ut från sitt gömställe och sårade Imamen(A). Imam Hassan(A) förflyttades till en av hans följeslagares hus och försågs med medicinsk hjälp och behandling. Det kom till en sådan punk, att majoriteten av hans guvernörer, i hemlighet och under sekretess, skrev brev till Mu’awiyah sägandes att de var under hans kommando och att de skulle arrestera Imam Hassan(A) och lämna över honom till Mu’awiyah så fort han anlände till Irak. Mu’awiyah skickade alla dessa brev till Imam Hassan(A) tillsammans med ett följebrev, sägandes: ”Detta folk förblev inte troget mot din fader och kommer inte heller att förbli trogna mot dig. Jag är redo att skriva en pakt med dig och förbise detta krig.”