Abd al-Mutallib(A), som grävde brunnen Zam Zam, hade tio söner. Abdullah, Profetens(S) far, var en av dem. Abu Talib(A), Profetens(S) farbror var också en av hans söner.
Vår mästare Profeten Mohammad(S) var föräldralös. Hans far, Abdullah, dog en kort tid efter att Profeten Mohammad(S) föddes. När hans mor dog, var han enbart sex år gammal. Därför tog hans farfar, Abd al-Mutallib(A), hand om honom. Han tyckte om honom väldigt mycket och visste om att Profeten Mohammad(S) skulle väljas ut till Guds Sändebud.
Abd al-Mutallib(A) var en rättfärdig man som följde Ibrahims(A) och Ismails(S) religion. Han uppmannade sina barn att ha gott uppförande.
På sin dödsbädd sadeAbd al-Mutallib(A) följande till sina söner:
”En av mina barnbarn kommer att bli Profet. Så den som kommer att närvara på den tiden, måste tro på honom.”
Sedan vände han sig till sin son, Abu Talib(A), och viskade honom i örat:
”Abu Talib, Mohammad(S) kommer att vara av stor vikt. Stöd honom därför med din hand och tunga.”
Förmyndaren
Vår mästare Profeten Mohammad(S) var 8 år gammal när hans farfar,Abd al-Mutallib(A), dog. Därför tog hans farbror, Abu Talib(A), hand om honom.
Abu Talibs(A) huvudnamn var Abdul Munaf och hade fler tilltalsnamn, bland annat kallades han även för Shaikh al-Batha. Hans mors namn var Fatima bint Amru. Hon tillhörde Bani Makhzum stammen.
Vår mästare Profeten Mohammad(S) levde med sin farbror som behandlade honom vänligt och som sin egen son. Fatima bint Asad(A), hans farbrors fru, var också vänlig mot honom. Hon föredrog honom framför alla sina söner.
Abu Talibs(A) kärlek till sin brorson ökade dag för dag på grund av hans goda beteende och mycket stora artighet.
Profeten Mohammad(S) inleda alltid måltiden med orden: ”I Allahs(SWT) namn!”
När han var klar med måltiden avslutade han med orden: ”Tacksamhet till Allah(SWT)!”
En dag, saknade Abu Talib(A) sin brorson Profeten Mohammad(S). Han avhöll sig från att inleda maten och sade: ”Jag väntar tills min son kommer!”
När Profeten Mohammad(S) kom, gav Abu Talib(A) honom en kopp yoghurt som han drack ur och därefter drack Abu Talibs(A) söner ur koppen, en efter den andra. Alla som drack ur koppen efter Profeten Mohammad(S) blev då mätta. När Abu Talib(A) skådade detta sade han till sin brorson: “Profeten Mohammad(S), du är välsignad!”
De goda nyheterna
Abu Talib(A) hade erhållit de goda nyheterna om en profets nära framträdande från både judarna och de kristna. Därför var han försiktig och tog väl hand om sin brorson. Han visste om att Profeten Mohammad(S) skulle bli en profet och lät honom därför inte vara ensam eftersom han inte vill utsätta honom för några risker.
När Abu Talib(A) en dag skulle bege sig på en resa till Sham (Syrien), tog han med sig Profeten Mohammad(S) som vid den tiden endast var nio år gammal.
I Basra (södra Irak), mötte de en abbé (en katolsk munk). Munkens namn var Buhaira och han längtade efter ankomsten av en ny Profet vars tid närmat sig.
När Munken fick syn på Profeten Mohammad(S) förstod han att han skulle bli profet, eftersom han besatt personligheten och ansiktsuttrycket för en profet. Munken betraktade noggrant den Meckanska pojkens ansikte. Medan han stirrade den lilla pojken i ansiktet mindes han den goda nyheten från Jesus Kristus(A) i sina tankar. Munken frågade Abu Talib(A) om pojkens namn. Abu Talib(A) svarade: ”Hans namn är Mohammad(S).”
Munken blev väldigt orolig då han fick höra det heliga namnet. Därför uppammade han Abu Talib(A): ”Gå tillbaka med honom till Mecka. Skydda din brorson från judarna, eftersom han kommer vara av stor vikt!”
Abu Talib(A) återvände då tillbaka till Mecka. Han älskade Profeten Mohammad(S) otroligt mycket samtidigt som han var väldigt noga med att skydda honom(S).
Det lyckliga äktenskapet
Abu Talib hade en stor familj men skänkte ändå bort mycket pengar till dem fattiga, vilket tillslut ledde till att även han blev fattig. Vår mästare Profeten Mohammad(S) ville underlätta och hjälpa sin farbror, och därför bestämde han sig för att ta acceptera arbetet från Khadijah(A) som innebar att transportera varor till Sham för att sälja dem.
Uppdraget var väldigt lyckat och Profeten Mohammad(S) lyckades göra en stor vinst som han kunde överlämna till dess ägare. Denna uppvisade trovärdighet tillsammans med Profetens(S) höga moral lämnade ett starkt intryck på Khadijah(A) som efter en tid bad Profeten(S) att gifta sig med henne.
Abu Talib(A) var väldigt glad över sin brorsons val att gifta sig med Khadijah(A). Därför gick han, tillsammans med en grupp av Bani Hashim och Hamza bin Abdul Muttalib (Profetens(S) andra farbror) för att be om Khadijas(A) hand till Profeten(S). Abu Talib(A) sade: ”Pris tillkommer Allah(SWT), som gjort oss av Ibrahims och Ismaels söner, som skänkt oss ett skyddat hus, en säker fristad och välsignat vårt land.”
Sedan fortsatte han: ”Min brorson Profeten Mohammad bin Abdullah(S), är den bästa och den mest utmärkta mannen i hela stammen Quraish. Dessutom är han bättre än pengar, då pengar är förgängliga. Han tycker om Khadijah(A) och hon tycker om honom. Vid Allah(SWT), han kommer att vara av stor betydelse. Khadijahs(A) brudgåva ska jag stå för.”
Därefter gifte sig Profeten Mohammad(S) och Khadijah(A).
Flera år passerade och Allah(SWT) skänkte Abu Talib(A) en ny son. Det nya barnet fick namnet Imam Ali(A). Profeten Mohammad(S) ville avlasta sin farbror från sina bekymmer och erbjöd därför att ta hand om Imam Ali(A).
Bannlysningen
Då Profeten Mohammad(S) utvaldes till profet, blev de stora stamlederna i Mecka arga. De tillbad flera gudar som de själva tillverkade av sten. När Profeten(S) kom för att upplysa dem om Islam, kände de ett hot, och började planera för att döda honom vid ett flertal tillfällen. Men Abu Talib(A) hjälpte honom gång efter gång att komma undan deras onda planer.
När polyteisterna förstod att Abu Talib(A) inte skulle lämna Profeten(S) ensam och att han var beredd att dö för honom, bestämde de sig för att bojkotta Bani Hashim både socialt och ekonomiskt. Samtidigt avbröt de alla kontakter med dem.
Abu Talib(A) älskade Profeten(S) mer än sina egna söner. Ibland tittade han på honom gråtandes och sa: ”När jag tittar på honom, kommer jag ihåg min bror Abdullah.”
En dag kom Abu Talib(A) och väckte Profeten Mohammad(S) och bad sedan sin åttaåriga son Imam Ali att: ”Min son, sov på hans plats.”
För att erfara sin faders lojalitet som till Profeten Mohammad(S) sade han: ”Men jag kommer att dödas då.”
Hans far svarade: ”Var tålmodig!”
Varpå Imam Ali(A) svarade: ”Jag är inte rädd för döden. Men jag vill att du känner mitt stöd.”
Abu Talib(A) klappade Imam Ali(A) på ryggen och tog sedan med sig Mohammad(S) till en säker plats att sova på.
Slutet
Vid åttio års ålder blev Abu Talib(A) väldigt sjuk och var därför alltid tvungen att vara sängliggande. Han tänkte på inget annat än Profeten Mohammad(S) och fruktade hans egen död, eftersom stammen Quraish då inte skulla vara rädda för att döda hans brorson.
Quraishs stora ledare kom för att besöka Abu Talib(A). De sade: ”Abu Talib, du är vår Sheikh (överhuvud) och mästare. Du kommer snart att dö; låt oss därför få ett slut på fiendskapen mellan din brorson och oss. Be honom att sluta göra oss illa och då kommer vi sluta göra honom illa. Tala om för honom att låta oss vara ifred med vår egen religion. Då kommer vi lämna honom ifred med sin egen religion.”
Abu Talib(A) tittade på Abu Jahal, Abu Sufyan och andra Quraishi ledare, och svarade: ”Om ni lyssnar på Profeten Mohammads(S) ord och lyder hans order, kommer ni att bli lyckliga. Lyd honom och få lycka både i detta liv och i det nästkommande.”
Ateisterna ställde sig upp samtidigt som Abu Jahal svarade med illvilja: ”Vill du att vi ska göra våra gudar till en gud?”
Abu Talib(A) var besviken på Quraish klanen och även väldigt bekymrad över sin brorsons säkerhet. Därför bjöd han in Bani Hashim stammen och bad dem att stödja Profeten(S) och alla valde att lyda honom. Därefter slöt Abu Talib(A) sina ögon och vilade ifred.
Profeten(S) kom för att ta farväl av sin farbror. Han pussade Abu Talibs(A) ljusa panna och mumlade sorgset: ”Må Allah(SWT) ha barmhärtighet över dig, farbror. Du utbildade mig när jag var liten, tog hand om mig när jag var föräldralös, och stödde mig när jag växte upp. Må Allah(SWT) belöna dig mycket.”
Sedan föll han i tårar och mindes sina barndomsminnen med sin farbror.