Frihet är en värdering som är högt bland mänskliga värderingar. Denna värdering är högre än människans djuriska natur och materialistiska värderingar. Vi kan se att de som innehar mänsklighet är villiga att vara hungriga och leva under hårda förhållanden så länge som de inte är förtryckta av någon annan människa. Det finns en berättelse i boken ”Spegeln av lärda” om Avicenna som hade en ministerrank. En dag när han gick förbi en gata med ståt och föreställning såg han person som grävde upp ruttna saker från en grop.
Avicenna hörde mannen mumla till sig själv om att han hedrade sig själv för att han tyckte att världen var lätt. Avicenna skrattade när han hörde att mannen utförde ett sådant lågt arbete. Han ropade på mannen och sa sarkastiskt: ”Vilket sätt du väljer att hedra dig själv på.” Mannen kände då igen att det var Avicenna och sa: ”Jag har valt att utföra detta arbete så att jag inte blir en slav såsom du är! Att rota bland sopor och njuta av friheten är mycket bättre än att ha din position, tillgångar och beroenden” Det sägs att Avicenna blev röd i ansiktet och inte hade något svar på talan.
Enligt den jordliga och djuriska strävan finns det ingen mening med att överge den bästa maten och ha betjänter för att börja rota i sopor för att sen tala om frihet. Är frihet något man kan ta på? Nej, men för ett vaksamt samvete så föredrar den hellre att rota bland sopor än att vara någons slav. Denna värdering glöms ibland bort i samhällen, men när denna återväcks i dem så hävdar de att frihet är den enda värderingen och då glömmer de bort andra värderingar såsom rättvisa, visdom m.m. Andra tycker att kärlek är den enda värderingen och glömmer bort intellekt som en gnostiker. Andra går till det extrema och tror att kärlek är något för fint och det enda som är värt är intellektet.
Kärlek, intellekt, rättvisa, frihet, tillgivenhet och tillbedjan är samtliga värderingar. Vem är en perfekt människa? En som är absolut i sina böner eller asket eller någon som föds fri? Inga av dessa resulterar i en perfekt människa utan alla dessa värderingar tillsammans kan anses som perfekta.
Imam Ali(A) var en sådan människa. I Nahjul Balagha ser vi oftast en uttrycksfull sida av Imam Ali(A). När man läser den så ser man olika sidor av Imam Ali(A). När man ibland läser hans predikan så tror man att det är Avicenna som föreläser. Andra gånger märker man att Rumi och ibn Arabi talar till dig; ibland så känner man att det är en epik av Ferdowsi eller en man av frihet; ibland en asket eller en tillbakadragande dyrkare i ett tillstånd att ge föreläsningar. Alla mänskliga aspekter visas i Alis ord och då märker man hur stor han är och hur liten man själv är.