Vår unge Imam Jawad(A) hade en farbror som hette Ali son av Jafar, som var väldigt kunnig och en from gammal man. Varhelst han gick till moskén, samlades folk runt omkring honom för att ställa frågor.
En dag kom Imam Jawad(A) till moskén. När hans farbror, som satt i mitten av en stor samling, såg honom gick han direkt upp och pussade Imam Jawads(A) händer. Imam Jawad(A) bad sin farbror att sätta sig ner, men hans farbror svarade att han inte tänkte sitta medan Imam Jawad(A) stod upp.
Efter att Imam Jawad(A) hade gått, återvände Ali son av Jafar bland sina vänner. Hans vänner sa till honom att det var fel av honom att visa så mycket respekt till Imam Jawad(A) som va ett barn, som om han var en gammal man och farbrorn ett barn.
Ali son av Jafar svarade att han visade respekt till barnet för vem han var. Han sa att Imamat är en plikt och en ställning från Allah, och Allah ansåg inte honom den gamle mannen passa och vara kapabel för ledarskapet av Ummah, men han ansåg att det barnet var kapabelt för det. Därför bör alla lyda hans (Imam Jawads(A)) befäl.