En återberättare återberättar följande:
”Jag gick till Imam Kadhim(A) och sade följande till honom:
Min fru och Ibn Marids fru går ut för att delta i sorgecermonier och jag har förbjudit dem från att delta. Men min fru svarar mig med följande ord: ”Om denna handling är otillåten så skall vi inte gå. Men om den inte är otillåten, så varför förbjuder du oss? Om någon av oss går bort så kommer ingen att delta i våra sorgecermonier!”
”Du frågar mig om sociala rättigheter. Min far (Imam Sadiq(A)) skickade konstant sin mor och fruar till de olika husen i Medina där det föregick sorgecermonier för någon som hade gått bort så att de skulle uppfylla deras rättigheter.”
Om vi reflekterar över denna korta återberättelse så inser vi att Imamens(A) ord innehåller djupa och noterbara punkter. Till exempel:
1) Att delta i andras ceremonier är en social rättighet, därför skall man delta i andra sorgeceremonier för att uppfylla denna plikt. Faktum är att deltagandet och kondoleringen anses vara rättigheter och obligationer.
2) Vi behöver delta i andras ceremonier så att deltar i våra ceremonier. Detta är bland Ahl al-Baits(A) traditioner.
3) Att utföra detta sociala ansvar är en ständig uppgift; eftersom Imam Kadhim(A) sade: ”Min far skickade alltid sin mor och fruar till sorgeceremonierna i Medina”
4) Vi behöver uppmärksamma det faktum att Imam Sadiq(A) inte sände sin tjänare för att delta i ceremonierna; han skickade sin mor som hade den höga statusen. Detta betonar vikten av detta faktum och bevisar existensen av sociala rättigheter. Det är essentiellt att sådana traditioner observeras av människorna.
Så nu när vi vet att sådana rättigheter existerar bland människorna och människorna uppmuntrades av Ahl al-Bait(A) att genomföra denna rättighet, så vad är vårt ansvar då gentemot sorgeceremonierna för Ahl al-Bait(A)? Om vi vill utföra vårt ansvar i detta avseende, vad skall vi då göra?
(Ovan är ett urplock tagen från ”Osagda fakta angående Ashura” av Seyyed Ali Milani