Det fanns en fattig outbildad bonde som var väldigt otrevlig mot vår Imam(A), alltid när han såg honom. Det spelar ingen roll hur otrevlig denna man var, Imam Kadhim(A) blev aldrig arg och han sa aldrig något till mannen.
Imam Kadhims(A) vänner ville straffa den otrevliga mannen, men Imamen(A) tillät inte dem. Han sa till dem att han själv skulle ge mannen en läxa. En dag red Imam Kadhim(A) ut till den otrevliga mannens bondgård där mannen höll på att jobba.
När mannen såg Imamen(A) slutade han jobba och satte händerna vid höfterna, redo att vara grov igen.
Imam Kadhim(A) satte av, gick fram till mannen och hälsade vänligt på honom, med ett leende ansikte. Imam Kadhim(A) sa då till honom att han inte borde överanstränga sig i arbetet och att marken han hade var väldigt bra. Sen frågade han honom hur mycket han förväntade sig att tjäna av skörden.
Mannen var förvånad över Imamens(A) artighet och öppenhet, han väntade en stund sen sa han att han förväntade sig att tjäna 200 guldbitar.
Imamen(A) tog ut en kasse med pengar och gav det till bonden och sa till honom att det fanns 300 guldbitar, mer än värdet av skörden. Imam Kadhim(A) sa till mannen att ta pengarna och att även behålla skörden, och att han hoppades på att mannen skulle få mer för den.
Bonden bemöttes med sådant fint beteende och gott uppförande (Akhlaq), att han skämdes för sig själv och bad Imam Kadhim(A) om förlåtelse. Efter detta, varje gång mannen såg Imamen(A) hälsade han på honom väldigt artigt. Imam Kadhims(A) vänner var väldigt förvånade!